De kallas rovdjurstidskrifter och tar betalt för att publicera forskningsartiklar, utan att uppfylla de sedvanliga kraven på vetenskapliga publicister. För att locka skribenter använder de ofta aggressiva försäljningsmetoder.
NYHET
Rovdjurstidskrifterna vinner mark
Snabb publicering, open access och stort genomslag. Det erbjuds ofta forskare av så kallade rovdjurstidskrifter som med falska löften om referentgranskning och seriositet erbjuder publicering av vetenskapliga artiklar mot betalning. Curie har tittat närmare på fenomenet som blir allt vanligare.
Anna B Edragare. Fast på polska. Så kallades den påhittade forskare vars cv skickades till 360 tidskrifter med en förfrågan om att få bli redaktör. Alla hennes publikationer och meriter var falska. Trots det erbjöds hon redaktörskap hos 48 av tidskrifterna.
Tilltaget, genomfört av polska forskare och beskrivet i tidskriften Nature, gjordes för att kasta ljus på fenomenet predatory journals, rovdjurstidskrifter eller rovtidskrifter på svenska.
Begreppet rovdjurstidskrift används för att beskriva tidskrifter som mot betalning erbjuder publicering av forskningsartiklar, utan att uppfylla de sedvanliga kraven på vetenskapliga publicister.
Tidskrifterna påstår ofta att de genomför grundlig referentgranskning, har en impact factor, eller följer etiska riktlinjer, trots att detta inte stämmer med verkligheten. Aggressiva försäljningsmetoder och envisa massmejl för att locka skribenter är vanligt.
Listade rovdjurstidskrifter
Begreppet rovdjurstidskrift myntades år 2010 av Jeffrey Beall, bibliotekarie och docent vid University of Colorado i USA. Han lanserade en välanvänd men omdebatterad lista över open access-tidskrifter och -förlag vilka han bedömde vara rovdjurstidskrifter.
Därefter har fenomenet växt snabbt. År 2014 publicerades mer än 420 000 artiklar i ungefär 8 000 aktiva rovdjurstidskrifter, enligt en studie av Bo-Christer Björk, professor i informationsbehandling vid Hanken Svenska handelshögskolan i Helsingfors.
Studien undersökte också var forskarna som publicerade sig i rovdjurstidskrifter var baserade. Av 262 artiklar i 47 olika rovdjurstidskrifter var största andelen, ungefär 35 procent, från Indien. Därefter kom författare från Nigeria, 8 procent, och USA, 6 procent.
– Förekomsten är störst i länder där utvärderingar och tilldelning av tjänster lägger stor vikt vid publicering i ”internationella tidskrifter”, utan att avgränsa vilka tidskrifter det gäller och utan vidare kvalitetskontroll av forskningen. Då erbjuder rovdjurstidskrifter en möjlighet till enkel publicering, säger Bo-Christer Björk.
Globalt problem
Men bilden att fenomenet är begränsat till forskare i Afrika och delar av Asien börjar nu ifrågasättas. En granskning av 1 907 artiklar i över 200 rovdjurstidskrifter inom det biomedicinska området, visade till exempel att 57 procent av studierna gjorts av forskare från höginkomst- och övre medelinkomstländer. Resultaten publicerades i Nature 2017.
Den största andelen studier i dessa tidskrifter kom från forskare i Indien, 27 procent, därefter USA, 15 procent, och Nigeria, 5 procent. Antalet ska dock tolkas i ljuset av landets totala forskning – USA producerar ungefär fem gånger så många biomedicinska artiklar som Indien på ett år och ungefär 80 gånger fler än Nigeria.
Vid granskningen fann man forskare från 103 olika länder.
– Våra resultat visar att det här är ett globalt problem, det berör inte bara så kallade låginkomstländer i sydöstra Asien som tidigare pekats ut. Vi såg också publiceringar från vissa väldigt prestigefulla forskningsinstitutioner i USA, säger en av forskarna bakom studien, David Moher, docent vid University of Ottawa och ledare för centrum för publikationsvetenskap vid Ottawa Hospital Research Institute.
Skillnaderna från tidigare studier kan bero på att en större mängd artiklar nu har studerats, på urvalet eller att fenomenet har blivit mer globalt på senare år, konstaterar han.
