”Nobelsekretess inte hugget i sten”

För två år sedan drog medicinhistorikern Nils Hansson igång ett nytt treårigt projekt vid Heinrich-Heine-universitetet i Düsseldorf. Syftet med projektet, som finansieras av tyska utbildnings- och forskningsdepartementet, var att undersöka varför kvinnliga forskare får färre vetenskapliga priser än män.

Utgångspunkten var de priser som varje år delas ut av olika medicinska sällskap i Tyskland. Nils Hansson och hans kolleger hittade så många som 1 500 priser och har därefter tittat på hur dessa fördelades mellan 2000 och 2020.

Antalet priser skjuter i höjden

Datainsamlingen är klar, men resultaten är inte offentliga än. Ett par trender går dock att urskilja redan nu. En är att antalet priser har skjutit i höjden de senaste åren. Den andra är något överraskande att andelen kvinnor som belönas ökar.

– Under de senaste 20 åren är andelen kvinnor som fått priser i medicin större än under de två decennierna före år 2000. Ju mer vi zoomar in och betraktar mindre kända priser, desto fler kvinnor finns det i statistiken, säger Nils Hansson.

Ju mer vi zoomar in och betraktar mindre kända priser, desto fler kvinnor finns det i statistiken.

De mer prestigefulla priserna går dock fortfarande mest till män.

– Det finns exempel på medicinska specialiteter vars viktigaste medalj endast gått till män. De tyska neurokirurgernas Fedor-Krause-Medaille har exempelvis delats ut 13 gånger sedan 1956, endast till män. Den första medaljen fick svenske neurokirurgen Herbert Olivecrona.

Strategi för att ändra könsfördelningen

Forskarna i Düsseldorf ska nu tillsammans med sällskapen som delar ut priserna fundera ut strategier för hur de kan ändra fördelningen.

– Vi har hittills enats om tre saker. Det första är att när det finns gränser för hur gammal en kandidat får vara för att nomineras till ett pris, ska man inte räkna biologisk ålder utan den tid man varit forskare. På så sätt missgynnas inte den som har varit föräldraledig.

Det andra är att synliggöra kvinnor genom att döpa nya priser efter kvinnliga pionjärer. För det tredje ska processen när man utser pristagare vara så transparent som möjlig. Då ser man också var i processen det finns förändringar att göra.

– Det finns en liten grupp som bestämmer och hur det går till är som en black box. Ju mer transparent, desto mer kan man överbrygga skillnader mellan könen.

Hemlighållande har betydelse

Samma mönster för belöningar ses i andra länder, även i Sverige. De mindre priserna går till kvinnor i allt större utsträckning, medan en absolut majoritet av de större svenska priserna har gått till män. När det gäller dessa är andelen kvinnliga pristagare mellan 0 och 15 procent.

Det finns en liten grupp som bestämmer och hur det går till är som en black box.

Nobelpriserna, de mest prestigetunga av alla priser, går till långt fler män än kvinnor. Samtidigt är det svårt att veta vad som ligger bakom priskommittéernas beslut, då såväl nomineringar som prisdiskussioner är hemliga i 50 år. Den sekretessen har stor betydelse, säger Nils Hansson.

– När Nobelkommittén ger manliga amerikaner priset så kan inte vi utanför Nobelsystemet veta vilka som har nominerats. Om de nominerade kvinnorna bara är en bråkdel av antalet män, så har vi vetenskapssamhället och inte i första hand Nobelkommittéerna att skylla för denna skillnad mellan könen.

Sekretessbestämmelsen finns med i Nobelstiftelsens första stadgar som utfärdades 1900. År 1974 gjordes ett tillägg om att arkiven kunde öppnas för forskning, med 50 års fördröjning.

– Det är inte hugget i sten att det måste vara så om du frågar mig. Om knappt några kvinnor nominerats kan medlemmarna i Nobelkommittéerna själva nominera. Men det är höljt i dunkel om de gör det eftersom vi inte har någon inblick.

Priser för bara kvinnor fel väg att gå

Att instifta priser bara för kvinnor är däremot ingen lösning. Nils Hansson ser att det nu kommer fler och fler sådana priser. För att få ”Berliner Frauenpreis” exempelvis, ska man vara kvinnlig forskare verksam i Berlin.

