”Vi vill lägga pengarna där de gör mest nytta”

– Det är mycket prat om öppenhet i forskning, men inte lika vanligt hos oss som finansierar den.

När hon tillträdde som vd för ett år sedan ville hon ta reda på vilken typ av utlysningar som stiftelsen är bäst lämpad att satsa på. Att forma stiftelsens framtida stöd utifrån samtal med seniora forskare kändes inte tillräckligt – hon började se sig om efter nya metoder för att hitta underlag.

– Det är bra att gå utanför sin egen bubbla och inte bara prata med dem i närheten.

Privat stiftelse friare än statliga finansiärer

Ragnar Söderbergs stiftelse styrs av sina stadgar, men är ändå avsevärt friare att lägga upp finansieringsstrategin än statliga finansiärer som Vetenskapsrådet och Formas.

– Vi vill lägga pengarna där de gör störst nytta. Som liten finansiär har vi tiotals miljoner att dela ut, inte hundratals miljoner.

Till exempel satsar stiftelsen sedan drygt tio år på lovande forskare tidigt i karriären, en medvetet vald strategi eftersom dessa forskare ofta haft svårare att få finansiering än mer etablerade forskare.

Anna Wetterbom ville undersöka om så fortfarande var fallet men också fånga upp andra möjliga behov, men det var inte så enkelt.

Vi finansiärer kan inte sätta oss i fikarummet på lärosätena och prata; då vill forskarna bara pitcha sin egen forskning.

– Vi finansiärer kan inte sätta oss i fikarummet på lärosätena och prata; då vill forskarna bara pitcha sin egen forskning.

Intervjuer gav svar på forskarnas framtida behov

Anna Wetterbom ville veta vilka förändringar som var på gång för forskare inom ekonomi och rättsvetenskap. Skulle forskargrupperna bli större, de tvärvetenskapliga samarbetena fler, internationellt utbyte öka? Var nya former för publicering eller större datamängder på väg? Och hur behöver forskningsfinansieringen se ut för att svara på dessa förändringar?

För att få en bild av hur verkligheten kan se ut om tio årvände hon sig till Institutet för framtidsstudier (IFFS), en tvärvetenskaplig forskningsstiftelse. De genomförde intervjuer med forskare inom ekonomi och rättsvetenskap som tidigare fått medel från Ragnar Söderbergs stiftelse, de flesta tidigt i karriären när det gått ungefär tio år sedan disputationen.

Corrie Hammar, forskningsassistent på Institutet för framtidsstudier, var en av dem som genomförde intervjuerna. Hon pekar på att det valda formatet med semistrukturerade intervjuer låter exempel och berättelser ta mer plats jämfört med exempelvis en enkätstudie. Det gav forskarna stora möjligheter att utifrån sina egna erfarenheter berätta hur de såg på finansieringen och på förändringar inom fälten.

– Vi fick på så sätt många konkreta tips på hur stiftelsen kan stötta forskare, till exempel erbjuda budgetmallar, hålla metodworkshops och belöna projekt som har gått bra.

”Nästan alla finansiärer ställer krav på starka ansökningar men nästan ingen belönar vad som kommer ut ur projekt”, framhöll en intervjuad forskare i ekonomi.

Skifte på gång inom rättsvetenskap

Av intervjuerna framgick också att ett skifte håller på att ske inom rättsvetenskap, med ökade krav på internationella samarbeten och tvärvetenskap. Så som redan är fallet för andra forskare inom samhällsvetenskap.

Det handlar om ett generationsskifte där man alltmer börjat använda forskningsmetoder från andra fält, konstaterar Anna Wetterbom.

– Den utvecklingen var inte lika tydlig i mina samtal med prefekter.

Hon tror att intervjumetoden öppnade upp för forskarna att berätta mer.

– Ofta används seminarier för att ta in synpunkter från forskarsamhället. Men det blir lätt envägskommunikation.

Ofta används seminarier för att ta in synpunkter från forskarsamhället. Men det blir lätt envägskommunikation.

På forskarnas önskelista fanns möjligheten att lämna en skissansökan i ett första steg när de söker bidrag. Intervjuerna visade också att första tiden som självständig forskare ofta upplevdes som svår. Då var stöd kring hur man söker bidrag mycket viktigt. Antingen genom att lärosätet har en instans som ger stöd eller att seniora forskare hjälper till. Mest överraskad blev Corrie Hammar av att många forskare inte var vana att få gehör för sina åsikter om hur finansiering borde utformas.

Finansiären viktigare inom vissa fält

Ragnar Söderbergs stiftelse ger forskningsbidrag inom medicin, ekonomi och rättsvetenskap. Anna Wetterbom hade en känsla av att satsningarna betydde mer inom rättsvetenskap än inom medicin där stiftelsen är en liten finansiär bland många

För att ta reda på om det stämde inledde hon ett samarbete med Oscar Ridell på konsultföretaget Ymner.

– Ymner har en databas som samlar och analyserar forskningsfinansiärers data: Vilka projekt får pengar, vilka finansiärer ger till vilka och inom vilka forskningsområden, berättar Oscar Ridell.

Han startade Ymner för fem år sedan. Som doktorand inom innovation och marknadsföring märkte han att många av hans kolleger hade svårt att hitta passande bidrag. Databasen riktar sig till forskare som söker pengar, men mötet med Anna Wetterbom ledde till att Ymner började utvecklas för att även tillgodose finansiärers behov. Frågeställningen från Ragnar Söderbergs stiftelse blev ett pilotprojekt.

En liten stiftelse saknar egna analytiker

Ymner fyllde en kunskapslucka hos stiftelsen och som inte forskningsfinansiärernas databas Swecris ensam kunde fylla.

– För att kunna använda Swecris på det vis vi behövde måste man ha egna analytiker, som Vetenskapsrådet har. Men en liten stiftelse består i bästa fall av två till tre personer på ett kansli, berättar Anna Wetterbom.

Ibland finns det inte ens ett kansli när stiftelsen förvaltas av en bank.
Oscar Ridell tog in mycket data från Swecris, men också från flera andra finansiärer.

– Swecris är fantastiskt bra, men vi behövde bearbeta den data vi tog därifrån för att kunna använda den brett. Ibland fick vi gå till originalkällan för att helt förstå vad datan betydde. Vi har haft en bra dialog med de som jobbar med Swecris om detta, så det känns väldigt positivt.

Han understryker att det är en utmaning att samla in enhetliga data för hela forskningsstödsystemet. Samtidigt är hans erfarenhet att de flesta finansiärer gärna delar med sig av data.

Kartläggningen bekräftade känslan att det fanns färre finansiärer inom rättsvetenskap än inom ekonomi och medicin.

– Ger vi inte bidrag inom rättsvetenskap märks det tydligare i forskarsamhället. Vår första utlysning efter två års pandemipaus blev därför inom det, säger Anna Wetterbom.

Hon hoppas inspirera andra forskningsfinansiärer att vara öppna med hur de formar sitt forskningsstöd på bästa sätt.