Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor
Man i samedräkt med grönska i bakgrunden.

Jon Petter Stoor forskar om samers hälsa och är själv same. Han arbetar utifrån devisen ”inget för oss, utan oss”.

NYHET

Så kan samverkan stärka forskning som rör samer

Allt mer forskning som berör samer görs i samverkan med samiska organisationer, men det är ingen självklarhet. I länder som Australien, Nya Zeeland och Kanada är samverkan däremot ett uttalat krav vid forskning som rör urfolk.

Porträttbild av Kristina Sehlin MacNeil

Kristina Sehlin MacNeil.

För att få forska om frågor som rör en särskild urfolksgrupp i Australien behövs ett godkännande från den gruppen, där de uttrycker att de vill att forskningen ska göras.

− Det är ett sätt att se till att inte upprepa historien där övergrepp har begåtts genom forskningen, säger Kristina Sehlin MacNeil.

Hon är biträdande föreståndare för Várdduo − Centrum för samisk forskning vid Umeå universitet, men har tidigare forskat just i Australien. Hon studerar konflikt- och maktrelationer mellan urfolk och andra aktörer, som utvinningsindustrier och stater.

Att forskning som handlar om urfolk görs i samverkan med de berörda grupperna ser hon som viktigt rent etiskt.

− Vi har en lång historia där forskningen har sett urfolk som objekt att studera.

”Inget för oss, utan oss”

Jon Petter Stoor, psykolog och forskare, arbetar utifrån devisen ”inget för oss, utan oss”. Han är själv same och forskar om samers hälsa vid Umeå universitet och Norges Arktiske Universitet.

Vi har en lång historia där forskningen har sett urfolk som objekt att studera.

För att illustrera betydelsen av att forskning bedrivs i samverkan med samiska organisationer nämner han rapporten om ungas hälsa som publicerades i somras. Rapporten togs fram av Folkhälsomyndigheten och Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor.

− Ambitionen var att få med erfarenheter från unga inom olika minoritetsgrupper, men det var inga samer som var med. Myndigheterna försökte få samer att medverka men lyckades inte.

Jon Petter Stoor har precis börjat jobba med en parallellstudie till rapporten, med fokus just på unga samers hälsa. Projektet, som är en del av hans postdok, genomförs i samverkan med ungdomsorganisationen Sáminuorra. Organisationen har tillsatt en styrgrupp som kommer ha återkommande avstämningar med forskarna under projektets gång.

− Vi har just haft ett första möte kring rapporten som vi ska ta fram, säger Jon Petter Stoor.

Påverka hur forskningen utformas

Genom att ha återkommande möten och avstämningar kan representanterna från Sáminuorra göra inspel och påverka hur forskningen utformas, så att den blir relevant för unga samer.

− Den svenska rapporten om ungas hälsa fokuserade helt på psykisk hälsa, men sameungdomarna har betonat att de vill att vår slutrapport ska ett bredare fokus. Så vi kommer att tillmötesgå deras önskan genom att bland annat ta med statistik kring levnadsvanor och somatisk hälsa, säger Jon Petter Stoor.

Han berättar att styrgruppen inom Sáminuorra också kommer att hjälpa till att sprida information om projektet och ge tips på hur man bäst bör gå till väga för att hitta informanter. Just nu håller man inom projektet på att ta fram en flyer om att man söker informanter. Den kommer bland annat spridas under Jokkmokks marknad. Förhoppningen är att den här studien, till skillnad från myndigheternas rapport, kan lyfta unga samers röster.

− Om vi lyckas få deltagare till vår studie skulle man kunna se det som ett exempel på hur ”inget för oss, utan oss” inte bara handlar om ett etiskt ställningstagande, utan även resulterar i att vi får in material som annars inte vore möjligt att samla in, säger Jon Petter Stoor.

Som ett annat exempel på den avgörande betydelse som samverkan kan ha, nämner han den samiska folkhälsostudien som forskare vid Umeå universitet gjorde på uppdrag av Sametinget.

