2018-02-21 Sigbritt Karlsson, Karin Larsén, Paul Pettersson, Cecilia Rydinger Alin, Johan Schnürer, rektorer vid KTH, Gymnastik och idrottshögskolan GIH, Mälardalens högskola, Kungl. Musikhögskolan resp. Örebro universitet

Det måste bli lättare att ta emot donationer

Ungefär 12 procent av forskningsfinansieringen kommer via privata donationer. Men regelverket är snårigt. Nu föreslår fem rektorer olika sätt att tydliggöra när det är tillåtet för svenska lärosäten att ta emot en donation och inte.

För att Sverige ska förbli en stark industrination med hög innovationskapacitet och internationell konkurrenskraft måste forskningen vid universitet och högskolor hålla en hög nivå och vara världsledande i specifika ämnen. Detta kräver en omfattande och uthållig finansiering. Externa anslag som söks i internationell konkurrens har också blivit allt viktigare. Det är därför nödvändigt att regelverken som omgärdar forskningsfinansiering inte öppnar för olika tolkningsmöjligheter, vilket är fallet idag.

Staten svarar idag för cirka 40 procent av finansieringen genom direkta anslag till svenska lärosäten. Statliga forskningsråd och myndigheter bidrar med ytterligare 25 procent. Resten fördelas av stiftelser och landsting, internationella källor (främst EU, cirka 4 procent) och privata källor. Bland de sistnämnda utgör donationer från företag, stiftelser och privatpersoner en allt viktigare forskningsfinansiär och uppgår till omkring 12 procent.

Under de senaste decennierna har den externa forskningsfinansieringen ökat i betydelse. Lärosätens samverkan och förmåga att attrahera extern finansiering diskuteras även utgöra ett kriterium för tilldelningen av statliga anslag. Men i takt med att den privata finansieringen tilltagit har oklarheter kring rådande bestämmelser blivit tydliga.

Donationsförordningen reglerar villkoren för en myndighet att ta emot en donation. Därtill finns högskolelagen som beskriver principerna för forskningens bedrivande som betonar samverkan med det omgivande samhället. I vissa delar kan dessa tolkas stå i direkt motsatsförhållande till varandra. Det förekommer också oklarheter i förhållande till sponsring och uppdragsforskning. Bestämmelserna tolkas olika, vissa lärosäten har en striktare tillämpning än andra.

I en ny rapport från Entreprenörskapsforum, Donationsförordningen och forskningsfinansieringen – i samklang med nutiden?, som tagits fram på uppdrag av oss undertecknande rektorer, presenteras förslag på hur regelverken kan förtydligas och tillämpningen bli mer enhetlig.

Problemen rör i första hand donationsförordningens paragrafer om att privata donationer inte får följas av krav på motprestationer från mottagarens sida. Det finns en lång rad överenskommelser som ett lärosäte och en donationsgivare kan avtala om som ter sig vara en naturlig del av all bidragsgivning, till exempel publikationer, medverkan i referensgrupp, krav om återrapportering eller att forskning ska referera till finansiären i olika sammanhang. Men det är inte självklart när sådana anspråk ska anses utgöra krav om motprestation. Många gånger finns det ett direkt värde för det mottagande lärosätet, inte minst ur samverkansperspektivet, att överenskommelser görs.

…en tydlig legal struktur som underlättar för privata donationer behöver snarast komma på plats.

Krav på exklusiv tillgång till forskningsresultat är en motprestation som innebär att det inte handlar om en donation, snarast om uppdragsforskning. Men också här finns en gråzon.

Till detta kommer att högskolelagen anger att lärosätena ska samverka med det omgivande samhället, något som förväntas bidra till högre vetenskaplig kvalitet och samhällsrelevans. Ett uppenbart sätt att uppnå detta är samverkan med näringslivet, det vill säga att forskningsprojekt utförs tillsammans med företag. I dagsläget är det i många fall oklart om det är tillåtet. Därmed hämmas samarbeten som kan stärka svensk tillväxt, entreprenörskap och innovation.

Regeringen har tidigare visat ett svalt intresse för donationsfrågor, bland annat avskaffades 2016 den tidigare blygsamma möjligheten till skattereduktion på 25 procent av gåvor på upp till 6 000 kronor för privatpersoner. Donationer till universiteten är av en annan dignitet och en tydlig legal struktur som underlättar för privata donationer behöver snarast komma på plats.

Svenska lärosäten måste få klargjort vilka krav som gör det otillåtet att ta emot en donation! För att undanröja de nuvarande oklarheterna finns i princip tre vägar att gå:

  • Donationsförordningen ska inte vara tillämplig på forskningsverksamhet vid universitet och högskolor, istället ska särskilda regler anges exempelvis i högskoleförordningen. De ska anknyta till reglerna om forskningens grundprinciper i högskolelagen.
  • I donationsförordningen införs preciseringar av vad som förstås med motprestation för universitet och högskolor. Definitionen av otillåtna motprestationer bör inskränkas till att gälla krav om exklusiv tillgång till forskningsresultat under projektets genomförande samt mer långtgående inflytande på beslut om metoder och prioriteringar.
  • Ekonomistyrningsverket, som utfärdat föreskrifter om tillämpningen av donationsförordningen, preciserar ytterligare föreskrifter och råd för att klargöra vad som anses utgöra en motprestation.

Vi hävdar att donationer som främjar såväl den vetenskapliga kvaliteten som samverkan bör uppmuntras för att bidra till fortsatt välfinansierade och välfungerande universitet och högskolor. Investeringar i forskning och utbildning avgör om Sverige kan behålla och attrahera de främsta talangerna. I sin tur har det betydande effekter på utvecklingen av svenskt näringsliv, entreprenörskap och innovationsförmåga och utgör basen för Sveriges framtida tillväxt och vårt välfärdssamhälle. Ett klarläggande av nuvarande regleringar är därför ett måste.

Sigbritt Karlsson, rektor KTH
Karin Larsén, rektor Gymnastik och idrottshögskolan, GIH
Paul Pettersson, rektor Mälardalens högskola
Cecilia Rydinger Alin, rektor Kungl. Musikhögskolan
Johan Schnürer, rektor Örebro universitet