Objektivitet är inte omodernt

Det blåser snåla vindar runt strävan efter objektiv kunskap. Donald Trump är kanske det mest självklara exemplet på detta med sina ”alternativa fakta” och uppenbara lögner. Att påtala detta är inte en recension av den politik Trump bedriver, som bland annat drabbat forskningen mycket hårt, utan av hans förhållande till kunskap. Han har belagts med felaktigheter och lögner vid så många tillfällen att falsk information har normaliserats.

Den här trenden syns också inom journalistiken. I våras genomförde tidningen Kvartal en reklamkampanj som riktade uppmärksamheten mot begreppen ”objektiv”, ”oberoende” och ”opolitisk” – centrala begrepp även för oss forskare. I kampanjen utmålas DN, SVT och SR som förment objektiva, men vi ska förstå av satiren att objektiviteten är en chimär. Kvartal påstår inte heller att de själva skulle stå för mer objektivitet. De överlåter i stället åt läsaren att ”tänka själv” och att ”det är dags för något nytt”.

Betyder detta att det inte längre är viktigt eller möjligt att skilja mellan fakta och värderingar? Är det något som rentav anses förlegat eller åtminstone omöjligt att uppnå?

Betyder detta att det inte längre är viktigt eller möjligt att skilja mellan fakta och värderingar?

Det verkar inte bättre. Under Almedalsveckan i juni släppte opinionsinstutet Novus sin Demokratirapport 2026. I denna framkommer att 45 procent av de tillfrågade anser att fake news och påverkanskampanjer är det största hotet mot demokratin. Samtidigt är förtroendet för nyhetsmediers oberoende lågt. Nästan 6 av 10 tillfrågade anser att nyhetsmedia medvetet vinklar efter egen agenda. Bland SD-sympatisörer är den siffran hela 87 procent.

Tyvärr ligger siffrorna ungefär på samma nivå när det gäller frågan om forskares oberoende. Även här är närmare 6 av 10 övertygade om att ”svenska forskare generellt i sin forskning driver en egen agenda”. Också i detta fall instämmer en högre andel SD-väljare.

Det är tunga besked för alla oss som arbetar med kunskap. Det blåser onekligen snåla vindar runt den objektiva kunskapen.

Det är tunga besked för alla oss som arbetar med kunskap. Det blåser onekligen snåla vindar runt den objektiva kunskapen.

Men även inom forskarvärlden finns det exempel på bristande tilltro till den objektiva kunskapen. Inom humanvetenskaperna, där jag har min hemvist, finns ett antal forskare som sökt sig till forskningstraditioner som problematiserar existensen av objektiva fakta. Dessa forskare menar att kunskapsproduktion är beroende av forskarens identitet. Jag har hört argument som att enbart det faktum att man närmar sig en fråga som språkkrav för medborgarskap är en politisk handling.

Även om positionering i förhållande till forskningsobjektet har betydelse för kunskapen, finns det många negativa effekter av att på förhand kategorisera en avsändare. Också många forskare lyssnar och läser i allt snävare sammanhang. Dessa ”vetenskapliga byar” gör att grundläggande verktyg som argument och evidens tappar i kraft.

Det kan här vara värt att återvända till sociologen Max Webers idéer om att det är svårt att uppnå objektivitet i fasen då man formulerar forskningsfrågor. Men han menar att själva undersökningen sedan ska kunna bedrivas på ett sätt som gör att man i så hög grad som möjligt säkerställer objektivitet.

Det betyder inte att man alltid lyckas. Ibland är man också bara för dålig som forskare, använder sig av fel metoder eller tillämpar dem fel.

Tror vi det, som en klok forskarkollega en gång sa, ”kan vi stänga vår butik.”

Men det är en stor skillnad på att försöka sträva efter objektiv kunskap, som ett slags yrkesetik, och att förkasta att det är möjligt. Tror vi det, som en klok forskarkollega en gång sa, ”kan vi stänga vår butik.” Det är förvisso sant att en del frågor inte kan besvaras utifrån dikotomin sant/falskt, men vi ska inte heller glömma att det trots allt fortfarande finns en del fakta man kan försöka belägga. Det är därför djupt oroande när önskan om att nå fram till generaliserbar kunskap ebbar ut.

Jag har tidigare här i Curie (2019, 2023) skrivit om betydelsen av att skilja på empiriska och normativa dimensioner av en fråga:

Säg din mening – men vifta inte med forskarhatten utan belägg (Curie 2019)

Replik: Problemet är en ideologisk samsyn kring åtgärderna (Curie 2023)

När det gäller frågan om språktest för medborgarskap kan man till exempel konstatera att språkkrav på kort sikt inte verkar ha några tydliga positiva effekter på (ekonomisk, social) integration (givet de mätmetoder vi har att tillgå). Däremot kan man rent normativt vilja uppvärdera betydelsen av det svenska språket för ett svenskt medborgarskap. Eller så kan man anse att språktester som selektionsinstrument inte är förenliga med liberala principer. Det är dock moraliska ställningstaganden, inte vetenskapliga fakta.

Det är därför djupt oroande när önskan om att nå fram till generaliserbar kunskap ebbar ut.

Det är fortsatt viktigt för oss som ägnar oss åt kunskap, särskilt policynära forskning, att strävan efter objektivitet och saklighet finns kvar. Politiker och beslutsfattare förväntar sig av forskning att den ska bidra med något annat än ideologi och det som politiken själva står för. Underlag, som i de klassiska statliga utredningarna, behövs för att beslutsfattande ska kunna grunda sig på tillförlitlig kunskap

All forskning och journalistik omfamnar förstås inte samma mål eller kunskapstradition. Det ska finnas utrymme för ett brett spektrum av kunskapssyner, och sökandet av kunskap ska vara experimentell. Men låt oss också värna objektiviteten, ett ideal som med all tydlighet lever farligt men som fortfarande är värt att sträva efter. Om delar av journalistiken, på grund av kommersiella och ideologiska incitamentjournalistiken, lämnar det gemensamma kunskapsprojektet har vi än större anledning att värna forskningens särskilda uppdrag.

Är det jag som är omodern? Nej, jag vill i alla fall inte tro det. Sanningssökandet är djupt mänskligt. Även om samtiden kan kännas mer som gaslighting än enlightenment.

Fanny Forsberg Lundell, professor i franska, Stockholms universitet och forskare Ratio