Prenumerera på Curies nyhetsbrev

Nyheter, krönikor och debatter om forskarens vardag och aktuella forskningsfrågor. Varje vecka i din inkorg. Ges ut av Vetenskapsrådet.

Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor
fem personer står framför en parkerad bil

Giulia Gaudenzi samarbetar med forskare i Uganda om nya sätt att diagnosticera hjärnhinneinflammation. Här ses hon tillsammans med sitt labteam.

NYHET

Därför engagerar utvecklingsforskning

Fattigdomsbekämpning och utveckling i låginkomstländer är ämnen som engagerar, inte minst unga människor. Curie har samtalat med tre utvecklingsforskare om fältets dragningskraft och utmaningar.

Giulia Gaudenzi forskar i Uganda och Sverige om nya sätt att diagnosticera hjärnhinneinflammation, meningit. I Afrika söder om Sahara är meningit vanligt och drabbar i stor utsträckning barn. Obehandlad kan sjukdomen vara livshotande, men för att kunna behandla behöver läkare veta vilken typ av meningit det rör sig om, och sådana tester är dyra.

– Vi försöker utveckla billigare och enklare testning, som kan fungera på landsbygden i ett låginkomstland, förklarar Giulia Gaudenzi. På kort sikt kan man säga att det handlar om en lågprisvariant av den testteknik som finns. På längre sikt hoppas vi kunna identifiera nya biomarkörer och utveckla helt nya test, som kan vara till nytta i både låg- och höginkomstländer.

Giulia Gaudenzi, som är biträdande lektor vid Karolinska institutet, har länge varit engagerad i frågor om global hälsa, och efter att hon disputerat i neurovetenskap 2018 ville hon införliva detta intresse i sin forskning. Hon upptäckte projektet som hon idag är en del av och anslöt som postdoktor, finansierad av Vetenskapsrådet.

– Det var en grupp ingenjörer från KTH och medicinare från Karolinska institutet som ville samarbeta, men hade rätt svårt att tala med varandra. De sökte någon som förstod båda disciplinerna och kunde tolka mellan. Min bakgrund är lika mycket teknisk som medicinsk, så jag tänkte att det var perfekt för mig.

Idag bedrivs forskningen i samarbete med ugandiska kolleger vid bland annat Mbarara University of Science and Technology och Mbarara Regional Referral Hospital.

– Mycket av forskningen sker i Uganda. Det är viktigt för oss att inte upprepa gamla mönster av ”datasafari” – att forskare från rika länder gör nedslag i låginkomstländer med färdiga frågeställningar, samlar in sina data och sedan flyger hem så fort som möjligt för att göra analysen på egen hand.

Vad driver dig?

– Nyfikenhet, precis som i min tidigare forskning, plus tillfredsställelsen i att vara med och göra skillnad.

Utvecklingsforskning omfattar alla discipliner

Gaudenzis forskning är ett exempel på vad som ryms inom utvecklingsforskning – forskning inriktad på fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling i låginkomstländer.

porträttbild Anna-Karin Hurtig

Anna-Karin Hurtig

– Många associerar kanske främst till forskning inom global hälsa eller jordbruk, men utvecklingsforskning kan också vara samhällsvetenskaplig, humanistisk eller teknisk, den omfattar alla discipliner. Det kan vara grundforskning men är oftare åt det mer tillämpade hållet, säger Anna-Karin Hurtig, professor i folkhälsovetenskap vid Umeå universitet och ledamot i Vetenskapsrådets kommitté för utvecklingsforskning.

Kommittén ansvarar för Vetenskapsrådets riktade utlysningar inom utvecklingsforskning, med en budget på 180 miljoner kronor per år. Stödet omfattar projektbidrag, nätverksbidrag (för att etablera samarbete med forskare i låg– och medelinkomstländer), stöd till forskarskolor samt stöd till yngre forskare i form av postdokbidrag och etableringsbidrag.

– Etableringsbidraget är nytt sedan något år, säger Anna-Karin Hurtig. En annan nyhet är att projektbidraget kan fördelas på fyra år istället för tre.

Studierna i de olika länderna berikar varandra

”Återväxten av yngre forskare inom utvecklingsforskning är svag särskilt inom vissa områden. Detta är bekymmersamt.” konstaterar en färsk rapport från Vetenskapsrådet. Anna-Karin Hurtig menar att dilemmat knappast beror på intressebrist – det saknas inte engagemang för global utveckling hos unga forskare.

– Mitt intryck är att det snarare handlar om en oro för att gå in i något som man inte säkert vet vart det leder. Utrymmet för att gå igenom en utforskande fas i livet, som jag tror att många av oss utvecklingsforskare gjort, har minskat. Det har blivit lite hårdare, man behöver direkt fokusera på att publicera så bra som möjligt.

Själv forskar Anna-Karin Hurtig om sjukvårdssystem, dels i låginkomstländer, dels i Sverige.