Det är mycket forskning som är projektbaserad, och det gör det svårare att bygga långsiktiga relationer.

− Detta var också en typ av data som man inte hade kunnat samla in tidigare, men som blev möjligt när det gjordes i nära samverkan med en samisk organisation eller − som i det här fallet till − till och med på uppdrag av en samisk organisation.

Viktigt att bygga förtroende

Jon Petter Stoor ser att många samer på grund av de historiska övergreppen är tveksamma till att delta i forskningsprojekt. Han menar att det på grund av historien är viktigt att bygga förtroenden, så att det känns bra för deltagarna att vara med.

Den typen av långsiktigt relationsskapande underlättas dock inte alltid av dagens forskningsstruktur. Snarare upplever han att strukturen uppmuntrar till helikopterforskning, där forskaren flyger in och hämtar material och sedan snabbt flyger iväg igen.

− Det är mycket forskning som är projektbaserad, och det gör det svårare att bygga långsiktiga relationer.

Han upplever att förutsättningarna är lite bättre i Norge än i Sverige.

− Det beror framför allt på att Norge har mer välfinansierade lärosäten. Forskare i Norge har mer egen forskningstid finansierad i sin tjänst.

Även Kristina Sehlin MacNeil lyfter fram långsiktighet som viktigt för att kunna bygga förtroende och bedriva urfolksforskning på ett etiskt sätt. I Australien kom hon i kontakt med metoden yarning. Det kan beskrivas som en intervjumetod där samtalet går mer mot konversation än mot informationsutvinnande intervju.

− Att arbeta så tar längre tid och kräver att du som forskare är beredd att ge av dig själv, säger hon.

Fick pausa datainsamlingen

Kristina Sehlin MacNeil förklarar att samverkan kräver att man är beredd att anpassa sig som forskare. Det räcker inte att bara erbjuda den berörda gruppen att delta på forskarens och akademins villkor.

Hon berättar som exempel att hon fick pausa datainsamlingen under sitt doktorandarbete under en period eftersom gruppen i Australien som hon jobbade med, Adnyamathanha, hastigt förlorade flera av sina äldre.

− Då gick de in i en sorgetid på sex månader och kunde inte delta. Som doktorand har man ju ganska lång tid på sig så det löste sig, men i andra lägen kan sådana situationer vara svåra att navigera. Som forskare har du vissa ramar och deadlines att förhålla dig till, och det är inte alltid så lätt att lägga om planen.

Hon tror att det behövs större förståelse, till exempel hos finansiärer, för att samverkan ibland kräver att man är lite flexibel.

...det handlar om att ge tillbaka något för den tid man tar. Det kan till exempel vara att erbjuda workshops eller föreläsningar...

Både Kristina Sehlin MacNeil och Jon Petter Stoor framhåller också att en del av samverkan är att som forskare på något sätt ge tillbaka till gruppen som står i fokus för ens forskning.

− Då menar jag inte bara att man ska skicka en PDF av rapporten när den är klar, utan det handlar om att ge tillbaka något för den tid man tar. Det kan till exempel vara att erbjuda workshops eller föreläsningar som är relevanta för organisationerna man jobbar med, säger Kristina Sehlin MacNeil.

Själv har hon till exempel föreläst om konflikthantering för Svenska samernas riksförbund.

Sverige 20 år efter Australien

I dagsläget saknas tydliga riktlinjer inom den akademiska världen i Sverige för hur forskning om frågor som rör samer ska bedrivas. Däremot har Svenska samernas riksförbud tagit fram riktlinjer för forsknings- och projektsamarbeten.

År 2020 kom Sametinget med en forskningspolitisk strategi som väckte viss debatt. Tanken att samiska organisationer ska ha möjlighet att påverka vilken forskning som bedrivs − och hur − är fortfarande kontroversiell i Sverige, menar Kristina Sehlin MacNeil.

− Så är det inte alls i Australien. Mina kolleger där beskriver det som att vi är 20 år efter dem i våra diskussioner.

