Riktade satsningar: Hot eller komplement till fri forskning?

Det hävdar Roger Svensson, docent i nationalekonomi vid Institutet för Näringslivsforskning, och författare till rapporten Konkurrens och styrning i den statliga forskningsfinansieringen, utgiven av föreningen Studieförbundet Näringsliv och Samhälle 2023.

– Trenden är att det har blivit mer riktade satsningar från forskningsråden de senaste två decennierna. Ökningen är speciellt tydlig i de senaste forskningspropositionerna; 2016 och 2020. Jag tycker att det har blivit alldeles för mycket och ser att det kan vara negativt för den akademiska forskningen på flera vis, säger Roger Svensson.

Enligt Roger Svenssons genomgång sjönk andelen öppna medel hos de fyra statliga forskningsfinansiärerna Vetenskapsrådet, Formas, Forte och Vinnova från 46 procent år 2005 till 29 procent år 2021. Han påpekar också att en hel del medel från forsknings- och utvecklingsbudgeten går via andra myndigheter, som Energimyndigheten och olika försvarsmyndigheter, där han antar att allt är riktade medel.

Riktade satsningar kan begränsa konkurrensen

Roger Svensson menar att riktade utlysningar har en rad negativa följder. De är mer kostsamma för staten att genomföra än öppna eftersom de kräver mer förarbete hos forskningsråden och i Regeringskansliet. De ger också utrymme för lobbyister att försöka påverka vilken forskning man satsar på.

När andelen riktade utlysningar ökar minskar forskarnas handlingsutrymme för att söka pengar.

Och de kan begränsa konkurrensen eftersom utlysningarna är snävare, vilket innebär att färre forskare kan söka. Eftersom politiska preferenser ofta ligger till grund för vad som ska utlysas i riktade program finns också risken att satsningarna saknar kontinuitet om riksdagsmajoriteten ändras.

Riktade utlysningar gör det även svårare för forskare och forskargrupper att själva välja ämne att forska om, enligt Roger Svensson.

– När andelen riktade utlysningar ökar minskar forskarnas handlingsutrymme för att söka pengar. Det undergräver den akademiska friheten för forskarna att själva komma med kreativa idéer om vad de bör forska om.

Riktade utlysningar är ett erbjudande

Men Anders Broström, docent i nationalekonomi vid KTH och vd för forskningsstiftelsen Entreprenörskapsforum, håller inte med.

– Ett riktigt brott mot akademisk frihet vore att säga till forskare vad de måste göra eller inte får göra. Men riktade utlysningar är inget tvång, utan ett erbjudande som forskare är fria att tacka nej till, säger han och fortsätter:

– Balansen mellan olika slags finansiering är absolut en faktor som avgör hur oberoende akademin är. Men jag tycker inte att vi i Sverige idag är i ett läge där forskningsfriheten är hotad.

Samtidigt ska man inte underskatta den effekt riktade utlysningar verkar ha på forskningen, konstaterar Anders Broström. Tillsammans med en kollega har han undersökt hur forskningens innehåll förändrades hos forskare som sökte rambidrag, en typ av riktad utlysning, från Stiftelsen för strategisk forskning, SSF, åren 2011–2018. Undersökningen gjordes med hjälp av textanalys av forskarnas publiceringar under fem år efter utlysningen.

Riktade satsningar påverkar de sökandes forskning

Resultaten visar att efter utlysningen hade alla forskare som sökte SSF-bidragen, oavsett om de beviljades medel eller ej, rört sig närmare utlysningens innehåll i sin forskning. Det gjorde däremot inte kontrollgruppen; forskare verksamma inom samma områden som de sökande men som själva inte sökt bidragen.

– Man får det man har beställt när man lyser ut pengar med en viss ambition – och mer därtill, för det påverkar även dem som inte fick pengarna. Våra resultat visar vilken betydelse arbetet med att söka pengar har i det akademiska livet. Ansökningsprocessen i sig ger upphov till nya idéer och nya nätverk och det påverkar vad man sedan prioriterar att göra, säger Anders Broström.

Han menar att det finns skäl för att göra riktade satsningar. En anledning är att de kan bidra till att stärka utbytet mellan den akademiska forskningen och det omgivande samhället.

– Ur ett samhällsperspektiv är de förmågor och kunskaper som byggs upp genom forskning minst lika viktiga som de faktiska resultat som uppnås. Rätt utformade kan riktade satsningar göra doktoranderna mer relevanta för industrin och bättre förberedda för en vidare karriär utanför akademin.

Samtidigt kan det uppstå problem om forskningen riktas in i korta, snäva projekt, konstaterar han, och nämner att sådan projektifiering lätt blir en bieffekt av viljan att styra forskningen.

...riktade utlysningar är inget tvång, utan ett erbjudande som forskare är fria att tacka nej till.