Vet lite om varför
Enligt David Moher vet vi idag inte särskilt mycket om varför forskare publicerar i rovdjurstidskrifter. Men faktorer som publiceringstryck, höga avgifter för open access-publicering och uppfattningen att det gagnar karriären, spelar in.
– Det förekommer bland hela spektrat av forskare, från unga oerfarna forskare till mycket erfarna seniora forskare. Vissa blir lurade att göra det, andra vet vad de ger sig in på.
Medan Bo-Christer Björk vid Hanken i Helsingfors ser negativ reklam för open access-publicering som det främsta problemet med rovdjurstidskrifter, beskriver David Moher det som ett slöseri. Både med forskningspengar och patienters tid när forskningsresultat, ofta efter undermålig granskning och rapportering, hamnar i svårfunna rovdjurstidskrifter.
Svårare att lita på
Även Stefan Eriksson, docent i forskningsetik och rektorsråd för god forskningssed vid Uppsala universitet, ser flera problem med rovdjurstidskrifter. Förutom tiden som slösas på att klicka bort mejl från tveksamma tidskrifter, blir till exempel publikationslistor och meritförteckningar svårare att lita på och tar längre tid att kontrollera.
Fenomenet kan också påverka spridning av falska nyheter och vetenskapen i sig, bedömer han.
– Idag vet vi att artiklar som publiceras i rovdjurstidskrifter går att hitta i vissa etablerade indexeringar och att de citeras av andra forskare. Det är allvarligt inte minst inom medicin, där man har sett exempel på att tveksamma artiklar citeras som evidens för behandling.
Han anser också att vi istället för det oprecisa begreppet rovdjurstidskrift bör göra skillnad på tidskrifter som har låg kvalitet och på bedrägliga tidskrifter, för att mer adekvat kunna diskutera och motverka problemen.
Oacceptabel handling
Att stödja rovdjurstidskrifter är sedan förra årets revidering inskrivet som en oacceptabel handling i de europeiska riktlinjerna för forskningsetik, European code of conduct for research integrity.
– Det är numera något vi måste se som ganska allvarligt, säger Stefan Eriksson.
Forskare som vill få hjälp att undvika rovdjurstidskrifter kan använda så kallade vitlistor – listor över tidskrifter och förlag som har auktoriserats enligt vissa standarder, till exempel av organisationen Directory of open access journals Länk till annan webbplats..
Det finns också förteckningar över svartlistade tidskrifter. Pionjären Jeffrey Beall tog visserligen ned sin lista förra året, men arkiverade versioner finns kvar och drivs vidare anonymt. Nyligen lanserade företaget Cabell’s International möjligheten att mot betalning prenumerera på en lista över misstänkta rovdjurstidskrifter.
Forskaren har ansvaret
Men ingen lista är perfekt och ansvaret är forskarens, konstaterar Stefan Eriksson.
– Du måste själv titta närmare på tidskriften och fundera över kvaliteten. En rimlig approach är att sky allt som verkar misstänkt – seriösa tidskrifter skickar sällan massmejl med publiceringserbjudanden eller har hemsidor fulla med stavfel.
Lärosäten och forskningsfinansiärer har också en viktig roll i att motverka att forskning publiceras i rovdjurstidskrifter.
Organisationen Directory of open access journals Länk till annan webbplats..
Vetenskaplig granskning av rovdjurstidskrifter (Nature, 2017) Länk till annan webbplats.
Går tidskriften att lita på?
Ställd dig dessa åtta frågor för att kontrollera om en vetenskaplig tidskrift går att lita på:
- Känner du eller dina kollegor till tidskriften?
- Kan du lätt identifiera och kontakta förlaget/publicisten?
- Är tidskriften tydlig med vilken sorts referentgranskning som används?
- Är artiklarna indexerade i de tjänster du använder?
- Är det tydligt vilka avgifter som kommer att tas ut?
- Känner du igen den redaktionella ledningen?
- Är förlaget medlem i ett erkänt industriinitativ? (exempelvis Committee on Publication Ethics, Directory of open access journals, Open access scholorlarly publishers’ association)
Du kanske också vill läsa
Nyhet 12 november 2024
Etikprövningarna av forskning som rör känsliga personuppgifter har mött massiv kritik. Nu föreslår en ny utredning genomgripande förändringar. Förslagen går forskarvärlden till möt...