Prenumerera på Curies nyhetsbrev

Nyheter, krönikor och debatter om forskarens vardag och aktuella forskningsfrågor. Varje vecka i din inkorg. Ges ut av Vetenskapsrådet.

Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor
En person sitter på
golvet och arbetar med dator och en massa sladdar.

Jacek Smolicki forskar om ljud, lyssnande och inspelningstekniker. Fokus är på etiska, existentiella och politiska frågor som den nya tekniken väcker. Foto: Brett Ascarelli.

NYHET

Konstnärlig forskning: modig, kreativ och ”hands on”

I tvärvetenskapliga samarbeten kan den konstnärliga forskningen bidra med kreativa metoder och vidgat perspektiv.

− Alla fält är styrda av vissa konventioner och den konstnärliga forskningen kan visa nya sätt att se på saker, säger Jacek Smolicki som forskar om ljud, lyssnande och inspelningstekniker.

När Curie når Jacek Smolicki är han ute på fältet i nationalparken Canaveral National Seashore i Florida. Han undersöker hur naturens ljud påverkas av människor och just här, bland palmer och sandstränder, ställs frågan på sin spets. Granne med nationalparken ligger nämligen en av NASA:s uppskjutningsplatser.

− När de skjuter iväg sina raketer börjar hela stället mullra.

Han är konstnär och forskare med inriktning mot ljud, lyssnande och inspelningstekniker. Snart är han tillbaka i Sverige för att slutföra sin av Vetenskapsrådet finansierade internationella postdok, som han gör vid Linköpings universitet, Simon Fraser University i Vancouver och Harvard University i Boston.

Jacek Smolicki arbetar även med projektet BioMe, som leds av Amanda Lagerkvist, medieforskare vid Uppsala universitet. BioMe involverar forskare från olika ämnen och tillsammans undersöker de vad det innebär att vara människa i en tid då det blir vanligare att använda biometrisk teknik, som ansikts- och röstigenkänning.

Röster doneras och säljs

Jacek Smolicki sätter i sin forskning inom BioMe fokus på etiska, existentiella och politiska frågor som väcks i relation till den nya tekniken. Vad innebär det till exempel att våra apparater hela tiden spelar in oss? Och vad händer om våra röster inte längre är unika för just oss?

Som exempel berättar han om ett amerikanskt företag som har gjort det möjligt för privatpersoner att donera sina röster till personer som inte har egna röster utan använder tekniska hjälpmedel för att tala.

− Det är fint. Det är bara det att i det finstilta står det att din röst också kan säljas och användas i andra sammanhang, så plötsligt kanske du hör dig själv i en reklamfilm på tv.

Han ser att ny teknik oftast introduceras för att göra gott, men i slutändan blir det inte alltid så.

− Av någon anledning flippar det ur och tekniken börjar missbrukas på olika sätt.

Konstnärlig forskning vidgar perspektivet

Amanda Lagerkvist sätter i sin forskning inom BioMe fokus på hur själva personbegreppet kan komma att omformas när vi definieras av våra data. Hon undersöker också hur normer kring funktion återskapas i utformningen av olika typer av digitala hjälpmedel. Biometriska system ska kunna identifiera personer på ett effektivt sätt, men om du har en kropp som avviker från den data som har använts för att träna modellen, fungerar systemen dåligt och exkluderande.

AI kan också vara inriktad på att hjälpa individer att komma över sina begränsningar. Sådana hjälpmedel förstärker ofta normer för hur en kropp ska fungera snarare än att utgå ifrån människors olikheter, menar Amanda Lagerkvist.

Genom åren har hon utvecklat ett existentiellt perspektiv på medier och kommunikation. Hon har till exempel undersökt hur döden och sörjandet påverkas av sociala medier.

− I det arbetet märkte jag att för att kunna angripa existentiella frågor behöver jag jobba med personer som är modiga och kreativa, och det är många inom den konstnärliga forskningen.

I BioMe har konstnärliga forskare varit med från starten. Amanda Lagerkvist ser annars att just konstnärliga forskare ofta får en ganska perifer roll i tvärvetenskapliga samarbeten.

− De bjuds in sent i processen för att ”sätta krydda” på forskningsprojektet och då, menar jag, har man inte förstått den konstnärliga forskningens vetenskapliga bidrag. Den konstnärliga forskningen är viktig för att få syn på de stora perspektiven, säger hon.

Skruvade isär Alexa-apparat

Jacek Smolicki är van vid att arbeta tvärvetenskapligt och uppskattar mötena med forskare inom andra ämnen. Han tycker att han får idéer och inspiration av att kliva in i deras världar, och hoppas samtidigt att han kan bidra med något tillbaka.

− Alla fält är styrda av vissa konventioner och den konstnärliga forskningen kan visa nya sätt att se på saker. Som konstnärliga forskare har vi ofta ett vidare perspektiv och kopplar ihop saker på ett mer kreativt sätt, säger han.

Något annat han tror att den konstnärliga forskningen kan bidra med i tvärvetenskapliga samarbeten är att den ofta är ”hands on”. När han själv började intressera sig för hur den digitala assistenten Alexa (1) fungerar startade han inte med att läsa allt han kom över om tekniken. Istället började han med att skruva isär en smart högtalare utrustad med Alexa-assistent för att se hur apparaten såg ut inuti.

− Att undersöka saker på det sättet väcker ofta andra frågor än om man läser. När jag öppnade högtalaren upptäckte jag till exempel att den hade sju mikrofoner. Varför har den det? Vad betyder det?

