Prenumerera på Curies nyhetsbrev

Nyheter, krönikor och debatter om forskarens vardag och aktuella forskningsfrågor. Varje vecka i din inkorg. Ges ut av Vetenskapsrådet.

Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

NYHET

Vägen till docent – stor skillnad mellan lärosätena

Att bli docent är ett viktigt steg i den akademiska karriären. Men vägen dit kan se väldigt olika ut beroende på vilket lärosäte forskaren finns vid. Docenturen kan kräva vetenskapliga publikationer som motsvarar en, två eller tre avhandlingar.

Doktor, docent, professor. Så ser den akademiska karriären ut i titlar. Titeln docent markerar en högre vetenskaplig kompetens än enbart doktorsexamen och förutsätter självständighet samt både en breddning och fördjupning inom forskningsfältet.

I nuläget finns inga nationella riktlinjer. Kravet på antal vetenskapliga publikationer, mängden undervisning och andra pedagogiska meriter samt hur mycket samverkan med samhället som krävs varierar.

Missa inget om forskningens villkor. Prenumerera på Curie du också!

Docent viktigt steg i karriären

Per-Olof Erixon är dekan vid den humanistiska fakulteten vid Umeå universitet. Han beskriver docenttiteln som ett viktigt steg i karriären på vägen till en professur.

– Man måste bland annat vara docent för att få vara huvudhandledare för doktorander och för att kunna sitta i en betygsnämnd.

För att bli docent vid den humanistiska fakulteten i Umeå krävs vetenskapliga publikationer som motsvarar ytterligare en avhandling till omfånget, och som utgör en utvidgning och fördjupning av forskningsintresset. Det är också viktigt att man publicerat sig internationellt.

Enligt Per-Olof Erixon är att kraven ungefär desamma vid de flesta humanistiska fakulteter i Sverige. Det underlättar att ha krav som är i linje med andra lärosäten, menar han. En anledning är att docenturnämnden utser en extern sakkunnig vid ett annat lärosäte som ska bedöma docentansökan.

– Det betyder att man bedömer varandras ansökningar, vilket i sin tur främjar en enhetlig syn.

Per-Olof Erixon framhåller samtidigt att man måste ta hänsyn till vilken fakultet det gäller när man bedömer den sökandes publikationer. Att få till nationella riktlinjer för alla fakulteter skulle vara svårt eftersom olika fakulteter har olika sätt att publicera sina vetenskapliga fynd.

Inom humaniora är det vanligt att publicera monografier och böcker på svenska, istället för korta artiklar på engelska som är brukligt inom exempelvis naturvetenskap och medicin. Publiceringsmönstret inom humaniora har dock förändrats under de senaste åren, påpekar han, till förmån för artiklar och sammanläggningsavhandlingar.

Se över publiceringskraven

Per-Olof Erixon skulle önska att man såg över publiceringskraven rent generellt.

– Jag är tveksam till trenden med allt fler författare på publikationerna. Det borde finnas en gräns för hur många som ska få vara med.

Den gränsen går enligt Per-Olof Erixon vid tre till fyra författare. Vid bedömningen av docentansökan på den humanistiska fakulteten vid Umeå universitet tar man hänsyn till hur många författare som är med på ett arbete. Har en bok två författare så har den sökande skrivit en halv bok, förklarar han.

Förutom de vetenskapliga arbetena krävs också motsvarande ett års undervisning. Docent kommer från latinets ”docendi” som betyder rätten att undervisa, påminner Per-Olof Erixon om. Vid Umeå universitet håller man särskilda docentdagar där de nya docenterna föreläser för en allmän publik och får ett diplom.

– Det ska vara någonting fint att bli docent, man ska vara stolt över det.

Efterlyser nationell utredning av kraven för docentur

Vid högskolan i Gävle är kravet att den vetenskapliga produktionen för en docentur ska motsvara minst två avhandlingar. Samma riktlinjer gäller för hela lärosätet, oavsett ämne eller fakultet.

Patrik Sörqvist, ordförande i docentutskottet, menar att riktlinjerna i Gävle fungerar bra. Han skulle dock vilja se en nationell utredning av kraven och hur man ska förhålla sig det allmänna kravet ”motsvarande två avhandlingar”.

– Jag uppfattar att det är vad som gäller i hela landet, men vad innebär det egentligen i dagsläget? Och hur har storleken på avhandlingar förändrats de senaste 30 åren? Det borde diskuteras och ses över.

Precis som Per-Olof Erixon pekar Patrik Sörqvist på de förändringar som skett när det gäller vetenskapliga publiceringar. Han menar att det gått inflation, både i antal publiceringar och antalet författare. Det beror dels på stora arbetslag och omfattande samarbeten, dels på det externa trycket att publicera mycket. En konsekvens av de förändrade publiceringsvanorna är att man idag kanske bör ställa högre kvantitativa krav för att bli docent, menar han.

