Så blev mitt första forskarår i Texas

Att börja om på nytt kräver mycket kraft och mod. Vissa dagar har jag ångest och ifrågasätter varför jag aldrig kan slå mig till ro. Samtidigt vet jag av erfarenhet att en stor omställning kan fungera som bränsle för nydanande forskning. Och jag vill bedriva forskning som faktiskt gör skillnad, vilket jag tror att jag kan göra här.

Att börja om på nytt kräver mycket kraft och mod. Vissa dagar har jag ångest och ifrågasätter varför jag aldrig kan slå mig till ro.

I botten är jag kemist, men mitt labb gör biokemiska och biofysiska studier på proteiner där vi undersöker mekanismer och interaktioner som leder till cancer och demenssjukdomar. Delstaten Texas satsar enorma resurser på grundforskning; jag fick tidigt stor delstatlig finansering för cancerforskning, och inom kort lanseras en liknande storsatsning på demens som jag hoppas kunna dra nytta av.

Läs också i Curie: Jag går mot strömmen och flyttar till USA Länk till annan webbplats.

Det är fascinerande hur snabbt man vänjer sig vid nya miljöer och rutiner. Rice campus är oerhört vackert med lummiga ekar som ger välbehövlig skugga i det varma klimatet. Min forskargrupp har fått en hel våning som nu är totalrenoverad och fylld med avancerad utrustning för proteinforskning. Gruppen består idag av åtta personer: en blandning av forskare, postdoktorer och doktorander, plus några till på ingång.

Till detta kommer ett antal yngre studenter. Här i USA är forskning ofta en integrerad del av grundutbildningen. Eftersom studenterna kan stanna i samma labb under flera år blir de ibland lika produktiva som doktorander. Under hela uppstarten har jag fått ett enormt stöd från administrationen och känt mig genuint välkommen. Jag känner mig ”hemma” här nu.

Min forskargrupp har fått en hel våning som nu är totalrenoverad och fylld med avancerad utrustning för proteinforskning.

Jag la genast märke till en stark samhörighet mellan fakultet och grundutbildning. Så är det inte på svenska universitet där grundutbildningarna är frikopplade från institutionerna. Här lär professorerna känna sina grundkursstudenter och undervisning har hög status. Som kemiprofessor undervisar man som regel varje termin. Jag fick dispens under min första termin, men i våras undervisade jag nästan 100 förstaårsstudenter i grundläggande kemi.

Jag fick lära mig en för mig ny pedagogisk modell: student-centered active-learning. Metoden bygger på att korta lärarpresentationer varvas med rundabordsdiskussioner mellan studenterna. Poängen är att inte bara servera fakta, utan att få studenterna att själva upptäcka sambanden.

Utvärderingar visar att detta ökar både lärandet och intresset för ämnet, och jag kan bara instämma. Det var utmanande att hålla tiden eftersom diskussionerna levde egna liv, men studenternas engagemang var fantastiskt. Till skillnad från i Sverige är kemi ett väldigt populärt ämne här.

Här lär professorerna känna sina grundkursstudenter och undervisning har hög status.

Parallellt med undervisning och uppbyggnad av egen forskning har jag startat ett nytt forskningscenter runt amyloider – de proteinklumpar som är kopplade till demenssjukdomar. Inom detta center arrangerar jag seminarier, symposier och postersessioner, och intresset har varit stort. Jag hoppas stimulera nya kontakter mellan forskare i Houston och Texas; samarbeten är viktiga för att lösa dagens stora samhällsutmaningar.

Texas är den delstat som går bäst i USA just nu. Det är hit de stora företagen flyttar och nya start-up-företag etablerar sig. Sverige ser denna utveckling och dess potential: i våras öppnades ett svenskt generalkonsulat i Houston – det fjärde i ordningen efter Washington DC, New York och San Francisco. Invigningen skedde med kunglig glans av Kronprinsessan Victoria, och till min stora ära valde hon att också komma och besöka mitt labb.

Generalkonsulatet kommer att uppmuntra och möjliggöra interaktioner mellan Sverige och Texas och här är forskning och utbildning en viktig del. Det finns faktiskt en hel del svenska forskare vid universiteten i Texas: jag har till och med en svensk kollega på min kemiinstitution.

Till skillnad från många andra platser i USA tar universiteten i Texas fortfarande in stora årliga kullar av doktorander.

Om svenska studenter vill göra ett utbytesår, sitt exjobb eller doktorera här är de varmt välkomna att höra av sig. Till skillnad från många andra platser i USA tar universiteten i Texas fortfarande in stora årliga kullar av doktorander, och europeiska studenter är extra uppskattade.

Trumpadministrationens påhopp har hittills inte drabbat Texas direkt, men vi påverkas och det finns en underliggande oro. Till exempel skickar Rice med jämna mellanrum ut skarpa varningar inför internationella resor: är du inte amerikansk medborgare bör du helst inte lämna landet.

För mig gjorde Trumps tullar inköpen av forskningsinstrument avsevärt dyrare, och flera av mina utländska rekryteringar drabbades av långa väntetider på visum. Jag förlorade även några starka europeiska postdoktorkandidater som helt enkelt inte vill flytta till USA med dagens politiska klimat.

För mig gjorde Trumps tullar inköpen av forskningsinstrument avsevärt dyrare, och flera av mina utländska rekryteringar drabbades av långa väntetider på visum.

I min forskargrupp är endast tre amerikaner, vilket speglar amerikansk akademi i stort – majoriteten är utlandsfödda. För egen del känner jag mig trygg (än så länge); jag har både amerikanskt och svenskt pass då jag bodde en längre period i USA tidigt i min karriär.

Villkoren för amerikansk forskning varierar, särskilt attackerade är toppuniversiteten på östkusten. Forskare verkar rädda för att protestera öppet, men vetenskapliga organisationer bedriver systematisk politisk påtryckning inför det kommande mellanårsvalet.

En viktig del av opinionsarbetet är att informera den amerikanska allmänheten om forskningens nytta. Det är svårt – majoriteten av amerikanerna har en stark misstro mot traditionella medier och statliga institutioner. Fler och fler unga forskare söker sig utanför USA. Även etablerade forskare funderar på att lämna USA, men det krävs en hel del för att ta det steget. Jämfört med Europa har USA alltjämt mer pengar och högre löner.

Forskare verkar rädda för att protestera öppet, men vetenskapliga organisationer bedriver systematisk politisk påtryckning inför det kommande mellanårsvalet.

Nyligen kom dock den stora nyheten att Nobelpristagaren Omar Yaghi lämnar UC Berkeley för en professur i Kina. Det är ett hårt slag för amerikansk forskning och en varningssignal om att fler seniora forskare kan följa efter. Den vetenskapliga maktbalansen riskerar att förskjutas mot Asien där stora resurser finns.

Den utvecklingen kan skyndas på av kommande politiska beslut. Det liggande Trumpförslaget om politiskt inflytande över statlig forskningsfinansiering – vilket innebär att besluten runt finansiering flyttas från dagens oberoende expertpaneler till politiskt tillsatta tjänstemän – är ett direkt hot mot demokratin och framtida amerikansk spetsforskning.