Nationalekonomerna Olle Hammar och Erik Mohlin riktar i en debattartikel i Curie kritik mot Vetenskapsrådet och menar att ekonomiämnena missgynnas i medelsfördelningen. De frågar också efter de principer som styr medelsfördelningen mellan olika ämnesområden inom humaniora och samhällsvetenskap.
Men av deras egna analyser (1) framgår att det knappast är så att ekonomiämnena i allmänhet missgynnas. Nationalekonomi och ekonomisk historia har beviljandegrader som ligger i paritet med de ämnen Hammar och Mohlin jämför med. Och dessa är ungefär 50 procent högre än vad som gäller för hela det humanistiska och samhällsvetenskapliga området. Det är endast företagsekonomi vars beviljandegrader ligger påtagligt lägre än genomsnittet. Detta är ett problem i sig självt men alltså inte något som karakteriserar ekonomiämnena i stort.
Och dessa är ungefär 50 procent högre än vad som gäller för hela det humanistiska och samhällsvetenskapliga området.
Medelsfördelningen mellan olika beredningsgrupper bygger ursprungligen på det söktryck som rådde när dagens indelning i beredningsgrupper etablerades. Därefter har budgetfördelningen justerats på årlig basis utifrån resultaten i den så kallade omfördelningspanelen som finns inom humaniora och samhällsvetenskap. Dit skickas de högst rankade reserverna i respektive beredningsgrupp och en panel av utländska bedömare rangordnar dessa.
Resultaten från denna rangordning påverkar fördelningen mellan enskilda beredningsgrupper på två sätt. Dels bestämmer den direkt hur många projekt som kan finansieras det aktuella året. Dels justeras budgetfördelningen mellan beredningsgrupperna för kommande år baserat på utfallet i omfördelningspanelen.
Däremot justeras inte budgetfördelningen av det löpande söktrycket i respektive beredningsgrupp. Skälet är att det kan skapa felaktiga incitament för ämnen att skicka in stora mängder med ansökningar för att på detta vis påverka den egna budgetandelen.
Att som Hammar och Mohlin jämföra betyg mellan olika beredningsgrupper och på denna grund hävda att ekonomiämnena missgynnas är en riskabel procedur. Betyg kalibreras mellan individuella bedömare i respektive beredningsgrupp men inte mellan de olika grupperna. En grupps ”starka femma” kan mycket väl motsvara en annan grupps ”sexa”. Graderingen är fin och små nyanser kan förändra genomsnittsvärdena. Det är också en av anledningarna till att justeringar av budgetandelar sker via omfördelningspanelen och inte via poängsystemet.
Graderingen är fin och små nyanser kan förändra genomsnittsvärdena.
Med detta sagt är det naturligtvis så att indelningen av ämnen i beredningsgrupper emellanåt kan behöva ses över. Det handlar då om att säkerställa att ämnen behandlas lika och att ämnen som delar innehåll och bedömningsgrunder också bereds tillsammans. Att förändra beredningsgruppernas sammansättning är en utmanande uppgift där man riskerar att skapa nya problem när man försöker lösa de gamla. Det nuvarande ämnesrådet för humaniora och samhällsvetenskap har initierat en sådan översyn och inom något eller ett par år är ambitionen att en ny beredningsgruppsindelning ska finnas på plats.
Lucas Pettersson, Chef för avdelningen för forskningsfinansiering, Vetenskapsrådet
1. Vetenskapsrådet och nationalekonomerna – Nationalekonomiska Föreningen 52 (1): 79–85
Länk till annan webbplats.