Vad händer när forskaren fällts för oredlighet?

Npof kan dock göra undantag. Till exempel om det framgår i artikeln vilka som har ansvar för vad. I ett beslut från mars 2022 fälldes två av 14 forskare för förfalskning och plagiering i en artikel inom hälsovetenskap. Det var artikelns försteförfattare – som var huvudansvarig, och sista författare – som var forskningsledare och korresponderande författare, som fälldes. Övriga författare hade haft avskilda ansvarsområden vilket också framgick av artikeln och ansågs därför inte ansvariga.

Fyra av fem forskare friades

I ett annat beslut, från maj 2022, friades fyra av fem artikelförfattare som under granskningsprocessen begärt att få manuskriptet tillbakadraget. En av dem bedömdes inte ha så ingående insyn i den fällda forskarens arbete och övriga var delaktiga i en avgränsad del av experimenten.

Thomas Bull, ordförande i Nämnden för prövning av oredlighet i forskning, säger att nämndens utgångspunkt är att den som har satt sitt namn på en artikel, och därmed får del av den renommé som den kan tänkas ge, också är ansvarig för det som står i den.

Den som har satt sitt namn på en artikel, och därmed får del av renommén, är också ansvarig för det som står i den.

– Vi försöker hålla oss till de internationella principerna och där är utgångspunkten att sätter du ditt namn på en produkt så är du ansvarig. Sedan finns det definitioner som försteförfattare och labbpersonal, där de senare har befriats från ansvar i vissa fall. Vi har försökt göra undantag för dem som inte har haft någon möjlighet att påverka, till exempel om det är ett tvärvetenskapligt samarbete mellan fysiker och historiker och fysikern skriver något tekniskt med beräkningar som kan vara svåra att förstå.

Hur vanligt är det att forskare menar att de inte är ansvariga för allt?

– Hur många de är vet jag inte, men det förekommer definitivt att forskare inte har övervägt att de är ansvariga för andras brister utan bara för sin lilla del. När vi frågar, kan de säga att de gjorde nästan ingenting – men de satte ändå dit sitt namn. Men jag tror att vi börjar nå ut med det här och många känner nog till det, så det kan vara en efterhandskonstruktion, säger Thomas Bull.

Sedan starten för fyra år sedan har Npof prövat ett hundratal ärenden. En femtedel av dem har lett till fällande beslut. Anmälningarna har i de flesta fall kommit från en enskild person. Inte sällan en doktorand som anmält sin handledare eller vice versa.

– Det är många handledare och doktorander som anmäler varandra, så tydligen finns en del problem i sådana arbetsrelationer, säger Thomas Bull.

I ett beslut fälldes både huvudförfattaren och en senior forskare vid samma universitet, för plagiering. De är oense om ansvaret och båda har överklagat fällningen till förvaltningsrätten.

I ett av sina yttranden medger den seniora forskaren att han inte kontrollerade slutversionen av artikeln, men menar att det är vanligt inom forskningen. Det skulle vara orimligt, och i praktiken omöjligt, att kräva att alla forskare ska säkerställa att alla andra uppfyller de krav som ställs.

Läs också i Curie: Konflikter orsakar anmälningar om fusk

Fällningen gjort honom försiktigare med att skriva under artiklar med sitt namn. Något som han menar har gjort det svårare att hjälpa doktorander som vill ha stöd i artikelskrivandet.

– Under en period bestämde jag mig för att inte ha mitt namn med alls. Jag har till och med skrivit en stor del av en artikel utan att ha mitt namn med, säger den seniora forskaren som vill vara anonym.

Fälldes först, friades sen

Efter en fällning är det lärosätena själva som beslutar om eventuella åtgärder mot forskaren. Att universitetet går vidare med åtal eller uppsägning är högst ovanligt, men en fällning kan trots det vara ett hårt slag.

En av de första som fälldes av Npof var Karolinska institutets dåvarande prorektor Karin Dahlman-Wright. Hon anmäldes 2018 och fälldes två år senare av Npof, ett beslut som överklagades.

Hon friades i förvaltningsrätten och kammarrätten. Npof överklagade men i maj 2023 beslutade Högsta förvaltningsdomstolen att inte bevilja prövningstillstånd. Den friande domen står alltså fast.

Karin Dahlman-Wright intervjuas i artikeln Forskare som anmälts för forskningsfusk får inte hjälp

Enskilda fel eller samlad bedömning?

I sin avslagna överklagan till Högsta förvaltningsdomstolen framhöll Npof att fallet inte är unikt och att kammarrättens tolkning innebär att väldigt få forskare kommer att kunna fällas.

– Vi såg en risk att det skulle bli svårt att fälla i framtiden, säger Thomas Bull.

Enligt Thomas Bull beror de olika besluten på att nämnden har gjort en samlad bedömning av de fel som konstaterats, medan kammarrätten har tittat på varje fel för sig och hittat förmildrande omständigheter. Nu ska Npof försöka bli mer utförliga i sina beslut.

– Vi har att förhålla oss till kammarrättens avgörande och ska bli mer noggranna, men vi tycker fortfarande att vi kan göra en samlad bedömning i vissa fall. Nu försöker vi vara så precisa som det bara går.

Forskning bygger på tillit

Stefan Eriksson är docent och lektor i forskningsetik vid Uppsala universitet och föreståndare för Centrum för forsknings- & bioetik. Han menar att forskning ofta oundvikligen bygger på arbetsdelning och tillit till andras arbete.

– Då förefaller det märkligt om jag som medförfattare ska stå till svars för något fel andra begått, säger han och fortsätter:

– Om det upptäcks avvikelser från god forskningssed är jag ansvarig om jag utförde avvikelsen, kände till den men blundade, eller borde anat problemen men inte ställde de frågor som borde ha ställts. Egentligen är detta bara grundläggande rättsprinciper som vi applicerar på mängder av andra förseelser.

Två skäl till att nämnden bildades

Npof bildades i princip av två anledningar, enligt Stefan Eriksson.

– Den ena var att oredlighet definierades på olika sätt på olika lärosäten. Den andra var att de här frågorna hanterades på universiteten vilket kunde väcka misstanken att en professor som anmälts av en doktorand blir friad för att han utreds av sina kolleger. Med Npof skulle vi få en oberoende part.

Det fanns också en förväntan hos lärosätena att nämnden skulle befria dem från de här frågorna.

Har det nya systemet med hantering av oredlighet levt upp till förväntningarna?

– Ja, i viss mening. När det gäller själva oberoendet har man lyckats, men att arbetet har plockats bort från lärosätena är inte riktigt sant, säger Stefan Eriksson.

– Definitionen av oredlighet blev väldigt snäv: fabricering, förfalskning och plagiering, som inte så tydligt definierades.

Stefan Eriksson menar att det finns flera typer av oredlighet i ALLEA:s europeiska kodex för forskningens integritet som inte togs med, men som kan vara lika allvarliga. Följden är att lärosätena, som ska hantera det som faller utanför definitionen, får en större arbetsbörda. Lärosätena måste också bedöma huruvida en anmälan ska avskrivas eller skickas vidare till Npof.