Kan framtidens internet föra oss närmare varandra?

Jag sitter på ett möte som precis ska starta, när arrangören av mötet säger att vi behöver vänta några minuter innan vi drar i gång. Instinktivt tar en person upp sin mobil och säger att han passar på att ringa ett samtal, en annan börjar skriva ett mejl på datorn och en tredje sitter och scrollar nyhetsflödet på sociala medier.

Insikten slår mig att fast vi sitter i samma rum så känns vi så långt borta från varandra; vi är fysiskt i rummet men mentalt är vi på flera olika platser och plattformar. En gång i tiden ägnade vi de där minutrarna i väntan på att ett möte skulle börja, åt att prata med varandra. Vi frågade om de där kanske till synes oviktiga men också relationsbyggande sakerna; hur dagen har varit och helgplanerna – nu ser vi det istället som ett tillfälle för annat, med andra.

Jag är nog inte heller den enda som då och då tittat upp från min mobiltelefon när jag åker buss och insett hur få det är som bara sitter och ser sig i kring eller tittar ut genom fönstret. Att leva i vår alltmer uppkopplade värld har på många sätt gjort oss mer distanserade från varandra och vår omgivning.

Jag frågar mig; är lösningen att slopa alla våra digitala hjälpmedel eller att använda dem på ett annat sätt? Det är svårt att veta hur framtidens tekniklösningar kommer att påverka oss, men mycket tyder på att vi står inför ett vägskäl där vi behöver hitta en sundare balans kring hur vi kan få ut det bästa av teknik och människa. En balans som gör det möjligt att leva i det digitala och det fysiska på samma gång.

Att leva i vår alltmer uppkopplade värld har på många sätt gjort oss mer distanserade från varandra och vår omgivning.

Metaverse brukar ofta beskrivas som framtidens internet. Det är nästa steg av internets utveckling, där vi spås arbeta, socialisera och utbilda oss i en tredimensionell miljö istället för tvådimensionellt som idag. Det är versionen av internet där det fysiska och digitala möts och flätas samman. Metaverse består av många olika tekniska komponenter bland annat AI, VR och AR.

En värld där vi rör oss i metaverse öppnar upp för många intressanta möjligheter, inte minst inom arbetsmiljö och lärande/utbildning. För att nämna några exempel: VR-simuleringar kan ge studenter inom exempelvis teknik eller kemi möjlighet att utföra svåra experiment i en säker och kontrollerad miljö. Det kan också göra det möjligt att ta sig till platser som man annars bara läser om, exempelvis förflytta sig till landet där språket man studerar talas. Eller att ge sig ut i den vildaste djungeln och känna och ta på växter och djur som du annars aldrig skulle kunna komma i kontakt med. Eller att ta sig ut i rymden och gå runt på månen – allt genom verklighetstrogna virtuella upplevelser.

Interaktion och visualisering kan ge oss chansen att uppleva hur det är att leva i andra länder och kulturer i olika delar av världen, genom historien. Något som kan bidra till att skapa en större empati och förståelse för vår omvärld. Upplevelsebaserade och interaktiva moment kan medverka till att utbildning och lärande blir mer känslomässig, minnesvärd och engagerande.

...ta sig ut i rymden och gå runt på månen – allt genom verklighetstrogna virtuella upplevelser.

Redan idag används bland annat VR för UNICEF:s virtuella flyktingläger, där besökaren får gå in i ett flyktingtält och uppleva känslan av att vara på flykt, och för Trygga barnens hemmiljöprojekt som tar besökaren till ett otryggt hem med en missbrukande förälder.

I bästa fall kan metaverse revolutionera hur vi lär & tar till oss ny information och kunskap. Men som med all ny teknik så finns det utmaningar och farhågor som behöver tas på allvar. Och för att få metaverse och nästa generation internet att bli så bra, inkluderande, tryggt och hållbart som möjligt så krävs att många tekniska pusselbitar faller på plats och att aspekter kring integritetsrättigheter, övervakning och datainsamling tas med i alla steg.

2034 ser jag framför mig att jag sitter i ett virtuellt mötesrum utan dator eller mobiltelefon – det har ersatts av något mer sömlöst som en lins eller ett chip. Jag och mina kollegor sitter på olika geografiska platser i världen, men i samma upplevda konferensrum. I väntan på att mötet ska starta, samtalar vi om tiden då vi bar runt på fysisk hårdvara som mobiltelefoner och datorer och hur otympligt och opersonligt det gjorde allt. Ingen tittar längre ner på något utan kan alltid behålla ögonkontakten. Det har gjort underverk för känslan av närvaro och delaktighet.

Lyssna på Vinnovas poddavsnitt om Metaverse: Metaverse – därför ska du bry dig | Vinnova Länk till annan webbplats.