Dagens brittiska beslutsfattare måste återfå passionen för universitetens betydelse för samhället och individen, menar förre utbildningsministern Bill Rammell. Foto: Maik Winneke, Unsplash
NYHET
Så påverkar krisen brittisk forskningskommunikation
Storbritannien har länge setts som ett föregångsland när det gäller samspelet mellan forskning, politik och allmänhet. Samtidigt brottas många av landets lärosäten med stora ekonomiska problem och den akademiska friheten har minskat. Hur påverkar krisen forskningskommunikationen?
Ämnen i artikeln:
I Storbritannien finns flera etablerade organisationer och mötesplatser som ska underlätta kontakterna mellan forskare och politiker och förmedla forskningsresultaten till en bredare publik.
Ett exempel är Parliamentary Office of Science and Technology, POST, som förser politiker med fakta och håller dem uppdaterade om den senaste forskningen. POST är ett internt organ i parlamentet utan att vara politiskt knuten till något parti.
En bro mellan forskning och politik

Tracey Brown.
En annan organisation med liknande mål är den oberoende välgörenhetsorganisationen Sense about Science. Den arbetar för att forskning och evidens ska kunna förstås och användas i det offentliga samtalet. En viktig del av organisationens arbete handlar om att skapa mötesplatser för forskare, politiker och allmänhet. Det gör man bland annat genom att arrangera den årliga konferensen Evidence Week.
– Anledningen till att vi startade Evidence Week för nio år sedan var att vi ville att beslutsfattarna skulle få vetskap om samma forskning som vi hör talas om. Att den skulle bli tillgänglig för dem på samma vis, förklarar generalsekreteraren för Sense about Science, Tracey Brown.
... vi ville att beslutsfattarna skulle få vetskap om samma forskning som vi hör talas om.
Under konferensen får forskare tillfälle att presentera sin forskning samt svara på frågor från, och diskutera med, politiker. Fokus ligger inte på att debattera vilken slags politik som är rätt eller bäst, utan att titta närmare på vad forskningen faktiskt visar.
Kunskapsöverföring kan inte vara enkelriktad
Men kunskapsöverföringen kan inte vara enkelriktad, påpekar Tracey Brown. Politiker behöver förstå forskning bättre, men forskare behöver också ta hänsyn till politikens villkor.
– Under en dag kan en riksdagsledamot fundera på allt från fiskekvoter till skolmåltider – de har helt enkelt inte alltid tid att läsa en tio sidor lång text om någon specifik forskning. Trots det tycks budskapet alltid vara att politiker behöver förstå och lyssna på forskningen mer, men det fungerar också tvärtom. Forskarna behöver förstå hur de bäst kommunicerar med politiker, och på det viset lär de sig också mycket om sin egen forskning.
Följaktligen handlar inte Evidence Week bara om att förmedla forskningsresultat till politiken. Mötena kan också ge forskare en bättre förståelse för vilka frågor som är relevanta för beslutsfattare, och hur forskningen bäst kan användas.
Under en dag kan en riksdagsledamot fundera på allt från fiskekvoter till skolmåltider ...
Vidare ser Tracey Brown ett värde i själva mötet mellan politiker, forskare och allmänhet. Det är, menar hon, fortfarande möjligt att skapa ett produktivt och ansvarsfullt offentligt samtal.
Göra aktuell forskning begriplig
Ett annat exempel på en väletablerad kanal som finns till för att underlätta för forskningen att nå utanför universitetens väggar är The Conversation, en oberoende nyhets- och debattplattform. Här publiceras artiklar skrivna av forskare och akademiker, (i samarbete med journalister), med avsikt att göra aktuell forskning begripligare och lättillgänglig för allmänheten.

Stephen Kahn.
Den brittiska upplagan lanserades 2013, efter att modellen först hade utvecklats i Australien. Bakgrunden var bland annat en förändrad mediebransch, där nedskärningar hade gjort det svårare för traditionella medier att upprätthålla ett visst mått av specialistbevakning.
– Vi förmedlar expertis till målgrupper utanför akademin, med syftet att allmänheten ska få ta del av viktig forskning, förklarar Stephen Khan, chefredaktör.
The Conversation har inga egna reportrar, i traditionell mening. Istället är det forskarna själva som skriver texten, medan organisationens journalister gör den förståelig och relevant för en bredare publik.
