Finns det tid för evidensbaserade beslut i politiken?

Visst finns ett intresse för forskning bland riksdagens ledamöter. Det är Anders Ådahl (C), talesperson för forskning och högre utbildning, och Maria Nilsson (L), statssekreterare på utbildningsdepartementet, eniga om. Under regelbundet återkommande seminarier och forskningsdagar kan ledamöterna bekanta sig med den vetenskapliga utvecklingen i olika ämnen.

– Seminarierna syftar till att dela världsbild, ha samma faktaunderlag och förstå en fråga. Nyfikenheten är stor och det funkar väldigt bra, säger Anders Ådahl.

Han sitter själv i styrelsen för Rifo, Riksdagsledamöter och forskare i samverkan, en ideell förening som också arrangerar besök och seminarier.

Läs också i Curie: Gustav Bohlin bygger broar mellan forskning och politik

Politik annorlunda än vetenskap

Borde då politiska beslut i högre grad bygga på vetenskapliga evidens? Nja, Anders Ådahl tycker att frågan delvis är felställd.

– Politik är väsentligen annorlunda än vetenskap. Politik handlar om att skapa opinion, få makten och sedan balansera mellan olika målkonflikter och olika perspektiv. Vetenskapen kan ofta klarlägga något inom ett visst perspektiv, men ger sällan alla de perspektiv som politiken måste bedöma.

Politik handlar om att skapa opinion, få makten och sedan balansera mellan olika målkonflikter ...

Fast ibland, tillägger han, viftas forskningsresultat och faktaunderlag bort alltför lättvindigt. Då får den politiska ideologin och den riktning man vill föra samhället in på väga tyngre än evidensen.

– Jag kan till exempel vara oerhört irriterad på kärnkraftsdebatten. Den är på otroligt låg nivå jämfört med kunskapsläget.

Goda förutsättningar att bygga beslut på evidens

Maria Nilsson menar att det i dag finns goda förutsättningar att bygga politiska beslut på forskning och evidens.

– Jag tycker nog att man gör det också. Sen är det ju inte sällan som olika forskningsresultat står emot varandra. Det finns ju även en ideologisk dimension som påverkar.

Utrednings- och remissförfarandet tycker hon fortsatt spelar en stor roll.

– Sedan ska man ha klart för sig att remissaktörerna tittar på förslagen utifrån sina expertområden. Det finns sällan en enda sanning, utan olika dimensioner och perspektiv som regeringen får ta till sig.

Det finns sällan en enda sanning, utan olika dimensioner och perspektiv som regeringen får ta till sig.

Hur mycket hänsyn tar man då till remissinstansernas synpunkter?

– Jag kan inte svara för hela Regeringskansliet. Jag kan bara svara för de processer som jag har varit involverad i. Där ser jag att remissinstansernas synpunkter vägs mot varandra, men man tittar också på vad som kan göras för att gå en viss remisskritik till mötes. Det är ett pågående samtal och arbete på departementen.

Risk för sämre beslut och minskat förtroende

På senare tid har kortare utredningstider, snäva direktiv och remisskritik som ignorerats fått en hel del kritik. Risker som pekas ut är sämre beslut, minskat förtroende bland medborgarna och urholkad legitimitet för politiker och myndigheter. Maria Nilsson menar att den frågan måste följas.

– Det behöver nog gå några år till innan man kan göra en samlad bedömning. Men det finns situationer när politiken behöver gå snabbare framåt. Ett uteblivet agerande kan också leda till bristande legitimitet. Samtidigt är det viktigt att inte rucka på rättssäkerhet och liknande.

Ett uteblivet agerande kan också leda till bristande legitimitet.

Att som politiker hålla sig uppdaterad både om samhällsutveckling och forskningsläge tycker hon ingår i arbetet.

– Då forskningsresultat kan peka i olika riktningar kräver det också att man har en kritisk blick och tar in hela fältet. Det kan man så klart behöva hjälp med, och departementen har ju delvis den uppgiften i sin omvärldsbevakning.

Inte nöjd med utvecklingen

Anders Ådahl är inte nöjd med utvecklingen under nuvarande mandatperiod. Han skulle önska att utredningsrutinerna återgick till "tidigare ordning", med mindre av styrning och mer av förutsättningslöst och faktabaserat sökande.

– Där skulle jag önska att vi från politikens sida kunde ta ett halvt steg tillbaka.

Förslagen kan bli så slarviga att de lagar vi stiftar blir så dåliga att de måste göras om igen efter ett år ...

När remissvar ignoreras och på förhand bestämda utredningsförslag omvandlas till politiska propositioner är risken stor att riksdagen inte får evidensbaserade förslag att ta ställning till, menar Anders Ådahl.

Läs också i Curie: Stora risker när politiker ignorerar evidens

Att skruva upp tempot och förändra beslutsprocessen på det sättet tycker han är riskabelt.

– Förslagen kan bli så slarviga att de lagar vi stiftar blir så dåliga att de måste göras om igen efter ett år eller så. Då förlorar vi tid i stället för att vinna tid. Det skapar osäkerhet i samhället.

Äventyrar Sveriges långsiktiga utveckling

Ideologiskt beställda utredningsförslag i stället för evidensbaserad lagstiftning äventyrar på sikt Sveriges långsiktiga utveckling, menar Anders Ådahl. Han ser minskat förtroende för politiken som en fara när polariseringen ökar.

– Det är väldigt riskabelt när beslut riskerar att rivas upp mellan mandatperioder, samtidigt som ledtiderna inom näringsliv och offentlig sektor är väldigt långa. Den trenden är inte lycklig.

Men att politiker har en "moralisk plikt" att vara helt uppdaterade kring forskningsläget inom sitt område, vilket en debattör i Curie hävdat, håller han inte med om.

Debatt i Curie: Det är politikers plikt att hålla sig uppdagerade om forskning

– Det är fullständigt omöjligt att ha koll på all relevant forskning. Det går inte. Forskningen har en tendens att gräva där man står, medan politiken måste ha en väldigt bred syn och ta hänsyn till mycket annat.

Det är fullständigt omöjligt att ha koll på all relevant forskning. Det går inte.

Å andra sidan, tillägger han, är beslutens och lagstiftningens kvalitet helt beroende av att man förstår kunskapsläget.

– Som folkets representanter har vi en plikt att göra allt vi kan för Sveriges bästa. Väldigt ofta innebär att göra så gott man kan för att begripa och förstå kunskapsläget.

Inte lätt för enskilda ledamöter

För enskilda riksdagsledamöter är det inte alltid lätt, betonar han, medan en minister i en regering har ett helt departement som kan bistå med faktaunderlag. Och i grund och botten har Sverige har en lagstiftningsprocess som är "väldigt bra", tycker Anders Ådahl.

– Vi har ett starkt utredningsväsende. Vi har riktigt goda förutsättningar för bra lagstiftning. Men jag tycker vi ser en trend nu där man inte förstår värdet av den kvalitet som egentligen finns inbyggd i systemet.