Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor
Utställning med sju porträttbilder  i  ramar som är som kuber.

Genom att ta större plats i olika tvärvetenskapliga projekt kan den konstnärliga forskningen bidra med nya frågor och angreppssätt. Bilden visar Kerstin Hamiltons verk The Science Question in Feminism från utställningen Dear Truth: Dokumentära strategier i samtida fotografi på Hasselblad center.

NYHET

Konstens kunskap ger nya perspektiv i akademin

Den konstnärliga forskningen skapar debatt både inom konstvärlden och i akademin. Nu behövs större fokus på forskningsresultaten och den kunskap som genereras inom fältet. Det menar forskare som Curie talat med.

Sedan den konstnärliga forskningen etablerades för över 20 år sedan har debatterna återkommit. Inom delar av konstnärsvärlden finns en uppfattning om att konsten begränsas i akademin. Inom delar av universitetsvärlden har det samtidigt diskuterats huruvida den konstnärliga forskningen verkligen ska kallas forskning.

Svartvit proträttbild på Niclas Östlind. Han har kort mörkt hår och glasögon.

Niclas Östlind. Foto: Anna Jerneryd

Niclas Östlind, lektor i fotografi vid HDK-Valand i Göteborg, tycker att samtalet om den konstnärliga forskningen trampar vatten.

− Samma saker återkommer, och diskussionerna bygger ofta på en felaktig bild som utgår från vad olika debattörer tror att konstnärlig forskning är, säger han.

Han och Fredrik Nyberg, lektor i litterär gestaltning, är aktuella med boken Konstens kunskap. Det är en antologi där 12 skribenter betraktar den konstnärliga forskningen genom att analysera tolv olika avhandlingar.

− En anledning till att vi ville göra boken var att vi kände ett behov av att titta närmre på vad det är som produceras inom fältet. När det pratas om konstnärlig forskning hänvisar man sällan till konkreta projekt. Resultaten får ofta inte så stor uppmärksamhet, säger Niclas Östlind.

Fel att kalla forskningen navelskådande

Niclas Östlind upplever att det finns en föreställning om konstnärlig forskning som navelskådande och det tycker han inte alls stämmer. Han nämner som exempel doktoranden Kerstin Hamilton och hennes projekt The Objectivity Laboratory: Experimental Documentary Photography in Times of Post-Truth.

I avhandlingsarbetet undersöker hon fotografiets sanningsanspråk.

− Hennes frågeställningar har relevans för många olika områden, inte minst inom journalistik och medie- och kommunikationsvetenskap, säger Niclas Östlind.

Avhandlingarna som uppmärksammas i Konstens kunskap är framlagda vid Göteborgs universitet under en tioårsperiod, från år 2008 till år 2018. Göteborgs universitet var det första lärosätet i Sverige att bedriva konstnärlig forskning och HDK-Valand är en av de största konstnärliga fakulteterna i Skandinavien.

Foto på Fredrik Nyberg.

Fredrik Nyberg. Foto: Emelie Asplund

Niclas Östlind och Fredrik Nyberg hoppas att deras antologi ska öka kännedomen utanför akademin om vad som görs inom den konstnärliga forskningen. De hoppas också att boken ska bidra till att forskare inom fältet i större utsträckning får upp ögonen för varandra.

− Vi har sett att det görs ganska få hänvisningar mellan konstnärliga forskare. Vi behöver bli bättre på att referera till varandra. Forskning handlar ju i stor utsträckning om att ta vara på det andra har gjort och utveckla det vidare, säger Fredrik Nyberg.

”Forskning är en kollektiv process”

Kanske beror bristen på hänvisningar inom den konstnärliga forskningen på att sådana referenser sällan efterfrågas inom den konstnärliga praktiken, resonerar Niclas Östlind.

− Inom forskningen är det viktigt att det finns en dialog mellan olika forskningsresultat. Vi måste erkänna de kollektiva processer som forskning ju faktiskt är och inte försöka uppfinna hjulet på nytt vid varje avhandling, säger han.

Under Vetenskapsrådets årliga symposium om konstnärlig forskning, som hölls i slutet av november, diskuterades behovet av vetenskapsfilosofiskt inriktade introduktionsprogram eller kurser för konstnärer som vill forska. Maria Hellström Reimer, vetenskaplig rådgivare inom konstnärlig forskning på Vetenskapsrådet, tror att det skulle stärka den konstnärliga forskningen.