– Då blir professorerna närmast projektledare istället för vetenskapliga pionjärer. Det kan skada förmågan att förnyas i forskningen och forskarutbildningen om doktoranderna blir leverantörer av andras definierade projekt snarare än fritt sökande forskare. Forskarna måste kunna svara på morgondagens frågor och det kräver att man får tänka längre och djupare. Vi vill inte göra om akademin till en konsultverksamhet som bara svarar på frågor som ställs av dagens politiker.

Forskningsinstitut vanligare i andra länder

Roger Svensson konstaterar att riktade utlysningar till forskare på lärosäten kan vara bra för satsningar som inte passar in i vanliga öppna projektutlysningar, till exempel bidrag till infrastruktur och utrustning.

Däremot ger han inte mycket för argumentet att riktade satsningar till forskare på lärosäten är bra för att styra in den offentligt finansierade forskningen på områden som är relevanta för det egna landet.

– Akademiska forskare på lärosäten publicerar främst sina resultat i internationella tidskrifter och sprider dem över hela världen. Om man vill styra forskningen eller att resultaten av forskningen ska stanna i Sverige, bör man lägga den forskningen på offentliga forskningsinstitut. Dem kan regeringen lättare ge direkta uppdrag om vad de ska forska om och bestämma hur resultaten får spridas eller om de ska hållas hemliga.

Han noterar att Sverige ända sedan 1940-talet har förlagt forskning till lärosäten, medan andra länder, som Tyskland, Frankrike och Sydkorea, i högre grad har offentliga forskningsinstitutioner.

Riktade satsningar kräver ofta samfinansiering

Riktade medel kommer ofta med krav på samfinansiering och kompenseras inte alltid med vad lärosätena tycker är rimliga overheadkostnader, konstaterar både Anders Broström och Roger Svensson. Det kan betyda att delar av det fria basanslaget knyts upp kring riktade satsningar bestämda av andra.

Medan Roger Svensson anser det är alldeles för mycket riktad statlig forskningsfinansiering i Sverige, tycker Anders Broström att det är rimligt att politiker anger en viss riktning för en del av de satsningar de gör på forskning.

– Riktade satsningar kompletterar forskarnas kunskaper om vad som är möjligt och relevant att göra genom att lägga på ett annat raster; till exempel från näringslivet eller av politiska prioriteringar man vill se mer av. Vi måste se upp så att man inte går för långt, så att man kväver det rent akademiska. Men det tycker jag inte att vi gör i Sverige idag.

Han konstaterar också att fria offentliga forskningspengar hittills inte har gjorts om till riktade satsningar, utan snarare att förslag på riktade satsningar har motiverat nya statliga anslag till forskning.

Riktade satsningar kompletterar forskarinitierad forskning

Katarina Bjelke är generaldirektör på Vetenskapsrådet, Sveriges största statliga forskningsfinansiär. Hon framhåller vikten av den fria forskarinitierade forskningen, som majoriteten av myndighetens pengar går till. Men Vetenskapsrådet utlyser även riktade satsningar och de kan fylla en viktig funktion, menar Katarina Bjelke.

– Riktade satsningar kan vara ett komplement till den forskarinitierade forskningen. Men de behöver åtföljas av nya medel, så att de inte ersätter pengar till den fria forskningen, och vissa premisser måste vara uppfyllda för att de ska fungera bra, säger hon.

Riktade satsningar kan till exempel vara bra för att stärka forskningsområden där Vetenskapsrådet har identifierat att det finns en bas av hög kvalitet eller för att bygga upp kapaciteten inom ett forskningsområde, konstaterar Katarina Bjelke. Satsningarna behöver vara breda, långsiktiga, tidsbegränsade och aviseras med god framförhållning. De bör också utvärderas, omprövas och successivt avvecklas.

Riktade satsningar kan vara ett komplement till den forskarinitierade forskningen. Men de behöver åtföljas av nya medel...

En del riktade satsningar som Vetenskapsrådet gör har sitt ursprung i förslag från myndigheten själv, som är forskningspolitisk rådgivare till regeringen. Tillsammans med andra forskningsråd får Vetenskapsrådet i uppdrag att komma med analyser och förslag inför varje forsknings- och innovationsproposition.

Vetenskapsrådet genomför också riktade satsningar på områden som regeringen har bedömt som särskilt viktiga. Politiker har som uppgift att identifiera samhällsbehov som kan behöva beforskas, konstaterar Katarina Bjelke, men betonar att det även i utformningen av dessa områden är viktigt att forskare involveras på ett tidigt stadium.

– Annars är risken att satsningen inte kan mötas av forskarsamhället – att man hamnar i områden där vi i Sverige inte kan identifiera tillräckligt stark forskning som skapar ny kunskap. Då kan inte satsningen genomföras på ett bra sätt, säger hon.

Läs mer:

Rapport: Konkurrens och styrning i den statliga forskningsfinansieringen Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Working paper: Research grant funding as a device for directing scientific attention: An impact assessment Länk till annan webbplats. (Engelska)

Läs också i Curie:

Ny satsning på excellens ska fånga upp fler områden (Curie)

"Se mer pluralisiskt på excellens" (Curie)