– De två delarna berikar varandra. Min forskning i länder som Tanzania och Zambia har mycket mer bäring på svenska förhållanden än man kan tro. I ett sjukvårdssystem med lite resurser ställs allt på sin spets, det är ett bra sammanhang att studera hur man till exempel prioriterar vårdbehov eller hanterar glesbygdsproblem, säger hon.

Hon kom in i fältet under sin läkarutbildning, tack vare ett så kallat Minor Field Studies-stipendium från Sida. Den möjligheten försvann 2022.

– Efter det har Sida även fått sin budget för utvecklingsforskning halverad, från en till en halv miljard, säger Anna-Karin Hurtig. Det kommer förstås märkas på återväxt och möjligheter att bygga upp samarbeten i låginkomstländer. Minor Field Studies har varit mångas väg in i fältet genom åren.

I en sådan konjunktur är det kanske inte konstigt om unga forskare får uppfattningen att utvecklingsforskning är ett osäkrare vägval i akademin. Vill universiteten motverka det behöver de tydligare visa sitt engagemang för utvecklingsforskning, menar Anna-Karin Hurtig.

– Jag skulle vilja se mer beslutsamhet från universiteten. Gärna en uttalad vision på strategisk nivå om vad man vill uppnå, till exempel i form av samarbeten med partners i låginkomstländer. Det vore en bekräftelse på att utvecklingsforskning är en del av den internationalisering som vi annars lägger sådan vikt vid i akademin.

Seniora kollegor och etablerade samarbeten

Sten Hagberg, professor i kulturantropologi och föreståndare för Forum för Afrikastudier vid Uppsala universitet instämmer i Anna-Karin Hurtigs resonemang.

porträttbild Sten Hagberg

Sten Hagberg. Foto: David Naylor, Uppsala universitet.

– Hos oss ser vi en god tillströmning av unga forskare inom utvecklingsforskning och det tror jag är för att vi är en stark centrumbildning. Det signalerar något om universitets prioriteringar och är en praktisk hjälp in i fältet för unga forskare som får tillgång till seniora kollegor och etablerade samarbeten med universitet i låginkomstländer säger han.

Sten Hagberg leder en forskarskola inom utvecklingsforskning med finansiering från Vetenskapsrådet. Deltagarna kommer från Sverige, Mali, Burkina Faso och Tanzania och är bland annat antropologer, sociologer, geografer och religionsvetare.

– Den gemensamma nämnaren är kvalitativ humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning baserad på fältarbete, säger han.

Första etappen hölls i Sverige hösten 2022 och omfattade förutom seminarier och workshops även fältarbete i fyra socknar på Gotland. Resultatet presenterades vid en dragning på Gotlands museum och kommer att publiceras i skriftserien Uppsala Papers in Africa Studies. Hösten 2023 hålls en uppföljning i Tanzania.

Svenskar dominerade inte längre projekten

Sten Hagberg påpekar att det inte självklart är tecken på en negativ utveckling om svenska utvecklingsforskare blir mindre synliga.

– Vi måste se att fältet utvecklas. Forskningen har blivit mer internationell och låginkomstländer får fler egna forskare. Förr kunde ett projekt inom utvecklingsforskning domineras av svenskar, så är det inte idag. Många av de doktorander jag möter inom utvecklingsforskning nu kommer från Afrika och Sydamerika. Allt detta är ju en positiv förändring. Samtidigt är det viktigt att studenter vid våra svenska universitet också i framtiden kan ha ingångar till utvecklingsforskning i en värld i snabb förändring. Sverige kommer fortsatt behöva sådan kompetens.

Tillbaka till Giulia Gaudenzi, vars råd till unga forskare som är intresserade av en framtid inom utvecklingsforskning helt enkelt är: Våga.

– Försök! Det är inte hela världen om man testar och misslyckas. Man kan också börja i liten skala, vid sidan av sin vanliga forskning och känna sig för.

Hennes postdokperiod är slut, numera finansieras hennes forskning av ett större bidrag från det europeiska ramprogrammet Horisont 2020.

– Jag har nyligen registrerat min första doktorand, som kommer från Zimbabwe. Det är roligt att ha kommit så långt att jag nu är med och skolar in nästa generation i fältet, säger hon.

Läs också i Curie:

Utvecklingsforskning för en bättre framtid (Curie)

Bibliotekarier gör Rwanda till en forskningsnation (Curie)

Forskaren som vill förändra världen (Curie)

Samarbete trots ojämlika villkor (Curie)

Du kanske också vill läsa

Krönika 22 oktober 2024

Humaniora kan inte bara komplicera alltför enkla berättelser, utan också bidra med kunskap och forskningsmetoder i egen rätt. Erik Isberg skriver om värdet av humanistisk kunskap.

Krönika 1 oktober 2024

Den som har alltför rigida föreställningar om vad forskningen ska leda till riskerar att planera sönder processen. Att planera ett forskningsprojekt påminner om att plantera vårlök...

Debatt 23 september 2024

Per Gyberg, Linköpings universitet

Tiden räcker inte till i akademin, ändå levererar forskare och lärare. Det är inte hållbart i längden. Per Gyberg menar att ekonomistyrning präglar verksamheten och att basanslaget...