Användningen av AI bör vara en naturlig och öppet redovisad del av det vetenskapliga arbetet. När AI betraktas som suspekt ökar risken för användning i det fördolda. Foto: Arthur Hinton, Unsplash.
debatt
Replik: AI är en resurs som ökar forskningens kvalitet
Att använda AI i forskningen är inget att skämmas över. Förena istället kravet på öppen redovisning med en tydlig uppmuntran att använda tekniken när den gör forskningsarbetet effektivare och ökar kvaliteten. Det skriver Magnus Ingelman-Sundberg, Karolinska institutet, i en replik.
Ämnen i artikeln:
Magnus Ingelman-Sundberg
Per Nilsen lyfter en viktig fråga: AI-bidrag till forskningen måste redovisas öppet, och forskarna måste ta ansvar för resultatet. Det instämmer jag i. Samtidigt behöver diskussionen tydligare uppmärksamma möjligheterna.
AI kan hjälpa oss att kartlägga forskningsfronten, identifiera kunskapsluckor, upptäcka samband, pröva hypoteser och synliggöra svagheter i resonemang. Att avstå från dessa möjligheter enbart därför att tekniken är ny eller kan missbrukas vore knappast ett ansvarsfullt sätt att använda samhällets forskningsresurser.
Problemet med dagens debatt om AI i forskningen är att den behandlar tekniken utifrån ett moraliskt perspektiv i stället för som ett verktyg att använda i ett bestämt syfte. Att putsa engelskan i en metodbeskrivning, skriva ett analysskript, ta reda på specifika fakta inom forskningsområdet och formulera tolkningen av egna resultat är väsensskilda saker som är förknippade med olika risker.
Då är det inte konstigt att användningen fortsätter i det tysta.
Ändå klumpas tillämpningarna ihop under ordet AI-användning. När användningen dessutom främst diskuteras i sammanhang som rör fusk, fabricerade referenser och pappersfabriker blir varje deklaration om AI-användning något tvivelaktigt. Lägg därtill vaga och motstridiga tidskriftsregler och generella förbud i granskningsledet, trots att granskarna är överbelastade. Då är det inte konstigt att användningen fortsätter i det tysta.
Vägen framåt är specifika deklarationer i stället för generella: vilket moment, vilket verktyg och hur resultatet verifierades, precis som vi refererar till statistikprogram eller antikroppar.
AI:s kapacitet att snabbt bearbeta stora mängder vetenskapligt material kan ge forskaren ett bredare underlag att kontrollera, värdera och utveckla. Motsvarande arbete kan ta en människa dagar eller veckor, och den tid som frigörs kan användas till experimenten, analysen och de vetenskapliga övervägandena. Snabb informationsbearbetning innebär dock inte att uppgifterna är korrekta eller att materialet har förståtts fullt ut. Nyttan förutsätter därför sakkunskap och kritisk granskning.
Vägen framåt är specifika deklarationer i stället för generella
Kaiser pekar i sin replik på att AI också blottlägger universitetens osäkerhet inför sin egen roll när forskningens villkor förändras. Det är en viktig iakttagelse: lärosätena behöver både kompetens och arbetssätt för att använda tekniken ansvarsfullt.
Ågerfalk framhåller att frågan inte bara gäller vem som har producerat texten, utan om forskaren som sätter sitt namn på den har tillräcklig förståelse för att kritiskt bedöma, försvara eller ompröva dess påståenden. Så är det. Författarna ansvarar för artikelns innehåll, oavsett vilka hjälpmedel de har använt, och en granskare ansvarar på motsvarande sätt för sin bedömning.
Ett klimat där AI betraktas som ett suspekt eller "fult" instrument ökar risken för att användningen sker i det fördolda.
Här är den öppna redovisningen central. Vetenskapliga källor ska anges och kontrolleras som vanligt, och AI-svar ersätter inte de ursprungliga källorna. Forskaren bör också beskriva väsentliga bidrag från AI, exempelvis litteratursammanställning, idéutveckling, alternativa tolkningar eller textutkast. Redovisningen bör vara proportionerlig och ge läsaren möjlighet att bedöma AI-bidraget utan att dokumentationen blir onödigt betungande.
Användningen av AI bör vara en naturlig och öppet redovisad del av det vetenskapliga arbetet. Ett klimat där AI betraktas som ett suspekt eller "fult" instrument ökar risken för att användningen sker i det fördolda. Därför bör forskarsamhället skapa förutsättningar för en öppen, kritisk och kompetent användning som stärker både forskningen och förtroendet för den.
Magnus Ingelman-Sundberg, senior professor, Karolinska institutet
Håller du med? Skriv en replik eller ett eget inlägg
Välkommen att debattera forskningens villkor! Mejla din text med kontaktuppgifter till: debatt@tidningencurie.se
Mer om vad som gäller för att skriva i Curie
Du kan också kommentera på LinkedIn Länk till annan webbplats. och Facebook. Länk till annan webbplats.
Du kanske också vill läsa
Debatt 4 november 2026
Debatt 20 oktober 2026
Debatt 13 oktober 2026