Satsa långsiktigt för att öka kunskapen om Kina

Under de 40 år jag studerat det kinesiska samhället har synen på Kina förändrats dramatiskt och värdet av kunskap om landet ökat. I mitten av 1980-talet var det många som ifrågasatte mitt forskningsval och nyttan av kunskap om Kina och språkkunskaper i kinesiska. Idag anses kunskap om Kina viktig – men ofta ur ett ganska snävt geopolitiskt perspektiv.

Jag är därför glad över att Nationellt kunskapscentrum om Kina – vars uppdrag är att bedriva policyrelevant forskning och rådgivning till beslutsfattare, med fokus på svenska intressen – har ett bredare perspektiv i sin rapport (1).

Den betonar värdet av studier i kinesiska, kinesisk historia, kultur, och samhällssystem och rekommenderar fler doktorandtjänster, lektorat och professurer, samt mer riktade satsningar på forskning om Kina.

Vi behöver se bortom dagsaktuella frågor och inte bara fokusera på hur Kinas växande globala roll påverkar Sverige.

Flera debattinlägg har på senare tid konstaterat att det utbildas färre experter på Ryssland (2) och argumenterat för att de säkerhetspolitiska satsningarna som gjorts måste kompletteras med investeringar i språk, humaniora (3) och områdeskunskap om Ryssland och Östeuropa.

Läs också i Curie: Investera i kunskap om östra Europa – vi har inte råd att låta bli

Jag kan bara instämma. Studier och forskning om Kina måste också vara ett långsiktigt åtagande. Vi behöver se bortom dagsaktuella frågor och inte bara fokusera på hur Kinas växande globala roll påverkar Sverige.

Mina många vistelser i Kina sedan slutet av 1980-talet har inneburit att jag på nära håll kunnat följa den dramatiska utvecklingen i landet. Det har påverkat min forskning och tagit den i nya riktningar. Jag har bland annat forskat om synen på mänskliga rättigheter, framväxten av undersökande journalistik, oberoende dokumentärfilm, kulturarvsfrågor, den digitala utvecklingen och utbildningsväsendet. Under senare år har jag framför allt varit inriktad på att studera hur unga och äldre ser på sin situation och framtid.

Att lyssna på röster från olika samhällsgrupper har varit väldigt berikande för mig både som forskare och människa. Många av de problem som Kina brottas med idag, som till exempel miljöförstöring och stora demografiska förändringar, är även centrala frågor i Sverige och ur ett globalt jämförande perspektiv.

Idag beror svårigheterna inte bara på utvecklingen i Kina utan också på säkerhetspolitiska överväganden

Möjligheterna att bedriva forskning om och i Kina har under alla år varit begränsade, både för utländska och kinesiska forskare (4). Idag beror svårigheterna inte bara på utvecklingen i Kina utan också på säkerhetspolitiska överväganden som universitet och andra myndigheter i Sverige gör när det gäller kontakter och utbyten med Kina.

Det är naturligtvis viktigt att vara medveten om svårigheter och risker, men med 40 års erfarenhet vet jag att det finns möjligheter och att man måste ha ett mer långsiktigt perspektiv och försöka upprätthålla utbyten och kontakten med kinesiska forskare och studenter.

De senaste mer än 20 åren har jag varit verksam på Centrum för Öst- och Sydöstasienstudier vid Lunds universitet, varav nio år som prefekt och föreståndare. Jag omges av duktiga och inspirerande kollegor och studenter, och har glädjen att regelbundet träffa besökande forskare från olika länder, även från Kina. Vi driver ett framgångsrikt mastersprogram i Asienstudier, och 2020 kunde vi äntligen inrätta en ny forskarutbildning med fokus på Öst- och sydöstasien där den första gruppen nyligen disputerat.

Men för att stärka kunskapen om Kina krävs också långsiktiga satsningar från universiteten och forskningsråden.

Men jag är samtidigt bekymrad. När jag blev professor 2014 var vi totalt fyra professorer med fokus på Kina vid Lunds universitet. Ett par professorer gick för flera år sedan i pension och en flyttade till en tjänst utomlands. Ingen av dem har ersatts, även om en ny professor i religionshistoria har tillkommit som har ett fokus på kinesisk buddhism. Jag hoppas att jag själv har flera goda forskningsår kvar men är mycket angelägen om att en ny generation kan ta över.

Jag och mina kolleger i akademin har ett ansvar för att uppmuntra och stödja studenter, doktorander och unga kollegor som vill fördjupa sig i studier om Kina. Vi gör vad vi kan inom de ramar vi har. Men för att stärka kunskapen om Kina krävs också långsiktiga satsningar från universiteten och forskningsråden.

Vi måste slå vakt om den akademiska friheten, friheten att bestämma vilken forskning vi vill bedriva och säkerställa att den kan ske under långsiktiga och säkra former. I en tid av polarisering och säkerhetspolitiska övervägande är det inte en självklarhet.

Marina Svensson, professor i det moderna Kina, Lunds universitet

1. Tillbakagången för svenskt Kinakunnande och hur vi kan vända utvecklingen (Nationellt kunskapscentrum om Kina) Länk till annan webbplats.
2. ”Färre utbildas till experter på Ryssland” (Debatt Svenska Dagbladet) Länk till annan webbplats.
   
3. ”Studier inom humaniora bör värderas högre” (Debatt Svenska Dagbladet) Länk till annan webbplats.
   
4. Styrd forskning i Kina hotar akademisk frihet globalt (Utrikes magasinet) Länk till annan webbplats.