Både hon och Jon Petter Stoor har upplevt att deras samverkan med samiska organisationer har lett till att deras opartiskhet som forskare har ifrågasatts. Särskilt vanligt tror de att det är om man själv är same. Jon Petter Stoor berättar att han ibland känt att hans samiska identitet varit en belastning på det sättet. Samtidigt vet han att den också är en tillgång.

− Att jag själv är same och arbetar långsiktigt med frågor som rör samers hälsa påverkar både samiska organisationers och enskilda samiska deltagares benägenhet att vara med i studier.

Det är viktigt att det är tydligt för alla inblandade vilka olika roller man har. När vi som forskare tolkar resultaten gör vi alltid det självständigt

Han tycker inte att samverkan gör det svårt att behålla sitt oberoende som forskare, men välkomnar samtal om de utmaningar som kan uppstå.

− Det är viktigt att det är tydligt för alla inblandade vilka olika roller man har. När vi som forskare tolkar resultaten gör vi alltid det självständigt, säger han.

Kristina Sehlin MacNeil framhåller att forskningens oberoende handlar om att arbeta med vetenskapliga metoder.

− Som forskare ska du kunna redogöra för hur du har kommit fram till ett visst resultat.

Krav på samverkan i flera länder

I Australien, liksom i Kanada och Nya Zeeland, finns sedan länge etiska riktlinjer för urfolksforskning, riktlinjer som baseras på urfolkens behov och krav. I alla dessa länder görs den etiska prövningen av forskning som rör urfolk i särskilda instanser, av personer med särskild kompetens. Även i Norge etikprövas forskning som rör samer på det sättet, i en särskild kommitté. Jon Petter Stoor satt med i utredningen som mynnade ut i att den kommittén etablerades.

I flera länder, till exempel i Kanada, finns också särskilda riktlinjer hos forskningsråden som slår fast att forskning om urfolk ska göras i samverkan med den berörda gruppen. Sådana krav ställs inte av forskningsråden i Sverige, och samverkan är inte heller ett krav för att forskningsprojekt ska godkännas vid etikprövningen.

Jon Petter Stoor tycker att all forskning som handlar om samer ska göras i samverkan med samer, men han är ändå inte säker på att det är rätt att kräva det formellt i Sverige i dagsläget.

− Det skulle innebära större press på samiska organisationer att medverka i olika forskningsprojekt, och för att klara det skulle organisationerna behöva mer resurser först. Som det ser ut nu har man inte riktigt de musklerna. Ett första steg mot ett tydligare ställningstagande för samverkan skulle istället kunna vara att ta fram riktlinjer inom akademin och vid forskningsråden om att det är så man vill att urfolksforskning ska bedrivas.

Läs mer:

Att inte bara överleva, utan att faktiskt också överleva. En kartläggning om ungas psykiska hälsa (Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Hälsostudien Samisk hälsa på lika villkor Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Riktlinjer vid forsknings- och projektsamarbeten med Sámiid Riikkasearvi (SSR) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Sametingets forskningspolitiska strategi Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

 

Läs också i Curie:

Stärk nordiskt samarbete kring urforlksforskning (Curie)

Svår väg till försoning (Curie)

Laddad fråga om samiska kvarlevor (Curie)

Kvarlevor skapar huvudbry för universiteten (Curie)

Relaterat innehåll

Debatt 13 november 2023

Oskar MacGregor

Sverige behöver utveckla en etikprövning som hanterar olika discipliner på olika sätt. Och som inte bygger på en svartvit legalistisk syn på etik. Det skriver Oskar MacGregor, etik...

Nyhet 6 november 2023

Carina Järvenhag

Nu ska patientmedverkan i forskningsstudier få en starkare ställning. Den europeiska patientakademin, EUPATI, lanserar en utbildning i Sverige som ska öka patienternas kunskaper. E...

Krönika 24 oktober 2023

Undvik förrädiska förkortningar, skapa en emotionell budget och se till att mötas i ögonhöjd. Anna Sarkadi skriver om brukarmedverkan och vad som krävs när kollegorna i projektet i...