Så ska hälsodata bli mer tillgängliga för forskningen

– Systemet använder vi till många saker, som att förstå varför en patient behöver söka akut eller vilka som löper störst risk att snart läggas in igen, säger Markus Lingman.

Han är överläkare och strateg i ledningen för Hallands sjukhus, forskare vid Sahlgrenska akademin och adjungerad professor vid Högskolan i Halmstad – två av de lärosäten som Hallands sjukhus driver forskningsprojekt med. Andra exempel är Karolinska institutet, Lunds universitet och amerikanska UC Berkeley.

– Grunden för forskningen är data som produceras i vanlig rutinsjukvård; journaldata och labb-data. Det brukar kallas för real world data och visar just det, hur det går för patienterna i verkligheten, säger Markus Lingman.

Hälsodata nödvändiga för precisionsmedicin

Systemet i Halland utvecklas och justeras kontinuerligt, bland annat för att dra nytta av den snabba utvecklingen inom artificiell intelligens. Långt ifrån alla forskningsprojekt innefattar AI, men tekniken blir allt vanligare. AI är ovärderligt för att finna dolda mönster i omfattande och komplexa data, och i en framtida vård med AI och så kallad precisionsmedicin är tillgång till hälsodata en förutsättning, konstaterar Markus Lingman.

Hälsodata behövs för att utveckla effektiva behandlingar, välja den behandling som passar varje patient, och följa upp effekten.

– All precisionsmedicin och allt skräddarsytt förebyggande arbete kräver att hälsodata används. Det handlar om att kombinera dina symtom, din genetiska kod, de miljöfaktorer du utsatts för... Redan i dag blir det allt vanligare att samanalysera olika typer av data, istället för att bara studera enskilda provsvar.

Ett liknande perspektiv lyfter Frida Lundmark, sakkunnig i policy vid Lif, branschorganisation för forskande läkemedelsföretag i Sverige.

– Förr var läkemedel ofta riktade till breda patientgrupper, lite one size fits all. I dag har vi mycket mer detaljkunskap om varje sjukdom. Hälsodata behövs för att utveckla effektiva behandlingar, välja den behandling som passar varje patient, och följa upp effekten.

Inte minst uppföljningen är viktig för läkemedelsindustrin. Data från sjukvården behövs för att se hur det går för patienterna när nya behandlingar introduceras.

– Nu seglar dessutom en ny datakälla upp som det finns stora förhoppningar på för framtiden: data som patienterna själva genererar med hjälp av hälsoappar, eller genom inrapportering till vården, säger Frida Lundmark.

Data lämnas inte automatiskt ut till egna läkaren

Sjukvården har både rätt och skyldighet att använda sina patienters data för kvalitetssäkring och verksamhetsutveckling, men vid forskning går läkare igenom samma tillståndsprocess som andra forskare. De söker etiskt tillstånd, och regionen eller annan registerhållare måste säga ja till att lämna ut data (se Nytta vägs mot risker vid forskning på hälsodata). Det görs inte automatiskt bara för att det är den egna vårdpersonalen som forskar.

Läs också i Curie: Nytta vägs mot risker vid forskning på hälsodata

I ett projekt vid Hallands sjukhus används ett brett urval hälsodata för att söka orsakerna till postcovid, de bestående symtom som vissa patienter får. I ett annat analyserar AI information om patienter som söker akut för andningsbesvär, för att utveckla ett beslutsstöd för snabbare diagnos.

Det finns också ett projekt som analyserar vilka hjärtsviktspatienter som löper störst risk att läggas in igen den närmaste månaden. Syftet är att ge dem anpassad behandling. En studie undersöker om det går att använda extrainformation från skiktröntgen, så att exempelvis när man röntgar buken på grund av magproblem skulle systemet samtidigt flagga för om ryggkotornas utseende tydde på osteoporos, benskörhet.

Potentialen är alltså stor – men outvecklad i Sverige, anser Markus Lingman

– Det största hindret just nu för att dra nytta av hälsodata är vår fragmenterade sjukvårdsstruktur.

Olika tolkningar i olika regioner

Han förklarar att data från många individer ofta är avgörande för meningsfulla resultat. Men Sveriges 21 regioner fattar individuella beslut om sina invånares data, som dessutom inte är organiserade på samma sätt.

– Jag kan inte skicka data från Halland till Västra Götaland, för systemen pratar inte med varandra. Och om de gjorde det så skulle data ändå ha olika format och därmed inte gå att samköra. Den här infrastrukturen är inte alls tillräckligt bra i Sverige. Det är väldigt abstrakt och osexigt att prata om, men helt avgörande för att det ska bli möjligt med bra forskning.

Jag kan inte skicka data från Halland till Västra Götaland, för systemen pratar inte med varandra.

Regionernas jurister gör olika tolkningar av vilka data som får lämnas ut. Enligt Markus Lingman är praxis i både Sverige och övriga Europa generellt försiktigare än i exempelvis USA.

– Det råder en juridisk osäkerhet kring hur hälsodata får användas och när den kan ses som anonymiserad. Då vågar man inte genomföra de riktigt stora forskningsprojekten som verkligen vore värdefulla, säger Markus Lingman.