Litteraturvetaren och mediehistorikern Jesper Olsson delar intresset för hur man kan lära genom att undersöka fysiska föremål. För ett antal år sedan hade han ett samarbetsprojekt med Datamuseet i Linköping kring uppbyggnaden av ett mediearkeologiskt labb. Idén var att skapa en fysisk plats där forskare och allmänhet skulle kunna undersöka olika medieapparater som grammofoner, skrivmaskiner och radioapparater.

− Tanken var att skapa en plats där man inte bara ska se på medier utan också mixtra med dem. Jag tror att detta kan ge en fördjupad kunskap om hur medier påverkar våra liv. Det kan framkalla en mer mångsinnlig och performativ kunskap om dem, vid sidan av den som förmedlas i skrift och bild.

Utmanar akademiska traditioner

Jesper Olsson forskar vid Linköpings universitet, med fokus på hur olika medietekniker har påverkat estetiska uttryck historiskt och idag. Han samarbetar ofta med konstnärliga forskare, till exempel i forskningsmiljön ”Språk och kultur” vid Linköpings universitet, där även Jacek Smolicki har varit verksam.

Jesper Olsson har också arbetat i forskningsprogrammet The Seed Box, som ägnades åt humanistisk och konstnärlig forskning kring miljö och klimat. Han tycker att den konstnärliga forskningen kommer med viktiga kunskapsteoretiska bidrag.

− Den konstnärliga forskningen framlockar, eller framtvingar beroende på hur man ser det, reflektioner om vad kunskap egentligen är, hur den bildas och hur den delas.

Han pekar på att många konstnärliga forskare är bra på att utmana idéer om hur forskningsresultat ska presenteras.

− Det är inte säkert att text alltid är det bästa när man vill förmedla kunskap eller när vetenskaplig kunskap ska omsättas i politiskt handlande eller i andra sätt att leva.

Han tar klimatkrisen som exempel och konstaterar att även om forskningen visar tydligt att vi behöver agera med kraft fortsätter utsläppen av växthusgaser att öka.

− Här finns ett glapp som jag tror att den konstnärliga forskningen kan bidra till att utforska och överbrygga.

Text-normen begränsar

Jacek Smolicki presenterar ofta sin forskning som ljudverk. Det formatet är mer ”omedelbart” jämfört med en artikel i en forskningstidskrift eller ett kapitel i en antologi, upplever han.

− Det har varit en stor utmaning för mig att hitta format som gör att jag kan få in mina verk i olika akademiska sammanhang, men jag har upptäckt att det ofta fungerar bra att delta vid konferenser, säger han.

Han har gästat alla möjliga sammanhang. För ett tag sedan deltog han till exempel vid en konferens om undervattensturbiner.

− Jag spelade upp undervattensljud och det var framför allt en forskare som blev väldigt intresserad. Han ville diskutera hur olika turbiner egentligen låter under vattnet och hur det påverkar havsmiljön. Jag älskar att få komma i nya miljöer och lyfta frågor som man kanske inte tänker på till vardags.

Om man som konstnärlig forskare har svårt att hitta samarbeten är hans främsta tips att inte ge upp utan fortsätta söka kontakter.

− Det kan kännas hopplöst ibland när man tar kontakt med stora organisationer och inte får återkoppling, men plötsligt får man tag i någon som är särskilt intresserad av ämnet och nyfiken på nya perspektiv. Då brukar det funka som en ingång och gå lättare samarbeta.

Kan bli konflikter kring etik

Något Jacek Smolicki tror kan skapa friktion i samarbeten mellan konstnärliga forskare och forskare inom andra ämnen är att man kan ha olika förhållningssätt till etiska regler.

− Inom många ämnen finns etiska protokoll som kommer till genom praktiken, men inom konsten går man ofta emot protokollen. Det finns en vilja att tänja gränser som ett sätt att synliggöra och kritisera normer. Detta tror jag är viktigt att prata igenom i ett tidigt skede, och se hur man kan hitta vägar där man respekterar varandra och varandras arbetssätt.

Amanda Lagerkvist menar att det finns en angenäm utmaning i projekt som samlar kreativa personer. När idéerna sprutar måste man vara vaken som forskningsledare.

− Det är inte säkert att allt kan genomföras inom just det aktuella projektet, men att säga tvärnej till en idé funkar inte om du vill uppmuntra kreativitet, säger hon.

Istället för att kasta bort idéer som inte ryms kan man se dem som utgångspunkter för nya forskningsansökningar, tycker hon.

Hon tror att man som forskare generellt måste vara ganska prestigelös för att tvärvetenskapliga samarbeten ska fungera. Det gäller att kunna ge plats åt andra perspektiv och metoder än sina egna.

− I BioMe låter vi det existentiella perspektivet sätta ramarna. Det är den teori som binder ihop oss. Den konstnärliga forskningen fördjupar samtidigt teorin, och det gynnar hela projektet.

(1): Alexa är en mjukvara som gör att man kan be en apparat att till exempel spela upp en viss låt eller läsa den senaste väderprognosen.

Du kanske också vill läsa

Krönika 11 november 2024

Vetenskapens äng med plats för det oväntade riskerar att förvandlas till en produktionens havreåker. Helena Edberg skriver om projektifieringen av forskning.

Nyhet 23 oktober 2024

Carina Järvenhag

Data från appar används allt oftare i forskningen, särskilt inom medicin och hälsa. Det skapar nya möjligheter men väcker också frågor om personlig integritet, urval och vem som sk...

Krönika 22 oktober 2024

Humaniora kan inte bara komplicera alltför enkla berättelser, utan också bidra med kunskap och forskningsmetoder i egen rätt. Erik Isberg skriver om värdet av humanistisk kunskap.