Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

debatt

Vår forskning har kapats av politiker

När vi möter konspiratoriska tolkningar baserade på lösryckta citat ur vår forskning är det vårt ansvar att protestera. Det skriver några av de historiker som menar att deras resultat missbrukats i SD:s valfilm. Här ger de exempel på när användning av forskningsresultat övergår i missbruk.

För några veckor sedan publicerade vi, tillsammans med några kollegor, en artikel i Dagens Nyheter där vi tog avstånd från Sverigedemokraternas valfilm om Socialdemokraternas påstått mörka 1900-talshistoria (DN 6/8). Filmen lanserades som en dokumentär, utan producent, av den sverigedemokratiskt ägda tidningen Samtiden.

Om filmen kan man säga två saker: den var i huvudsak sann i sina detaljer – citaten var i stort sett korrekta – men den var falsk som ”berättelse”. Om detta har vi, liksom de kolleger som deltagit i debatten, varit eniga. Filmen var ett av senare års mest påtagliga svenska fall av avsiktlig historieförfalskning. Med denna kommentar skulle vi kunnat låta oss nöja. Men problemet är att SD-filmen inte är en solitär. Den är ett extremt exempel på den allt vanligare uppfattningen ”åt var och en sin egen historiska berättelse”. Debatten om SD-filmen har fått oss att fundera över historieforskningens plats i det offentliga samtalet.

Som fackhistoriker navigerar vi mellan insikterna att historien å ena sidan kontinuerligt skrivs om utifrån var tids sammanhang, och å andra sidan att vi bör närma oss den med någon form av sanningsanspråk – annars vore vi inte historiker. I forskningens natur ligger att den hela tiden utmanas och att dess sanningar är provisoriska men omtolkningar måste göras med gängse vetenskapliga metoder, ha en solid empirisk grund och vara förenliga med vad vi i övrigt anser oss veta.

När politiker använder historien för sina syften handlar det ofta inte om sanningssökande utan om att uppnå ideologiska och politiska fördelar genom att framställa det egna partiet i så positiv och motståndarna i så negativ dager som möjligt. Det handlar om ett politiskt, inte ett vetenskapligt historiebruk. Med detta konstaterande skulle vi också kunnat låta oss nöja men det gjorde vi alltså inte. Varför inte?

Vi har vant oss vid att våra forskningsresultat används. Det är positivt. Vi hoppas att de används på grund av sitt vetenskapliga innehåll, för att de säger något viktigt om de företeelser de behandlar. Men vi vill inte se dem förvandlas till oigenkännlighet.

När kan vi då tala om ”missbruk” av forskningsresultat? Har inte var och en rätt att göra sina egna tolkningar av de texter vi skriver, att själva placera in dem i större sammanhang? Självklart. Men vi har noterat ett antal vanligt förekommande inslag där tolkning övergår i missbruk:

”Att plocka russinen ur kakan” – att endast de delar av forskningen, exempelvis lösryckta citat, som stöder den egna övergripande berättelsen refereras medan övrigt förbises. Tillvägagångssättet är ett lika klassiskt debattknep som det är ett brott mot vetenskaplig metod.

”Att avslöja dolda hemligheter” – påståendet att det som nu lyfts fram är nyheter som ”avslöjas”, att det hållits hemligt men genom att lyfta på locket till den dolda historien blottläggs en tidigare okänd sanning. Ett sådant narrativ skapar inte bara omedelbart massmedialt intresse utan lockar också konspiratoriskt lagda anhängare, trots att det som lyfts fram inte är okänt.

”Att förbise forskningsläget” – en konsekvens av nyhetsvinklingen på historien är att forskningsläget mer eller mindre ignoreras. Visst används – missbrukas – det som skrivits, i den meningen att ”russinen” plockas ur kakan, men att frågorna har undersökts och analyserats av ett stort antal forskare – och kanske debatterats på kultursidorna åtskilliga gånger – det låtsas man inte om. Framför allt tas ingen hänsyn till de slutsatser tidigare forskning har dragit av sina empiriska undersökningar (och ur vilka fragment nu alltså exploateras som färska avslöjanden).

Det rör sig inte bara om olika tolkningar utan om sakförhållanden där det är möjligt att avfärda vissa påståenden som orimliga.

Det är viktigt att understryka att det här inte bara rör sig om olika tolkningar utan också om sakförhållanden där det är möjligt att avfärda vissa påståenden som orimliga. Detta innebär att det inte handlar om att ”ta debatten” – det vore att ge den politiska propagandan eller historieförfalskningen en uppmärksamhet och legitimitet den inte förtjänar – utan om att påtala orimligheter och felaktigheter. Den svenska socialdemokratin var exempelvis på intet vis skyldig till Förintelsen.

När vi möter konspiratoriska tolkningar baserade på lösryckta citat ur vår forskning och de relevanta sammanhangen dessutom förbises är det alltså, menar vi, vårt ansvar som historiker att protestera. Vi gör det givetvis delvis av professionellt egenintresse – vi vill inte förknippas med bisarrerier – men vi gör det också, och inte minst, i egenskap av medborgare i övertygelsen om att det politiska samtalet måste vila på så rimliga och välunderbyggda beskrivningar av samhället och de politiska förhållandena som möjligt. Den som utgår från konspirationsteorier kommer att försöka lösa problem som inte existerar och lämna de faktiska problemen därhän.

Lars M Andersson, universitetslektor i historia, Uppsala universitet
Elin Bommenel, universitetslektor i service management och tjänstevetenskap, Lunds universitet
Karin Kvist Geverts, fil.dr. i historia, utredare, Kungliga biblioteket
Mattias Tydén, docent och universitetslektor i historia, Stockholms universitet

DN debatt: Sverigedemokraternas valfilm förvanskar historien Länk till annan webbplats.

Håller du med? Skriv en replik eller ett eget inlägg

Välkommen att skriva en replik eller ett annat inlägg om forskningens villkor! Mejla din text med kontaktuppgifter till: debatt@tidningencurie.se

Mer om vad som gäller för att skriva i Curie

Du kan också kommentera på LinkedIn Länk till annan webbplats., Facebook Länk till annan webbplats. och X. Länk till annan webbplats.

Läs hela debattråden

Du kanske också vill läsa

Debatt 8 april 2024

Magnus Karlsson och Jonas Stier

Att forskning inom akademin ska komma samhället till del är en självklarhet. Men när kraven på samhällsnytta definieras för snävt riskerar de att strypa nya tankar, skriver Magnus ...

Debatt 2 april 2024

Mia Bernhardsen, Svenskt Näringsliv

Dålig matchning mellan utbildning och arbetsmarknad hindrar idag tillväxt, konkurrenskraft och välstånd. För att komma till rätta med den kompetensbrist som råder krävs inte bara i...

Nyhet 14 februari 2024

Redaktionen

Hon skriver om forskares möjligheter att ta fram och förmedla ny kunskap, och om lärosätenas existensberättigande i en föränderlig värld. Åsa Mackenzie är professor i molekylär fys...