Just nu pågår en statlig utredning om Sveriges infrastruktur för hälsodata. I ett delbetänkande hösten 2023 lyfte utredaren just regionernas osäkerhet i digitaliseringsfrågor. Utredaren skrev att de upplevda rättsliga hindren ofta snarast är rättslig osäkerhet och rädsla att göra fel.

Tydligare lagar för att hjälpa regionerna

Även Frida Lundmark pekar på problemet med olika juridiska tolkningar.

– En enklare och mer förutsägbar ansökningsprocess skulle också underlätta. I Finland finns tillståndsmyndigheten Findata som man kan vända sig till för råd och ansökningar. Något liknande skulle vi gärna se i Sverige.

Medan det finns en tydlig rutin för forskare som ska ansöka om etiskt tillstånd och datautlämning, så är situationen betydligt mer oklar när det handlar om innovation och utveckling, säger Frida Lundmark.

– Många andra länder har lagar med formuleringar om datautlämning för andra ändamål än forskning, som till ”innovationsändamål” i Finland. Om det sägs uttryckligen blir det enklare för regionerna att veta vad de ska göra.

Det råder en juridisk osäkerhet kring hur hälsodata får användas och när den kan ses som anonymiserad.

Frida Lundmark pekar på en sådan förändring från 2023. Då antogs en ny lag om att hälsodata kan lämnas ut för så kallad antalsberäkning, en sammanställning av hur många patienter som har symtom som gör dem lämpliga för en viss behandlingsstudie. Den sortens beräkningar krävs för att exempelvis läkemedelsföretag ska få en uppfattning om ifall patientunderlaget i ett land är tillräckligt för en studie där.

– I Sverige har vi fantastiska data som vi behöver kunna erbjuda för att internationella företag ska välja att genomföra sin forskning här, något som ger svenska patienter snabbare tillgång till nya behandlingar, säger Frida Lundmark.

Nytt uppdrag för Vetenskapsrådet

I somras gav regeringen i uppdrag åt E-hälsomyndigheten att ta fram en färdplan för en digital infrastruktur för hälso- och sjukvården. Det ska förbättra tillgången till data från vården. I höstas avslutades också en utredning om så kallad sekundäranvändning av hälsodata, vilket betyder användning för något annat än vård av patienten. Där föreslogs bland annat att det ska bli tillåtet att använda hälsodata från en patient i behandlingen av en annan, vilket spelar roll för utvecklingen av precisionsmedicin.

2021 fick Vetenskapsrådet i uppdrag av regeringen att inrätta en rådgivande funktion för att hälsodata ska komma till bättre nytta i forskning och innovation.

– För Vetenskapsrådet är det nytt att vi ska vända oss till både forskare och innovatörer. Vi är ju mer vana vid forskning, innovation är ett lite mer svårfångat begrepp, säger Maria Wästfelt, chef för enheten för kliniska studier på Vetenskapsrådet.

”Rådgivande funktion” kan låta som att det går att få prata med en rådgivare, men så är det inte. Behövs personlig rådgivning får man kontakta sin region, universitetet eller det nationella samarbetet Kliniska Studier Sverige, som Vetenskapsrådet delvis finansierar.

Maria Wästfelt berättar att myndighetens uppdrag är i tre delar; kunskapshöjande stöd, koordinerande stöd, och kartläggning av oklarheter och hinder.

Den informationen var inget du kunde googla dig fram till. Men nu finns den på Kliniska Studier Sveriges webbplats.

För att höja kunskapen utvecklas bland annat en ny webbplats som lanseras i slutet av 2024. Den ska bland annat innehålla information om lagar och regler, vilka data som finns, var och hur man ansöker om tillgång till dem. Det finns också en översikt som visar vart man vänder sig i var och en av landets 21 regioner för att ansöka om tillgång till data från patientjournaler. Sammanställningen har gjorts av Kliniska Studier Sverige.

– Den informationen var inget du kunde googla dig fram till. Men nu finns den på Kliniska Studier Sveriges webbplats Länk till annan webbplats..

Vill tillföra något nytt

De två andra delarna, koordinerande stöd och kartläggning av hinder, är mer utmanande. Mycket har redan gjorts på båda områdena och Vetenskapsrådet vill vara säkra på att faktiskt fylla luckor och tillföra något nytt. Därför har Kliniska Studier Sverige genomfört workshops där forskare och andra aktörer beskrivit sina behov. Vetenskapsrådet undersöker också om det går att underlätta tillgången till data från den kommunala omsorgen, som i dag är svåröverskådlig. Kommunerna har dessutom stora skillnader i sina rutiner vilket påverkar möjligheterna till datautlämning.

– Det finns ett stort behov av att förbättra arbetet med hälsodata, och ofta en stor frustration. Det är svårt att förstå alla regler och göra rätt. Det är där Vetenskapsrådet ska försöka hjälpa till.

Frida Lundmark som har arbetat med frågor om hälsodata i många år är glad att se de nya insatserna.

– Vi ser lite av en ketchupeffekt nu. Det kommer förslag på bordet och det görs utredningar som visar att det finns en ambition i Sverige att ta nästa steg. Många svåra avvägningar behöver göras, men det är en verkligt spännande tid, med stora förhoppningar.