Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor
Brandrök och brända träd i skogen,

När man i en nationell strategi formulerar forskningens och universitetens roll i termer av att adressera komplexa och akuta samhällsutmaningar, då är man ute på farliga vägar, menar debattörerna. Foto:Joanne Francis/Unsplash

debatt

Låt inte OECD styra svensk forskning

Fofin-utredningen har beställt en ny OECD-rapport där kärnan är att svensk forskning borde styras mer mot samhällsutmaningar. Men vetenskapens bidrag till samhället är inte beställningsbar, skriver Hans Ellegren och Astrid Söderbergh Widding.

porträttbild Han Ellegren

Han Ellegren. Foto: Markus Marcetic.

Den förra regeringen tillsatte i juni 2022 en utredning (Dir. 2022:85) för att se över den statliga organisationen för extern forsknings- och innovationsfinansiering, det vill säga de myndigheter som har till uppgift att finansiera forskning eller innovation. Syftet är att säkerställa en organisation som effektivt stöder forskning och innovation av högsta kvalitet i Sverige. Uppdraget ska redovisas i september 2023.

porträttbild Astrid Söderbergh Widding

Astrid Söderbergh Widding. Foto: Eva Dalin/Stockholms universitet.

Inom ramen för den pågående utredningen – allmänt kallad ”fofin-utredningen” – har den särskilde utredaren Ingrid Petersson till sin hjälp beställt en rapport från OECD:s policyenhet Global Science Forum. Rapporten pekar förtjänstfullt bland annat på vikten av forskning som vågar ta ut svängarna och verkligen bryta ny mark, vad som ofta beskrivs som forskning av high risk – high gain-karaktär. Här kan det i dag finnas en struktur i det svenska systemet när det gäller karriärvägar och finansieringsmöjligheter som inte uppmuntrar tillräckligt till försök att nå genombrott. Snarare är det kanske så att de forskare gynnas som satsar på säkra projekt där små, små framsteg kan förväntas på kort sikt. Detta genererar forskning som följer forskningsfronten snarare än leder den.

den akademiska friheten sätts under press i ett scenario där lärosätena framför allt ses som utförare av den forskning och den högre utbildning som samhället – ytterst den rådande politiken – beställer.

Men kärnan i OECD:s syn på svensk forskning är att den behöver orkestreras i policys och strategier. De menar att den i högre utsträckning än i dag bör styras mot övergripande program riktade mot samhällsutmaningar. Politiker, olika intressenter, ja till och med allmänheten föreslås definiera områden som forskningen bör ägna sig åt. På så sätt menar OECD att svensk forskning bättre ska kunna bidra till att åstadkomma samhällsförändringar och övergång till nya mönster i samhället.

Vi menar att själva tanken att vetenskapens bidrag till samhället – dess nytta – är beställningsbar vilar på felaktiga premisser. Ett sådant synsätt leder till att universitetens autonomi och den akademiska friheten sätts under press i ett scenario där lärosätena framför allt ses som utförare av den forskning och den högre utbildning som samhället – ytterst den rådande politiken – beställer.

Konceptet beställningsbar nytta implicerar dels att stakeholders är bättre skickade än forskarna själva både att definiera vilken forskning som kommer att vara viktig i framtiden, och vilken den bästa vägen är för att nå ny kunskap. Dels förutsätter det också att ledtiderna för kunskapsuppbyggnad och utförande av forskning, som i sin förlängning leder till innovationer eller annan samhällsnytta, är så korta att det blir meningsfullt för en sittande regering att styra forskningsmedel i en viss riktning.

Tanken att universiteten via ”strategiskt ledarskap” ska styra om mot utmaningsdriven forskning skakar om själva grundvalen för den fria forskningen och för universitetens roll i samhället. Under rubriken ”Redirection of universities” föreslår till exempel rapporten att lärosätenas prestationer vad gäller att skapa innovationer som kan möta samhällsutmaningar ska vägas in när statsanslaget för forskning – universitetens basfinansiering – fördelas. Här skulle alltså den politiska majoriteten ges spelrum att definiera vad man för stunden anser vara strategiskt och utmanande för samhället, och låta den åsikten styra universitetens grundläggande finansiering.

Tanken att universiteten via ”strategiskt ledarskap” ska styra om mot utmaningsdriven forskning skakar om själva grundvalen för den fria forskningen och för universitetens roll i samhället.

Att anslagsfördelning på universitetsnivå ska kunna reglera de enskilda forskarnas ansats och förhållningssätt till sin vetenskap bygger på en övertro på vad politisk styrning kan åstadkomma. Man är dessutom ute på farliga vägar när man i en nationell strategi gör anspråk på att formulera forskningens och universitetens roll i termer av att adressera komplexa och akuta samhällsutmaningar (”make explicit the role of academic research and universities in addressing complex and urgent societal challenges”).

Särskilt problematisk blir OECD:s rekommendation att linjera den svenska forskningspolitiken med prioriteringar inom EU: Genom att etablera agendor och göra prioriteringar mellan medlemsstaterna tänker man sig att det nationella engagemanget för forskning kring samhällsutmaningar ska öka, och dessutom att ett antal politiska instrument, inklusive regleringar, ska underlättas (”establishing agendas and priorities at the cross-government level should enhance the national commitment to research on societal challenges and facilitate deployment of various policy instruments including regulations”).

Återigen, att ha ett finansieringssystem som kan ge stöd till risktagande forskning är en viktig komponent för framgångsrik forskning. Långsiktig finansiering på individnivå baserad på högkvalificerad peer-review kan vara nyckeln till att nå sådan framgång. Wallenbergstiftelsernas insatser för att stödja Fellows och Scholars, liksom excellenta forskningsprojekt och större satsningar på forskningsprogram, kan tjäna som gott exempel på ett väl fungerande system.

Vår förhoppning är att FoFin-utredningen inte ska låta sig styras av OECD-rapporten, utan i stället fokusera på hur externfinansieringen bäst kan organiseras för att öka kvaliteten i svensk forskning. I den bästa av världar hade dock en statlig utredning getts ett vidare uppdrag som inneburit att ta ett helhetsgrepp kring svensk forskningsfinansiering.

Hans Ellegren, ständig sekreterare Kungl. Vetenskapsakademien

Astrid Söderbergh Widding, rektor Stockholms universitet

Håller du med? Skriv en replik eller ett eget inlägg

Välkommen att skriva en replik eller ett annat inlägg om forskningens villkor!

Mejla din text med kontaktuppgifter till: debatt@tidningencurie.se

Mer om vad som gäller för att skriva i Curie

Läs hela debattråden

Relaterat innehåll

Debatt 21 februari 2024

Jonas Fransson, Uppsala universitet

Det går inte att styra forskningen så att den blir excellent och banbrytande. Om vi verkligen vill satsa på långsiktighet och nytänkande måste akademin och forskarna få tillbaka fö...

Nyhet 20 februari 2024

David Isaksson

Rädsla för att försätta ryska forskare i fara, en återkomst för kremlologin och ett ökat intresse för andra länder som ingick i det forna Sovjetunionen. Så har forskningen om Ryssl...

Nyhet 14 februari 2024

Redaktionen

Hon skriver om forskares möjligheter att ta fram och förmedla ny kunskap, och om lärosätenas existensberättigande i en föränderlig värld. Åsa Mackenzie är professor i molekylär fys...