Till den onyttiga forskningens försvar

Michael Faraday är idag känd för sitt banbrytande arbete inom elektricitet och magnetism. Under första hälften av 1800-talet betraktades hans vetenskapliga gärningar dock snarare som en kuriositet och i stort sett som oanvändbara. När den dåvarande brittiske finansministern William Edward Gladstone frågade Faraday om hans forskning någonsin skulle bli till någon nytta, löd Faradays kyliga svar: ”En dag, sir, kanske ni kommer att beskatta den”.

Anekdoten om Faraday har återberättats otaliga gånger, ofta i syfte att påminna oss om att frågan om forskningens (samhälls-)nytta är alldeles för snävt ställd. En av de första som påpekade detta var pedagogen Abraham Flexner, Nordamerikas viktigaste sakkunniga inom högre utbildning under första hälften av 1900-talet.

...frågan om forskningens (samhälls-)nytta är alldeles för snävt ställd.

Han genomförde bland annat en granskning av det amerikanska utbildningssystemet med titeln The American College: A Criticism. Texten fångade Carnegie Foundations intresse och ledde till en omfattande utvärdering av 155 medicinska utbildningar i USA och Kanada. År 1910 publicerades resultatet, ”Flexner-rapporten”, som ledde till en djupgående reform av medicinutbildningar i Nordamerika.

Men Flexner är kanske mest känd för uppdraget att leda Institute for Advanced Study (IAS) i Princeton. Institutet grundades 1930 och fortsätter än idag att attrahera de främsta forskarna, från naturvetenskap till humaniora. Långt innan värden som ”nyttiggörande” eller ”forskningens genomslag” gjorde sitt intåg inom akademin, tecknade han ner sina synpunkter i en artikel med titeln The usefullness of useless knowledge (Den onyttiga forskningens nytta) som publicerades 1939 i Harper’s Magazine, endast några veckor efter andra världskrigets utbrott. Texten ger fortfarande ett av de mest klarsynta och övertygande argumenten för att främja ett förutsättningslöst strävande efter kunskap.

Faraday var inte det enda exemplet som anfördes av Flexner. Han avhandlade även en rad andra gestalter, bland annat Guglielmo Marconi som gick till historien som ”radions uppfinnare”. Mycket riktigt påpekade Flexner att förtjänsten inte primärt ligger hos Marconi utan att radiovågorna snarare kan ledas tillbaka till James Clerk Maxwell och Heinrich Hertz.

Flexners poäng var emellertid inte att dyrka dem som var först eller bedriva någon form av personkult. Snarare ville han visa att varken Faraday, Maxwell eller Hertz brydde sig om nyttan av sin forskning. De ville med andra ord varken uppnå något praktiskt ändamål eller ekonomisk lönsamhet. Likväl banade deras arbete vägen för den moderna kommunikationsrevolutionen.

Flexners vetenskapshistoriska exkurs visar således att investeringar i forskning som inte verkar vara till någon nytta kan ge avsevärda fördelar på lång sikt. Forskningens potentiella samhällsnytta är inte påtaglig inom vår begränsade tidshorisont. Även om vi skulle önska det, skulle vi ändå inte kunna förutse hur kunskapen kommer att tillämpas i framtiden.

...investeringar i forskning som inte verkar vara till någon nytta kan ge avsevärda fördelar på lång sikt.

Flexner pläderade för att avskaffa ordet ”användning” inom forskningsvärlden, men han var väl medveten om att vi på detta sätt också kommer att ”slösa bort en och annan dyrbar dollar”. Men det han ansåg väger mycket tyngre är att vi på detta sätt kan ”befria människans snille”. Och även om hans huvudsakliga intresse gällde naturvetenskap, betonade han att dessa principer likaså gäller för de humanistiska ämnena: ”Enbart det faktum att de bringar tillfredsställelse åt den individuella själen som traktar efter sin egen upphöjelse är all det rättfärdigande som behövs.”

Problemet med en kortsiktig fixering vid forskningens nytta är mer aktuell an någonsin. Tora Holmberg och Yvonne Svanström framhöll i Tidningen Curie (26/04 2023) med rätta att det som kallas för samhällsnyttigt är något högst relativt: För vem ska forskning vara nyttig och i vilket syfte?

I samma anda pekade företrädarna för Sveriges unga akademi, Ronnie Berntsson och Gabriele Messori (Universitetsläraren 15/06 2023), på problemet med en alldeles för snäv och kortsiktig definition av nyttiggörande och förordade större satsningar på öppna utlysningar. Även delbetänkandet av forskningsfinansieringsutredningen (SOU 2023:19) på att det finns en ökad medvetenhet om dessa frågor bland många aktörer som verkar inom det svenska systemet för forskning.

Dessa röster resonerar väl med Flexners utgångspunkt att kunskap inte är något instrumentellt utan framför allt ska betraktas som ett självändamål. ”Lärosäten”, skrev Flexner, ”bör ägna sig åt odling av nyfikenhet. Ju mindre de distraheras av överväganden om tillämpningens omedelbarhet, desto mer sannolikt är det att de bidrar till människans välgång.”

Läs mer:

Harper´s Magazine (1939): The usefullness of useless knowledge (Engelska) Länk till annan webbplats.

Tidningen Curie (26/04 2023): Kan forskningen vara både fri och samhällsnyttig? Länk till annan webbplats.

Universitetsläraren Länk till annan webbplats. Länk till annan webbplats.(15/06 2023): Välj inte bort excellent forskning som är samhällsnyttig på sikt Länk till annan webbplats.

Delbetänkandet av forskningsfinansieringsutredningen (SOU 2023:19) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.