Läs mer i Curie om The Conversation: Chans för forskare att nå en större publik
Ta steget ut från sina forskarbubblor
Det var en del av grundidén när den brittiska upplagan först såg dagens ljus: att kombinera specialistkunskap med journalistik. För Stephen Khan handlar det också om att få forskare att ta steget ut från sina forskarbubblor.
– Jag tror att vi har varit centrala för att få professorer ut ur seminarierum och labb och interagera med allmänheten, och förmedla sin expertis på ett sätt som de är bekväma med.
Det senare är viktigt, menar han. Alla forskare är inte nödvändigtvis vana vid att kommunicera med en bredare publik, och vissa har till och med dåliga erfarenheter av medier. The Conversation försöker alltså skapa ett forum där forskare kan bidra med sin expertis utan att behöva göra allt det journalistiska arbetet själv.
Forskare får vara avsändare
Den vecka jag talar med Stephen Khan är Storbritannien drabbat av en intensiv värmebölja, med temperaturer på uppemot 40 grader. När jag undrar om han kan ge exempel på intressanta resultat som The Conversation har publicerat nyligen nämner han direkt forskning om hur man bäst ska gå till väga för att stå ut under en värmebölja.
– Den här typen av forskning blir förstås mer och mer relevant i tider av global uppvärmning och klimatkris, konstaterar han.
För Stephen Khan handlar The Conversations arbete om att ge människor tillgång till kunskap som de kan använda när de försöker förstå sin omvärld. Han menar att allmänhetens engagemang för forskning har ökat sedan de satte i gång, även om han inte enbart tillskriver organisationen det ökade intresset.
Jag tror att vi har varit centrala för att få professorer ut ur seminarierum och labb och interagera med allmänheten.
Vidare ser han ett värde i att forskarna själva får vara avsändare. Budskapet är inte att läsaren måste hålla med forskaren. Det viktiga är att läsaren får veta varifrån kunskapen kommer och kan ta ställning utifrån den.
Det är ett synsätt som ligger nära den större frågan om forskningens plats i samhället: hur akademisk kunskap kan göras tillgänglig utan att förenklas allt för mycket – och på vilket sätt forskare kan delta i samhällsdebatten utan att för den sakens skull förlora sin roll som experter.
Men även den frågeställningen bygger på att det finns forskning att förmedla, och forskare som har tid och möjlighet att delta i det offentliga samtalet.
Ökad arbetsbörda går ut över forskningen
Frågan är dock hur mycket tid som dagens forskare har att delta i det offentliga samtalet. Som Curie tidigare uppmärksammat så befinner sig många brittiska lärosäten i kris.
Läs också i Curie: Skarpt läge för brittiska universitet
De minskade statliga anslagen till högre utbildning, det plötsliga tappet av stora studentgrupper i spåren av Brexit och de omfattande nedskärningarna av anställda har lett till att många lärosäten i landet nu står under hård ekonomisk press.

Bill Rammell.
Bill Rammell är en Labourpolitiker som sedan 2024 leder utbildningsorganisationen Parallel Histories. Under Tony Blairs och Gordon Browns år vid makten (1997-2010) var han parlamentsledamot och var bland annat minister för högre utbildning. Därefter har han arbetat inom universitetsvärlden, till exempel som vicekansler för University of Bedfordshire.
– Möjligen är jag inte objektiv i den här frågan, men jag tycker att det under Blairåren fanns en passion och en förståelse för universitetens värde, och betydelsen av en universitetsutbildning, både för individen och för samhället i stort. De konservativa regeringarna som följde efter Blair och Brown, men tyvärr även den nuvarande Labourregeringen, tycks inte se på de här frågorna på samma sätt. De har ändrat fokus, säger han.
Möjligen är jag inte objektiv i den här frågan, men jag tycker att det under Blairåren fanns en passion och en förståelse för universitetens värde.
I spåren av dagens kris vittnar forskare och andra universitetsanställda om en ökande arbetsbörda som går ut över kvaliteten på både forskning och undervisning. Även förutsättningarna för att samverka med samhället utanför akademin har försämrats.
Svårare att nå ut med sina forskningsresultat
Tracey Brown på Sense about Science har märkt hur universitetskrisen har drabbat forskningskommunikationen:
– Universiteten känner ett större behov av att få fram sitt budskap, samtidigt som deras faktiska förmåga att praktiskt göra det minskar på grund av de stora nedskärningarna.
Detta är särskilt märkbart på mindre institutioner, som får svårare att kommunicera sina forskningsresultat då deras kommunikationsavdelningar ofta har drabbats av nedskärningar och avsked, konstaterar hon.
