Lärosätenas innovationskontor hjälper forskare att omsätta sina idéer till nytta. Nu breddar de sitt fokus och riktar sig också mot sociala innovationer och idéer från forskning inom humaniora och samhällsvetenskap.

När enormt mycket tid, kraft och resurser ägnas åt att förstå covid-19 förändras också villkoren för annan forskning. Tre forskare berättar här om nya förutsättningar och möjligheter, men också om försenade resultat och bristande granskning.

Tre år efter examen är över 80 procent av de doktorsexaminerade etablerade på arbetsmarknaden. Andelen är ungefär lika stor för dem som har högskoleutbildning på grundläggande och avancerad nivå. Men doktorsexaminerade finns inom andra sektorer – oftast inom staten.

Humanister har många kompetenser, som kulturell förståelse, kreativt tänkande och språkförmågor. Ändå är det av tradition oftast ekonomer, ingenjörer och jurister som efterfrågas i det svenska näringslivet. Och på universitet och högskolor tilldelas humanioraämnen bara hälften av de resurser som teknik och naturvetenskaper får.

Historien visar att den svenska staten kan ta emot och integrera ett mycket stort antal flyktingar. Den slutsatsen drar Uppsalahistorikern Mikael Byström utifrån sin forskning. Ändå är han pessimistisk till att vi kan lära av historien. Hur går det ihop? Och vad är då nyttan med historisk forskning? Curie har pratat med honom och Jonas Harvard, historiker och talesperson för Humtank, om historieforskningens roll i samhällsdebatt och politik.