Forskare behöver entreprenörers hjälp

Serendipity är ett engelskt ord som kan översättas till, ungefär, ”något bra som man hittar medan man egentligen letar efter något helt annat”.

Det sammanfattar inställningen hos bolaget Serendipity Innovations i Stockholm: man vet aldrig var man landar när man kommersialiserar forskning. Men har man ett bra team finns det bra förutsättningar för att utveckla innovationer som når ända fram till marknaden. Det menar Saeid Esmaeilzadeh, bolagets VD.

– Vi tillsätter en person på heltid i de projekt vi arbetar med, en venture manager. Jag säger till dem att ”du får bygga vad du vill, så länge det blir bra”. Min uppgift är att se till att de är bra personer, och att de får tillräckliga resurser.

Krock entreprenör – forskare

Mötet mellan entreprenören och forskaren är inte alltid enkelt. Om det uppstår tvister? Jadå, hela tiden, säger Saeid Esmaeilzadeh. Han är själv materialkemist och adjungerad professor på deltid vid Stockholms universitet.

– Som forskare är vi skolade i att kunskapsgenerering är målet. För entreprenören är pengarna målet, kunskapen medlet. Man har helt olika världsbild, och finns det inte tillräckligt förtroende mellan de två drar de åt olika håll och skiljs åt.

Kjell-Håkan Närfelt

Samma sak betonar Kjell-Håkan Närfelt, strateg på den svenska innovationsmyndigheten Vinnova: det måste finnas förtroende mellan forskaren och någon som kommer utifrån för att kommersialisera. Och en sådan person behövs, tycker han. Man ska inte försöka göra forskaren till entreprenör.

– Forskaren är forskare av en anledning. Man kan säga att forskarna tar fram ingredienser till mat, men det är inte de som är kockarna. Därför måste kockar – entreprenörer – komma in till forskarna och se vad de håller på med, för att få idéer till nya ”rätter”, säger Kjell-Håkan Närfelt.

Ursprungliga idén måste omarbetas

Genom det så kallade lärarundantaget äger svenska akademiska forskare själva rätten till sina forskningsresultat. Det ökar forskarens incitament att ta sin forskning utanför akademin, menar Kjell-Håkan Närfelt.

Men ofta övervärderar forskare den ursprungliga upptäckten, och inser inte hur kostsamt det blir att ta den till marknaden. Enligt Kjell-Håkan Närfelt ligger mer värde i ”den tysta kunskapen” – forskarens förmåga att omarbeta och utveckla idén, så att det till sist blir en produkt eller tjänst som någon vill betala för. Han får medhåll av Saeid Esmaeilzadeh.

– Det är mer regel än undantag att den produkt man får ut på slutet inte har något att göra med ursprungsidén.

Lärarundantaget tycker Saeid Esmaeilzadeh är helt ointressant.

– Jag tycker inte det är en viktig fråga över huvud taget. Vi har jobbat med forskare både i och utom Sverige. Det har varit olika vem som har ägt patenträttigheterna, men det har funkat precis lika bra.

Märks det ingen skillnad i hur bra universitet i olika länder är på kommersialisering?

– Universitet kommer aldrig bli riktigt bra på kommersialisering. Det är forskning och undervisning som är grunden för verksamheten, och så tror jag alltid att det kommer vara. Däremot är det viktigt att universiteten skapar en bra miljö för andra som kan komma in och arbeta med kommersialisering.

Tillhandahålla nätverk av entreprenörer

Saeid Esmaeilzadeh säger att inget av innovationskontoren vid svenska universitet har lyckats driva lönsam kommersialisering. Istället, menar han, borde de agera enbart som matchmakers; förse forskare med ett nätverk av entreprenörer, kanske erbjuda motfinansiering när någon investerar tid eller kapital i ett forskningsprojekt. Katalysera processer, utan att själva försöka bedöma projekt.

Serendipity Innovations grundades av Saeid Esmaeilzadeh och Ashkan Pouya, som en kort tid var innovationsdirektör vid Lunds universitet. I dag sitter Linus Wiebe på den posten.

Linus Wiebe

Han berättar hur innovationskontoret i Lund arbetar: De letar lovande projekt och finns till hands för forskarna. De erbjuder affärsutveckling, patentrådgivning, finansierar marknadsundersökningar och prototyper. När det byggs ett företag kan universitetets holdingbolag investera och få ägarandelar. Med universitetet i styrelsen får bolaget ett slags kvalitetsstämpel.

Föga överraskande tycker Linus Wiebe inte att universitet borde hålla sig ifrån kommersialisering. Men han bekräftar det Saeid Esmaeilzadeh säger om lönsamhet.

– När universitetens innovationsverksamhet startade för tjugo år sedan trodde man att det skulle bli en kassako. Men vi arbetar i så tidig fas – det finns ingen investerare i världen som skulle ta i de case som vi arbetar med. Avkastningskraven måste bli därefter. Vinsten ligger inte i att vi tjänar pengar, utan att vi skapar tillväxt. Räknar man på det viset blir det mer rimligt.

Kommersialisera mer

På en punkt är de tre innovationsarbetarna överens: svensk forskning borde kommersialiseras mer.

– Forskarna behöver samverka mer och tidigare med andra delar av samhället, för att se vilka behov som finns, säger Kjell-Håkan Närfelt på Vinnova.

Linus Wiebe önskar mer pengar till universitetens holdingbolag, för att stötta projekt i tidiga faser.

– Och så borde det vara mer akademiskt meriterande att kommersialisera, så det inte bara är ännu en sak som man förväntas göra på sin fritid.

Enligt Saeid Esmaeilzadeh finns det ”hur mycket bra grejer som helst” på svenska universitet. Det gäller bara att ha tillräckligt många bra team som tar hand om dem.

Han lyfter fram Chalmers entreprenörskapsutbildning som en källa till nya, skickliga entreprenörer.

Vi behöver ingenjörer och uppfinnare från hela världen

Men för att accelerera utvecklingen måste man också underlätta för ingenjörer och uppfinnare från hela världen att komma till Sverige, menar han. Vi borde bli som Silicon Valley.

– Om du tittar på de stora bolag som skapas där, har majoriteten skapats av icke-amerikaner. Platsen attraherar de smartaste och mest drivna.

Vi kunde lyckas med samma sak – Sverige är en enormt bra plattform för att bygga bolag, menar Saeid Esmaeilzadeh.

– Bara en sådan sak som att vi har så låg korruption. Man behöver inte muta tjänstemän i sju led för att göra något. Sverige har massor av fördelar. Men man måste känna sig välkommen när man kommer hit.

Han berättar om en vän som konstaterat att det i USA heter att man är första, andra, tredje generationen amerikan. I Sverige kallas man istället första, andra generationens invandrare.

– Bara det är ett tecken på hur icke-inkluderande det svenska samhället är. Det är inte så lätt att ändra på. Men jag tror vi kommer till ett läge där vi måste ändra oss. När det blir för tydligt att vi tappar i tillväxt annars. Jag hoppas bara att det inte är för sent då.

LU Innovation System Länk till annan webbplats.

Läs också i Curie:
Håll isär forskning och produkt (Curie)
Fler patent söks på internationell nivå (Curie)
De bygger databas över forskares patent (Curie)