Hon är Konstfacks nya rektor

Vilket samhälle är det vi vill bygga?

Den frågan återkommer under intervjun med Anna Valtonen, som den 1 augusti började sin nya tjänst som rektor på Konstfack i Stockholm. Hon har en lång karriär i ryggen, både inom universitetsvärlden och hos telefontillverkaren Nokia, där hon arbetade mellan 1997 och 2009.

− Jag hade många olika roller och jobbade bland annat med att försöka förstå behoven hos människor, eller ”användare”, och det tänket har jag tagit med mig in i forskningen, säger Anna Valtonen.

Under de sista åren på Nokia var hon chef på avdelningen Design Research and Foresight. Tjänstens fokus låg på användarnas behov och med ett tydligt framtidsperspektiv.

Samtidigt forskade hon själv vid Aalto-universitetets högskola för konst, design och arkitektur i Helsingfors. Där disputerade hon 2007 på en avhandling om den professionella utvecklingen av industridesign i Finland.

Numera är Anna Valtonen professor i strategisk design. Hennes forskning kretsar kring hur design skapar möjlighet att experimentera, tänka utöver det vanliga och ta fram lösningar som faktiskt förändrar våra beteendemönster.

Hjälp att hitta lösningar

Hon berättar att en viktig drivkraft för henne i forskningen är tron på att design − och konst i vidare mening − kan skapa förändring genom att hjälpa oss att få syn på nya frågeställningar och hitta lösningar på olika typer av problem.

− Om något inte fungerar blir jag sporrad att göra något åt det. Det kan handla om att hitta lösningar för hur vi ska betala biljetten på bussen eller om vad som helst egentligen, som mer komplexa samhällsproblem.

Viljan att skapa förändring fanns där redan under tonåren.

− Som många andra hade jag en stark känsla av att jag ville bidra till en bättre värld. Numera är jag kanske inte lika idealistisk som jag var då, men jag har samma målsättning.

Vill se fler oväntade samarbeten

Anna Valtonen har jobbat mycket tvärvetenskapligt och hon ser många exempel på hur nya idéer kan växa fram i skärningspunkten mellan olika ämnen. Den erfarenheten tar hon med sig till Konstfack.

− Som ny rektor kommer jag försöka hitta vänner på oväntade platser, säger hon.

Som exempel nämner hon en utlysning på universitetet i Aalto där en grupp neurovetare sökte samarbete med lärosätets filmvetare.

Som ny rektor kommer jag försöka hitta vänner på oväntade platser

− Min första tanke var: Vah? De har ju inget gemensamt!

Men när hon förstod vad de ville göra kändes det så självklart, förklarar hon.

− Neurovetarna ville ta reda på vad som händer i hjärnan när vi upplever starka känslor. För att kunna göra det behövde de framkalla känslor hos människor under sina experiment – och film är fenomenalt för att framkalla känslor! Det i sig är ett fenomen som filmvetarna ville förstå djupare så de närmade sig projektet från det hållet.

I Sverige är det konstnärliga forskningsfältet ungt. De tre första avhandlingarna lades fram år 2006 medan det i Finland har bedrivits konstnärlig forskning sedan tidigt 1980-tal.

− Min bild är att den konstnärliga forskningen inte är fullt så integrerad i den akademiska diskussionen i Sverige som i Finland, och där hoppas jag att jag kan bidra. Konst är viktigt inom alla forskningsområden för att öppna perspektiven, säger Anna Valtonen.

Våga tänka radikalt nytt

Något som är gemensamt för Sverige och Finland är att länderna är små. Det kan vara en utmaning om man vill bedriva forskning som gör internationellt avtryck, tror Anna Valtonen.

− Den konstnärliga forskningen ska ifrågasätta och komma med nya perspektiv. Det tror jag är extra viktigt för oss i Norden. Vi kan inte konkurrera med kvantitet utan istället måste vi vara i framkant. Vi ska vara modiga och våga tänka radikalt nytt.

Vilken riktning Konstfack kommer att ta under hennes ledning tycker hon är för tidigt att svara på.

− Just nu försöker jag lära känna miljön och förstå sammanhanget, säger hon men pekar ut några samhällsfrågor som hon, generellt sett, uppfattar som särskilt angelägna för konsten och den konstnärliga forskningen.

Hon nämner till exempel AI, och hur en ökad automatisering kommer att påverka framtidens arbeten. Hon tror också att konsten kan bidra med viktiga perspektiv och idéer i arbetet för hållbar utveckling. Som exempel berättar hon om ett projekt på universitetet i Aalto där man tagit fram en ny typ av textilier.

− Istället för bomull har man experimenterat och utvecklat ett miljömässigt mer hållbart, biobaserat fibermaterial av cellolusa. Konst, textilhantverk, modedesign, kemister och ekonomer har jobbat tillsammans för att skapa en bättre framtid.

Utanförskap ett stort problem

Ett tredje område där Anna Valtonen tror att konsten kan komma med viktiga bidrag är i relation till samhällsutmaningar kopplat till inkludering, kropp och identitet.

− Hur skapar vi ett samhälle där alla känner sig delaktiga? Utanförskap är ett stort problem, inte minst i Sverige, och jag tror att konsten kan ha en roll i att tackla det.

Frågor som rör inkludering, kropp och identitet har under de senaste åren också aktualiserats internt inom Konstfack. År 2021 blossade det upp en debatt kring att skolans stora utställningshall kallas för ”Vita havet”.

Utanförskap är ett stort problem, inte minst i Sverige, och jag tror att konsten kan ha en roll i att tackla det

Konstnärskollektivet ”Brown Island” ansåg att namnet var opassande med tanke på vithetsnormerna på skolan och föreslog att salen skulle byta namn. Konstfacksprofessorn Sara Kristoffersson försvarade namnvalet och år 2022 kom hennes bok ”Hela havet stormar” där hon gav sin syn på debatten.

Anna Valtonen har följt diskussionerna på håll, men vill inte kommentera debatten eller ledningens hantering av den.

− Jag är inte tillräckligt insatt, men generellt tycker jag det är bra att det förs diskussioner vid ett lärosäte.

Rektor delaktig i framtidsbygge

Just nu pendlar Anna Valtonen till Stockholm från Helsingfors, men planen är att så småningom flytta till Sverige. I en övergångsfas har hon kvar en fot på universitetet i Aalto där hon håller på att avsluta sina pågående forskningsprojekt. På sikt hoppas hon kunna bedriva egen forskning på Konstfack, parallellt med rektorstjänsten.

Varken rektorsrollen eller den svenska universitetsvärlden är ny för henne. Hon var rektor på Designhögskolan vid Umeå universitet år 2010-2014, dekan för högskolan för konst, design och arkitektur på Aalto-universitetet 2014-2019, och sedan vice rektor på vid samma universitet. Nu ser hon fram emot att leda arbetet vid Konstfack.

− Att vara rektor innebär som jag ser det att man är del i ett framtidsbygge. Studenterna som går på skolan nu kommer ju att vara verksamma under många år. Som rektor får du vara med och möjliggöra för andra att komma vidare med sin konst eller forskning, och det tycker jag är underbart.

Läs också i Curie:
Konstnärlig forskning: modig, kreativ och ”hands on”(Curie)
Konstens kunskap ger nya perspektiv i akademin (Curie)