− Jag tror att det skulle bidra till att ge forskningen större relevans, säger hon och tillägger att sådana initiativ redan tagits på en del håll.

Porträttbild. Maria Hellström Reimer har långt, rakt, rött hår och tunna glasögon.

Maria Hellström Reimer. Foto: B. Reimer

Vid konsthögskolorna i Malmö och Amsterdam erbjuds forskningsförberedande program, liksom i Paris genom den universitetsövergripande satsningen ArTeC.

Maria Hellström Reimer, som också är bildkonstnär och professor i design i teori och praktik vid Malmö universitet, beskriver det som att det finns ett glapp mellan de konstnärliga och designinriktade masterprogrammen och doktorandutbildningarna. Hennes bild är att många nyblivna doktorander skulle behöva mer kunskap om vetenskapsteori för att kunna ta plats i en avancerad vetenskaplig kontext.

Hon tror att den konstnärliga forskningen har en viktig roll inom akademin, inte minst genom sitt praktiskt utforskande drag.

− Den konstnärliga forskningen kan bidra med nya perspektiv på kunskap och ställa frågor på nya sätt, precis som till exempel den postkoloniala och den posthumanistiska eller aktivistiskt inriktade forskningen gör.

Hon hoppas att den konstnärliga forskningen framöver ska ta större plats i olika tvärvetenskapliga projekt och då bidra både med nya frågor och angreppssätt, liksom med nya sätt att presentera forskningsresultat.

Prioriteras av regeringen

Fredrik Nyberg och Niclas Östlind upplever att den konstnärliga forskningen har ett växande självförtroende. Avhandlingarna blir stadigt fler och det har blivit vanligare att konstnärliga forskare gör karriär inom akademin. Tidigare rekryterades forskare till de högre positionerna inom den konstnärliga forskningen ofta från andra, närliggande fält, men det håller på att förändras, upplever de.

I den senaste forskningspropositionen, som presenterades av regeringen förra året, betonas den konstnärliga forskningens betydelse för det demokratiska samtalet. Det är också uttalat i propositionen att det via Vetenskapsrådet ska ”tillföras särskilda medel för att stärka förutsättningarna för konstnärlig forskning”. Niclas Östlind och Fredrik Nyberg ser att många konstnärliga forskare har svårt att få forskningsfinansiering och tjänster. De menar framför allt att antalet postdoktortjänster inte står i relation till antalet doktorandtjänster.

Det finns för få forskningsmöjligheter, konstaterar Fredrik Nyberg.

− Vart ska man ta vägen efter disputationen? Vi tar in och utbildar forskare som vi sedan inte kan ta vara på, säger han.

Trots att den konstnärliga forskningen har fått ökat självförtroende beskriver Niclas Östlind fältet som bräckligt.

− De ökade bidragen från Vetenskapsrådet har stor betydelse, men det är ett problem att detta är en av få möjligheter man har att söka medel som konstnärlig forskare. Inom andra fält har man i regel fler finansiärer att vända sig till.

Konstnärlig forskning

Konstnärlig forskning är praktikbaserad och omfattar alla konstarter. Forskningsresultaten gestaltas i både konstnärliga verk och textbaserade metareflektioner. Konstnärlig forskning ger kunskap om och utvecklar komplexa skapande processer; den prövar och vidareutvecklar metoder, teoretiska begrepp och materialiteter; den undersöker och fördjupar förståelsen av konstens fältspecifika möjligheter och utmaningar, samt hur konsten, ofta i samverkan med andra discipliner, bidrar till en ökad kunskap om de stora samhälleliga frågorna.

Källa: Vetenskapsrådet

Du kanske också vill läsa

Nyhet 11 maj 2022

Natalie von der Lehr

Gensaxen blev snabbt ett kraftfullt verktyg för växtförädling. Forskningen pågår över hela världen, men inom EU begränsas tillämpningen av lagstiftning som reglerar odling och komm...

Nyhet 31 januari 2022

Redaktionen

Han skriver om hur vetenskapsteoretiska frågor ställs på sin spets i samtidens stora utmaningar. Christopher Kullenberg är docent i vetenskapsteori vid Göteborgs universitet och fo...

Krönika 9 januari 2013

Nu är det väl ändå dags att lämna de smygpositivistiska sätten att arbeta – eller, undrar Jenny Helin.