Jag går mot strömmen och flyttar till USA

I över 75 år har världen sett USA som en ledande kraft inom forskning och högre utbildning. Men den rollen är nu hotad. Trump-administrationens nedskärningar av forskningsstöd och inskränkningar av den akademiska friheten väcker oro. Särskilt hårt drabbade är vissa toppuniversitet som kritiserats för sin hantering av pro-palestinska demonstrationer.

Redan nu märks tydliga konsekvenser – forskare förlorar sina NIH-anslag och måste säga upp personal, universiteten vågar inte ta in nya doktorander och inför anställningsstopp på grund av osäkerhet om framtida statligt stöd. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att många av förändringarna troligen inte är lagliga och kommer att prövas i domstol.

Redan nu märks tydliga konsekvenser – forskare förlorar sina NIH-anslag och måste säga upp personal.

Men rättsprocesser tar tid. Under tiden riskerar USA att förlora många forskare, särskilt unga talanger som är i början av sina akademiska karriärer. Utvecklingen har gett andra länder, som Sverige, en chans att dra nytta av situationen genom att rekrytera amerikanska toppforskare som överväger att lämna landet.

Mitt i detta tumult, den 25 februari, skrev jag under ett kontrakt om att börja som professor på kemiinstitutionen vid Rice University i Houston, Texas. Jag gjorde detta trots Trump. Mitt erbjudande från Rice började ta form långt innan Trump blev president. Det som händer nu ska inte stoppa mig. Tvärtom, jag tror att jag behövs ännu mer i USA just nu. Jag börjar 1 juli.

När jag doktorerade på 90-talet var det standard att åka till USA som postdoktor om man ville fortsätta med forskning. Frågan var mest var i USA man ville. Jag tillbringade två år på Caltech i Kalifornien, och det var där jag förstod vad en akademisk karriär egentligen innebar och blev inspirerad att testa på det. Jag fick en tenure-track-tjänst vid Tulane University i New Orleans, Louisiana, där jag snabbt fick en fast tjänst och även mitt första barn.

Det som händer nu ska inte stoppa mig. Tvärtom, jag tror att jag behövs ännu mer i USA just nu. Jag börjar 1 juli.

Senare blev jag rekryterad till Rice University i Houston (ja, jag har varit där tidigare, men inte på samma institution), och under den tiden fick jag även mitt andra barn. Med två små barn beslutade vi att efter tolv år i USA flytta tillbaka till Sverige, framför allt för att ge barnen en uppväxt här och för att vara närmare våra åldrande föräldrar. Jag var professor vid Umeå universitet i sju år innan jag flyttade till Chalmers där jag nu har varit på i nästan tio år.

Som ni ser har jag bytt universitet flera gånger under min karriär. Det är utmanande att börja om och bygga upp verksamheten igen, men det har också varit otroligt givande. Varje gång jag bytte miljö fick jag ny inspiration, nya idéer, nya kollegor – kort sagt, ny energi som verkligen har främjat utvecklingen av min forskning.

Jag var mentalt redo när Rice University frågade om jag var intresserad. För det första hade jag nyligen insett att jag faktiskt är ganska "fri" att göra vad jag vill. Min mamma och pappa har gått bort, och mina döttrar börjar bli stora och studerar – eller ska snart börja studera – på universitet i andra delar av Sverige. För det andra blev jag oerhört besviken på Chalmers efter att jag lämnade ledarskapet för jämställdhetssatsningen Genie, vilket har gjort att jag har känt mig ganska frustrerad sedan dess.

Rice University vill att jag bygger upp min egen forskning och startar ett större center som samlar forskare inom demensforskning. I Houston finns ett stort antal välrenommerade sjukhus och institut, vilket ger stora möjligheter till medicinska samarbeten. Med mitt startpaket kan jag rekrytera en grupp på över 10 personer och fylla ett stort labb med all den utrustning jag behöver för forskningen.

Rice University vill att jag bygger upp min egen forskning och startar ett större center som samlar forskare inom demensforskning.

Tro det eller ej, men delstaten Texas delar ut en betydande mängd pengar till grundforskning. En del av mitt startpaket kommer från delstatens satsning på grundläggande cancerforskning. Nästa år väntas Texas utlysa stora forskningsmedel för neurodegenerativa sjukdomar.

Så det finns en stor variation inom landet – alla universitet och forskare är inte lika drabbade. Nyheterna som når oss utanför USA tenderar att fokusera på de mest extrema händelserna, men i verkligheten ser situationen olika ut beroende på var man befinner sig.

Jag känner ett stort ansvar att bidra till att vända de negativa trenderna. Jag har amerikanska universitet, finansiärer och kollegor att tacka för starten på min vetenskapliga karriär. Min tid i USA formade inte bara min akademiska bana utan också mig som vuxen. Det var där mina barn föddes och delvis växte upp.

Samtidigt som denna nya position ger mig en fantastisk möjlighet att göra mer av det jag älskar – forska – kommer jag att göra allt jag kan för att främja akademisk frihet, jämställdhet och mentorskap för unga studenter. Som många vet, jag duckar inte för problem. Tillsammans med andra forskare och genom de vetenskapliga organisationer jag är aktiv i, som Biophysical Society och Protein Society, är jag fast besluten att kämpa för att återställa och stärka USA:s vetenskapliga ställning i världen.

... göra allt jag kan för att främja akademisk frihet, jämställdhet och mentorskap för unga studenter.

"När USA nyser, blir världen förkyld" – uttrycket belyser hur stort inflytande USA har på den globala scenen. Det som händer där sprider sig snabbt och påverkar andra länder, och därför är det avgörande att vi i Sverige står upp för akademisk frihet och fri forskning.

Visst, vi kan vinna kortsiktigt genom att rekrytera akademiska talanger från USA, men i slutändan är det hela världen som förlorar om USA:s akademiska system försvagas. Jag kommer att göra allt jag kan för att motverka detta.

Läs också i Curie:

Varför jag klev av jämställdhetssatsningen (Curie)