Zlatan väckte hennes intresse för förortssvenska

Karin Senter håller på att bryta upp från Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet, där hon började som doktorand 2016 och i dag är vikarierande lektor. Flyttlasset går nu till Falun och en fast lektorstjänst på Högskolan Dalarna, men hon kommer att fortsätta forska om förortsförankrat tal.

– Mer specifikt intresserar jag mig för hur förortsungdomar med mångspråkig bakgrund talar i olika miljöer. I min avhandling undersökte jag hur ungdomar i förorten talade i och utanför sin skolmiljö. Ämnesmässigt hamnar den inom området lingvistisk etnografi. Det innebär att jag studerar språket i dess kulturella och sociala sammanhang, säger Karin Senter.

Hennes avhandling Att göra förort. Om språkliga resurser hos gymnasieungdomar med mångspråkig förortsbakgrund, publicerades 2022. Den bygger på intervjuer och observationer med 19 ungdomar i Storstockholm som Karin Senter följde under 1,5 år.

Förortssvenska ingen brytning utan en sociodialekt

En viktig slutsats i avhandlingen är att ungdomarna hela tiden växlar mellan förortsvenska och förortslang. Tidigare ansågs förortssvenska vara en brytning, men Karin Senter vill hellre likna den vid en sociodialekt, det vill säga en språklig variation som utmärker en social grupp.

– De ungdomar som jag har följt är födda i Sverige. Därför är det bättre att likna förortssvenskan vid en sociodialekt med en speciell klang som alltid följer dem. Liksom de flesta av oss har de här ungdomarna ett mer formellt och ett mer informellt språk, säger Karin Senter.

Därför är det bättre att likna förortssvenskan vid en sociodialekt med en speciell klang som alltid följer dem.

Ungdomarna byter mellan förortssvenska och förortsslang beroende på situation. Om de är på en lektion eller en anställningsintervju pratar de förortsvenska medan det är slang som gäller på rasterna och fritiden.

– Vissa uttal och en viss klang släpper de aldrig, förutom när de härmar annan svenska, som standardstockholmska. En bra jämförelse är just med dialekter med den skillnaden att attityderna hos majoritetssamhället generellt är mer negativa till förortssvenska jämfört med skånska eller dalmål.

Karin Senters eget tal kan närmast beskrivas som standardsvenska, men jag tycker mig höra ett inslag av Västmanland. Det visar sig också stämma. Hon är född i Arboga och flyttade senare till Västerås.

– Jag är uppvuxen i en småstad, långt från förorten, men språkintresset hade jag med mig tidigt. Jag hade också lätt för att uttrycka mig och för svenska i skolan. Ofta fortsätter vi med det som går lätt, säger Karin Senter.

I skolan bytte eleverna till ett formellt språk

Hon flyttade till Stockholm och utbildade sig till gymnasielärare i svenska, svenska som andra språk och religion. Det var när hon började jobba på en gymnasieskola i Stockholm som språkintresset tog fart på allvar.

– Flera elever åkte till skolan från förorten och jag blev intresserad av hur de bytte till ett mer formellt språk i skolan jämfört med deras vardagsspråk.

Karin Senter är den första i familjen som arbetar inom akademin. Hennes pappa var mycket språkintresserad och hennes föräldrar uppmuntrade henne att studera, men att leva på att forska var inget aktuellt yrkesval.

– Det var en lärare på universitetet som föreslog att jag skulle forska. Innan dess hade jag överhuvudtaget inte tänkt den tanken, säger hon.

När Karin Senter drog i gång avhandlingsarbetet hade hon nytta av sin lärarbakgrund och vana vid att interagera med ungdomar. Hon följde deltagarna i studien intensivt och nära under 18 månader. Något som inte varit möjligt utan en hög grad av tillit.

Min ambition var inte att vara ”en fluga på väggen”

Så här i efterhand är hon förvånad över hur smidigt och lätt fältarbetet gick.

– Det uppstod ett förtroende mellan mig och ungdomarna. De var öppna och släppte in mig i sina liv och därför kändes det självklart för mig att svara på deras frågor, till exempel om jag var gift eller hade några barn, säger Karin Senter.

Tog aktiv del i samtalen

Ett uttryck för det förtroendet är att deltagarna vid endast ett tillfälle sa till henne att ”inte skriva det där.”

– Min ambition var inte att vara ”en fluga på väggen” och det hade inte heller varit möjligt i det här projektet. Jag tog en mer aktiv del i samtalen och kunde ibland ställa frågor. Ungdomarna upplevde också uppmärksamheten som positiv och var nyfikna på min forskning. Det är ju inte alla som har en forskningstext om sitt gymnasieliv, det är rätt speciellt, säger Karin Senter.

Något som ytterligare bidrog till förtroendet är att hon själv har bott i förorten. Det gav henne en större legitimitet än om hon aldrig hade satt sin fot där.

– Jag är väl bekant med förorten och har bott i Tensta och bor nu i Vårby. Jag hade ingen negativ syn på förortssvenskan och visste redan att den inte säger någonting om en persons språkliga kompetens.

Det som blev tydligt i studien är att deltagarna har internaliserat majoritetssamhället negativa syn på förortssvenskan

Men på vilket sätt påverkas forskningen av att du själv levt så nära det språk du studerar?

– Tidigare inom antropologi och etnologi beforskade man områden och ämnen som låg långt borta och forskare företog långa resor för att göra sina observationer. Idag forskar man mycket oftare om det man känner till och jag kan se fördelar med det om man är transparent med sin utgångspunkt, säger Karin Senter.

Det som blev tydligt i studien är också att deltagarna har internaliserat majoritetssamhället negativa syn på förortssvenskan, bland annat med lågt ställda förväntningar på personer som pratar med den klangen eller dialekten.

– Det finns en stolthet över sin förortsidentitet och ett tal som de betraktar som sitt eget, men de ser också förortssvenskan som en brist och standardsvenska som ”finare” och ”bättre”. Ändå har det gått bra för dem, flera pluggar och andra jobbar. Jag hoppas kunna möta dem igen i ett forskningssammanhang i framtiden, säger hon.

Förortssvenska ett ämne som berör

Även Karin Senters avhandling fick sig en släng av majoritetssamhällets negativa syn och kritiserades i Sverigedemokraternas Youtubekanal Riks för att ”upphöja” förortssvenskan. Den uppmärksammades också av såväl tv och radio som av flera tidningar.

... men ärligt talat var jag varken beredd på den positiva eller negativa uppmärksamheten.

– Språk och inte minst förortssvenska är ett ämne som berör, men ärligt talat var jag varken beredd på den positiva eller negativa uppmärksamheten, säger Karin Senter och tillägger:

– Men det positiva är att jag har blivit inbjuden att prata i många olika sammanhang. Det känns väldigt tillfredsställande. Jag tycker att ämnet ska uppmärksammas och tas upp på ett annat sätt än det gör i majoritetssamhället. Jag blir också glad när avhandlingen används som kurslitteratur vid olika universitet.

När Karin Senter har installerat sig vid Högskolan Dalarna ser hon fram emot att utföra nya fältstudier, den här gången i en mindre stad. Hon planerar att lämna in sitt nästa projekt för etikprövning till sommaren eller hösten.

– Jag är enormt sugen på att göra fältstudier utanför Storstockholm. Det finns ju mindre orter och områden där ungdomar ”gör förort” och jag vill ta reda på hur de förhåller sig till språket. Det vore också kul att få möjlighet att bryta storstadscentreringen, säger Karin Senter.