Se upp för rovtidskrifter!

”Ta bort mig från er djävla mejllista”. Den meningen på engelska – upprepad i rubrik, text och figurer – är hela innehållet i en artikel som accepterades av tidskriften International Journal of Advanced Computer Technology år 2014.

Artikeln skrevs av två amerikanska forskare som ett svar på ihärdigt mejlande och oseriösa konferensarrangörer. En annan forskare skickade in texten till tidskriften, där den ska ha accepterats för publicering mot en avgift på 150 dollar.

Tilltaget kastar ljus på fenomenen oseriösa tidskrifter och konferenser, som mot betalning erbjuder publicering av forskningsartiklar eller tillfälle att presentera forskningsresultat, utan att leva upp till sedvanliga krav på vetenskapliga publicister eller konferensarrangörer.

Stämmer inte med verkligheten

Tidskrifterna påstår ofta att de har referentgranskning, en vedertagen impaktfaktor eller följer etiska riktlinjer, trots att det inte stämmer med verkligheten. Konferenserna kan efterlikna akademiska konferenser, men utan vetenskaplig kvalitetskontroll av vad som presenteras. Aggressiva försäljningsmetoder och envisa massmejl är vanliga.

Dessa tidskrifter och konferenser kallas ibland rovtidskrifter och rovkonferenser, predatory journals och predatory conferences; begrepp som myntades av Jeffrey Beall, bibliotekarie vid University of Colorado i USA.

Men begreppet rovtidskrift uppskattas inte av Gustaf Nelhans, universitetslektor i biblioteks- och informationsvetenskap vid Högskolan i Borås. Det lägger för mycket fokus på tidskrifterna istället för på forskaren, menar han.

– Vetenskaplig publicering är en del av det vetenskapliga arbetet. Forskare har samma ansvar för att välja publiceringskanal som för att tolka sina data korrekt och göra korrekta undersökningar. Att det finns tidskrifter i en gråzon är inget att skylla på – det gör bara att vi forskare måste vara ännu mer medvetna om vilka kanaler vi väljer. Och den som väljer att publicera på det här sättet är inte ett byte.

Att det finns tidskrifter i en gråzon är inget att skylla på – det gör bara att vi forskare måste vara ännu mer medvetna om vilka kanaler vi väljer.

Gustaf Nelhans använder istället begreppet tvivelaktiga tidskrifter. Hans forskning visar att 0,73 procent av alla publiceringar vid svenska lärosäten under åren 2012-2017 var i tvivelaktiga tidskrifter.

– Det är ungefär på samma nivå som i Norge och Finland.

Kriterier för tvivelaktiga tidskrifter

Gustaf Nelhans och hans kollega har använt en kombination av tre olika listor över tvivelaktiga tidskrifter i sin studie. För att anses tvivelaktig skulle tidskriften antingen finnas med på en svartlista som företaget Cabell ger ut, av skäl som forskarna bedömde som allvarliga, på en svartlista utgiven av medicinutbildningsministeriet i Iran eller bland tidskrifter som avförts från organisationen Directory of Open Access Journals förteckning över vetenskapliga tidskrifter.

Enligt studien hade högskolor och nya universitet generellt en betydligt högre andel artiklar i tvivelaktiga tidskrifter – närmare 2 procent – medan etablerade lärosäten och speciallärosäten låg på 0,43 procent. Vad skillnaden beror på har forskarna inte undersökt, men av titlarna på de tvivelaktiga tidskrifterna drar de slutsatsen att de oftare rör nyare ämnesområden, som visserligen finns på alla lärosäten, men i större utsträckning på nya universitet och högskolor.

– Det är områden som kanske inte har lika utvecklad publiceringsverksamhet. Då kan det vara svårare att värdera kvaliteten på de publiceringskanaler som finns och man har kanske inte vanan att publicera internationellt i artikelform. Samtidigt saknas kanske den kollegiala kontrollen som kan förväntas finnas inom större, etablerade discipliner, säger Gustaf Nelhans.

Tidigare sågs publicering i tvivelaktiga tidskrifter främst som ett problem i vissa låg- och medelinkomstländer. Men bilden har nyanserats, och även om det är vanligare bland forskare i vissa länder i den globala södern är det nu uppenbart att fenomenet är globalt.

Professorer publicerar i rovtidskrifter

Initialt trodde man också att det var väldigt många fler yngre och oerfarna forskare som publicerade i oseriösa tidskrifter. Men inte heller det stämmer, enligt Stefan Eriksson, docent i forskningsetik vid Uppsala universitet.

– Flera undersökningar visar att det ofta är ganska tunga forskare som publicerar i de här tidskrifterna. När vi tittade på området omvårdnadsvetenskap i Sverige 2018 och 2019 såg vi att nästan två tredjedelar av dem som publicerade i rovtidskrifter var professorer, och flera gjorde det upprepade gånger.

Stefan Eriksson ingår i en expertgrupp inom Interacademy partnership, IAP, en internationell organisation för vetenskapsakademier, som har studerat fenomenen tvivelaktiga vetenskapliga tidskrifter och konferenser.

...nästan två tredjedelar av dem som publicerade i rovtidskrifter var professorer, och flera gjorde det upprepade gånger.