– Större, mer etablerade universitet har inte de problemen och följaktligen blir det ett slags självuppfyllande profetia. De traditionella, välansedda universiteten får bekräftat att den forskning de bedriver når ut, medan mindre institutioner har det kämpigt i det avseendet, förklarar Tracey Brown.
Universiteten känner ett större behov av att få fram sitt budskap, samtidigt som deras faktiska förmåga att praktiskt göra det minskar ...
Även Bill Rammell ser värdet i, och behovet av, olika slags universitet i landet.
– För att vi ska bryta utvecklingen måste universitetens självförtroende öka, det handlar om ett erkännande om att vi både behöver våra världsberömda forskningsinstitutioner, men även andra universitet som sörjer för att bredda studentrekryteringen i landet.
Allvarligt läge för den akademiska friheten
Samtidigt som den finansiella universitetskrisen eskalerat har också läget för den akademiska friheten i landet försämrats. I Academic Freedom Index (AFI), en internationell rankning över akademisk frihet, har Storbritannien på senare år fallit kraftigt.
Under det tidiga 2010-talet återfanns landet bland de 10-20 främsta länderna i världen. I de senaste mätningarna hade landet fallit 60-70 placeringar och hamnat på plats 81, efter länder som Rumänien och Bulgarien.
En undersökning bland akademiker som Office for Students (OfS) – den statliga tillsynsmyndigheten för högre utbildning i England – publicerade 2025 bekräftar det allvarliga läget för den akademiska friheten. Undersökningen visade att omkring hälften av de tillfrågade akademikerna ansåg att det inte gick att uttrycka åsikter i vissa kontroversiella frågor. Ungefär var femte upplevde att de inte hade frihet att diskutera kontroversiella ämnen i sin undervisning.
Universiteten känner ett större behov av att få fram sitt budskap, samtidigt som deras faktiska förmåga att praktiskt göra det minskar.
Den ansvarige för frågor rörande yttrandefrihet och akademisk frihet på OfS, Arif Ahmed, pekade i ett tal i höstas på flera orsaker till utvecklingen. Det handlar om allt från utländsk inblandning till rapporter om att lärosäten utsatt akademisk personal för utredningar och disciplinära åtgärder på grund av att de har kritiserat institutionen.
Dagens beslutsfattare måste återfå passionen för universitetens betydelse för samhället och individen.
Bill Rammell har bevittnat den här utvecklingen, och den oroar honom.
– Som en stor förkämpe för yttrandefrihetsfrågor och ett öppet debattklimat tycker jag att många brittiska universitet har uppvisat oroandeväckande tecken, så som att ställa in gästföreläsare. Och att med alla medel försöka undvika att studenter ska slippa känna sig kränkta. Handlar inte en del av universitetsutbildning om att exponeras för olika åsikter och pröva sina argument, resonerar Bill Rammell.
Krisen genomsyrar universitetens vardag
Även om kontakterna mellan forskning och allmänhet även fortsättningsvis är goda i Storbritannien, så genomsyrar krisen universitetens arbete och vardag. När forskare får mindre tid och sämre förutsättningar att bedriva, kommunicera och diskutera forskning riskerar också länkarna mellan kunskap, politik och allmänhet att försvagas.
Stephen Khan på The Conversation är emellertid inte särskilt bekymrad över att landets universitetskris och det stora raset i AFI-mätningarna på sistone ska förändra hans organisations arbete.
– Krisen förändrar inte vårt innehåll eller vårt sätt att arbeta. Om något så gör den vårt arbete än mer angeläget. Att få allmänheten att ta del av intressanta forskningsresultat, och på så sätt tydliggöra värdet av landets lärosäten, blir väsentligare i en sådan kontext, menar Stephen Khan.
Före detta utbildningsministern Bill Rammell menar att det krävs en rad reformer för att de brittiska universiteten ska komma ur krisen. Det handlar om allt från att höja studieavgifterna till att underlätta för internationella studenter att studera i landet. Men han efterlyser också en förändrad syn på utbildning bland dagens politiker.
– Dagens beslutsfattare måste återfå passionen för universitetens betydelse för samhället och individen, och de fördelar som en universitetsutbildning fortfarande innebär.
Brittiska exempel på forskningskommunikation
Sense about Science Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Läget för akademisk frihet i Storbritannien
Academic Freedom Index (AFI) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Du kanske också vill läsa
Krönika 11 november 2026
Nyhet 11 november 2026
Nyhet 7 oktober 2026