Vid bedömningen av docentansökan tar man hänsyn till hur publikationslistan ser ut.

– Vi gör en sammanvägd bedömning, det spelar roll om man är exempelvis en av väldigt många författare och vad man själv bidragit med. Jag tycker att en blandning av olika publikationer och bidrag är bra. Det är viktigt att kunna jobba i team men också att kunna göra saker själv och få en mer senior position, förklarar han.

Patrik Sörqvist är själv professor i psykologi och menar att exempelvis Nationalkommittén för psykologi skulle kunna utforma riktlinjer för docenturer inom psykologi. Kommittén har tidigare tagit fram riktlinjer för professurer inom psykologi.

Rimligt med höga krav för att bli docent

Jan Ygge är ordförande i docenturnämnden vid Karolinska institutet. Han menar att höga krav är viktiga och rimliga.

– Vi vill inte vara sämre än andra universitet. Sedan bedömer vi från fall till fall.

Vid Karolinska institutet krävs vetenskapliga arbeten som motsvarar tre avhandlingar för att kunna bli docent. Självständighetsbiografin, där sökande redogör hur man har blivit självständig och oberoende från sin handledare, spelar en viktig roll. Hur mycket man bidragit till olika arbeten och om det finns många författare, har också stor betydelse.

Jan Ygge har inget emot nationella riktlinjer för docenturer men ser praktiska hinder och påpekar som många andra att det skulle vara svårt att få till riktlinjer som gäller för alla.

– Jag tror att det också skulle vara svårt att få gehör, alla lever inom sina egna regelverk som funkar för just det lärosätet.

Karolinska institutet har sedan 2011 tre spår för docenturer. Ett för undervisning, ett för forskning och ett för klinisk utveckling. Systemet infördes efter en utredning som bland annat kom fram till att det fanns duktiga pedagoger som var mindre meriterade inom forskning.

– Det finns ett stort värde för universitetets undervisning att skickliga pedagoger kan uppnå docentur, förklarar Jan Ygge.

Docenturen ska vara till nytta för lärosätet

Vissa lärosäten tillämpar en behovsprövning där ämnet för docenturen ska vara till nytta för både undervisningen och forskningen. Behovsprövning förekommer till exempel vid Högskolan i Gävle.

– Det är ett sätt att hantera högskolans profilering och resursstyrning. Man kan till exempel prioritera ämnen där det finns forskarutbildning, förklarar Patrik Sörqvist.

Förutom självständighet är den pedagogiska skickligheten en viktig aspekt. Det innebär både praktisk och teoretisk erfarenhet av undervisning, exempelvis i form av kurser inom högskolepedagogik samt forskarhandledning.

– Att vara docent går mycket ut på att handleda och att undervisa, man måste vara bra på det. Men det gäller också att vara självständig och kunna publicera forskningsresultat. Den som inte kan det själv kan knappast hjälpa någon annan med det heller, sammanfattar Patrik Sörqvist.

Läs också i Curie: Ge oss tydligare regler för hur man blir docent

Olika riktlinjer för att bli docent

Ordet går tillbaka till latinska ”docens” med grundbetydelsen ”att undervisa”. Det har tidvis använts mer allmänt om lärare, men används sen länge mest om personer som undervisar eller som har rätt att undervisa och handleda på universitets- och högskolenivå.

Riktlinjerna för att ansöka om docentkompetens skiljer sig åt mellan olika lärosäten och ämnesinriktningar. Gemensamt är att man kan bli antagen som docent efter en särskild ansökan hos den egna fakulteten. Där handläggs ansökan av en docenturnämnd eller av den allmänna nämnd som bereder anställningsärenden. En extern sakkunnig (oftast från ett annat lärosäte) gör sedan en granskning och kommer med ett utlåtande. Därefter fattar docentnämnden ett beslut.

Förutom sina forskningsmeriter ska den sökande kunna styrka sina pedagogiska färdigheter och visa på samverkan med det omgivande samhället. Vid bedömningen tas även hänsyn till internationalisering.
Ibland håller den blivande docenten en provföreläsning, i vissa fall hålls en föreläsning efter godkännandet av ansökan.

Du kanske också vill läsa

Nyhet 2 oktober 2024

Johan Frisk

När KI-forskaren Sanghita Banerjee blev mamma var familjen tvungen att åka hem till Indien för att söka upphållstillstånd för barnet. Processen tog tid – och forskningen sattes på ...

Nyhet 30 september 2024

Ulrika Ernström

Anne Bjorkman studerar klimatförändringarnas konsekvenser där de märks som mest. Som engagerad växtekolog med fokus på Arktis kombinerar hon passionen för fältarbete, kärleken till...

Krönika 4 september 2024

Hur lär sig unga forskare vad som är kvalitet i vetenskaplig publicering eller vad som lönar sig i den akademiska karriären? Jonatan Nästesjö skriver om hur forskare socialiseras i...