I gruppens rapport som kom tidigare i år ingår en enkät besvarad av drygt 1 800 forskare världen över. Nästan en fjärdedel uppger att de någon gång hade publicerat i en rovtidskrift eller deltagit i en rovkonferens, eller inte visste om de hade gjort det.

Som orsaker angav forskarna att de inte visste att tidskriften eller konferensen var oseriös, att de behövde göra det för sin karriär eller att de såg det som ett snabbare, enklare eller billigare alternativ; skäl som även andra studier har identifierat. Vissa svarade också att de hade uppmuntrats av sina kolleger att göra det.

– Man föreställer sig att det här är något som sker i tysthet, men så verkar inte alltid vara. Det här understryker att forskningsetik byggs och sprids i forskningskulturen man verkar i, säger Stefan Eriksson.

Humor ofta ett inslag

I de inskick forskare har gjort för att uppmärksamma oseriösa tidskrifter och konferenser är humor ofta ett inslag. Som den norske läkaren med pseudonymen Lur N. Dreier och hans påhittade forskning om isbjörnar som blivit människor.

Men det finns en oro för att publicering i oseriösa tidskrifter kan skada forskningen och förtroendet för den, och att stödja rovtidskrifter är oacceptabelt enligt de europeiska riktlinjerna för god forskningssed från All European Academies.

Vissa menar att oron över skadliga effekter är överdriven eftersom artiklar som publiceras i tvivelaktiga tidskrifter citeras mer sällan än andra. Men riskerna finns där, enligt rapporten.

– Eftersom det inte görs någon kvalitetskontroll kan dålig forskning komma ut och bli använd av andra. De här tidskrifterna blir en plattform för oseriösa verksamheter och åsiktsmaskiner som kan peka på att de har vetenskapliga publiceringar för sin sak. Och om en forskare blir lurad att publicera i dem riskerar god forskning att försvinna utan genomslag, säger Stefan Eriksson.

Aktiviteterna innebär slöseri med forskningstid och pengar. Oseriösa mejl tar tid att bedöma och klicka bort och publikationslistor och meritförteckningar tar längre tid att kontrollera.

Latinamerika ett gott exempel

Modellen där författaren betalar för att publicera eller presentera anses särskilt utsatt för missbruk av tvivelaktiga aktörer och rapporten uppmuntrar vetenskapssamhället att röra sig mot andra alternativ. Ett gott exempel är Latinamerika, menar Stefan Eriksson, där problemet med rovtidskrifter hittills har varit litet.

– De har ryckt undan mattan för tvivelaktiga aktörer genom att starta ett antal open access-tidskrifter som finansieras med allmänna medel. Den modellen kan vi lära oss av i andra delar av världen.

Utvärderingssystem för forskning där kvantitet trumfar kvalitet är en grogrund för tvivelaktiga aktörer och ageranden och rapporten uppmuntrar de initiativ till förändring som finns. Författarna vill också se en större öppenhet runt processen för referentgranskning, peer review.

De har ryckt undan mattan för tvivelaktiga aktörer genom att starta ett antal open access-tidskrifter som finansieras med allmänna medel.

Idag kan tvivelaktiga tidskrifter lätt påstå att de gör en kvalitativ granskning utan att det går att kontrollera. Ett sätt att försvåra för dem vore därför att publicera granskningsrapporterna tillsammans med artikeln, vilket vissa tidskrifter redan gör.

– Då är det lätt att se vilken kvalitet granskningen håller. Granskarna kan ändå vara anonyma om man vill, säger Stefan Eriksson.

Många frågor fortfarande olösta

På senare år har medvetenheten om tvivelaktiga tidskrifter och konferenser vuxit i Sverige. Fenomenet tas upp i doktorandutbildningar och biblioteken bidrar med kunskap. Men många frågor är fortfarande olösta, menar Stefan Eriksson.

Vad ska till exempel lärosäten göra med forskare som har publicerat i icke-acceptabla tidskrifter? Än har inga sådana ärenden avgjorts av Nämnden för prövning av oredlighet i forskning. Och hur ska redan publicerade artiklar hanteras?

Det finns referensverktyg som varnar om användaren lägger en referens publicerad i en tidskrift på Cabells svartlista. Samma funktion kunde användas i den nationella publikationsdatabasen Swepub, anser Stefan Eriksson.

– Jag tycker att vi borde markera tvivelaktiga referenser i Swepub. Det skulle nog vara ett starkt incitament för att hålla sig från de här tidskrifterna.

Referenser:

Tidskriften Quantitative Science Studies: ”Methodological considerations for identifying questionable publishing in a national context: The case of Swedish Higher Education Institutions” (Nelhans och Bodin, 2020) (Engelska) Länk till annan webbplats.

Tidskriften Nursing Ethics: ”Predatory nursing journals: A case study of author prevalence and characteristics” (Gabrielsson, mfl, 2020) (Engelska) Länk till annan webbplats.

Organisationen All European academies, ALLEA: The European Code of Conduct for Research Integrity (Engelska) Länk till annan webbplats.

Läs också i Curie:

Debatt: Se upp för akademins dammsugarförsäljare (Curie)