– Jag tror att det är helt fel väg att gå. Det blir inte samma konkurrens som i andra priser. Tittar man på prisstatistik så verkar det ju som om amerikanska män är överlägsna. Kvinnopriser styrker den tesen.

Och vem som får priser spelar roll, även om det finns de som hävdar att det inte längre går att peka ut det enskilda geniet, eftersom forskare i dag jobbar i stora team.

– För allmänhetens förstående för vetenskap finns inget annat instrument som kan synliggöra forskning och forskare så bra som de stora priserna. Dagen efter att Nobelpriserna offentliggjorts presenteras rönen i såväl stora som i lokala tidningar över hela världen. Om kvinnor belönas skapas förebilder, säger han.

De briljanta förlorarna

Nils Hansson har länge intresserat sig för Nobelpriset. För ett par år sedan var han redaktör för två böcker om Nobelprisets historia och status, Attributing Excellence in Medicine och Laureaten und Verlierer. I oktober kommer hans nya populärvetenskapliga bok Wie man keinen Nobelpreis gewinnt (Hur man inte vinner ett Nobelpris).

– Berättelserna om Nobelpristagarna Fleming, Röntgen, Einstein är jättekända och finns ofta i läroböcker, korsord och frågeprogram. Jag försöker skriva en alternativ medicinhistoria, och berätta om okända briljanta forskare som nominerades gång på gång på gång men aldrig fick priset.

Genom att studera nomineringar och sakkunnigas utlåtanden i Nobelarkiv har han försökt hitta gemensamma nämnare för dessa. Han har identifierat några olika faktorer som tycks ha betydelse:

Det är till exempel inte bra att ha för spridda intressen och verka i flera olika fält. Det är inte heller bra att verka inom ett fält som är för vanligt – det gör det svårt att utse någon eller några. Att vara allt för visionär är ytterligare något som gör att nomineringen faller bort i processen. Och man måste vara först.

Därför fick de inget Nobelpris

Den mångsidiga tyska kirurgen Ferdinand Sauerbruch nominerades exempelvis 60 gånger – för en rad olika insatser – men fick inget Nobelpris. För varje enskild sak fanns alltid någon annan som var lite bättre.

Amerikanska kardiologen Helene Taussig lyckades utföra hjärtoperationer som gjorde att barn med så kallat blue baby-syndrom överlevde. Hon blev nominerad flera gånger under 1950-talet men var en av många inom samma disciplin som nominerades. Och den tyske kirurgen Themistocles Gluck – som redan i slutet av 1800-talet tog fram ledproteser – var allt för visionär.

Hjärnforskaren Cécile Vogt var den första kvinna som nominerades till Nobelpriset i medicin, 1922. Hon nominerades därefter många gånger under flera decennier för sin forskning på hur hjärnan var uppbyggd, men fick inget pris. Ett återkommande skäl till det var att det var svårt att avgöra vem som var först med upptäckterna.

Kariesforskaren Lady May Mellanby bedömdes 1939 vara prisvärdig för sitt arbete med att undersöka hur karies utvecklades, men fick inte priset. Varför är oklart. Det finns inget protokoll från den sista diskussionen före beslutet. Att kunna ta del av ett sådant möte hade annars varit en dröm för en historiker, säger Nils Hansson.

– Några tidigare Nobelkommittémedlemmar jag intervjuat har sagt att det mest fascinerande kring hela dramat är den sista diskussionen. Det sägs vara ett storartat kammarspel med en väldig intellektuell spänst i samtalet, där kommittémedlemmarna förberedda till tänderna argumenterar för sin kandidat.

Missade medicinska revolutioner

Den nya boken tar också upp medicinska revolutioner som Nobelkommittén missade. Exempelvis fick svenska upptäckter som dialys och ultraljud aldrig något pris. En senare sådan ”miss” skulle enligt Nils Hansson kunna vara epidemiologen Richard Dolls upptäckt att rökning kan leda till cancer, vilket han visade under 1950-talet.

– Det ska bli intressant att se om han nominerats under 1970-, 80- eller 90-talen. Hans studie är en elegant epidemiologisk undersökning, vars resultat kan sägas vara till mänsklighetens största nytta. Jag gissar att han föll på målsnöret.

Vem eller vilka får då Nobelpriset i medicin eller fysiologi i år?

– Jag är historiker och lika dålig som alla andra att säga något om framtiden. Men ett namn skulle kunna vara Mary-Claire King, som har kartlagt gener för ärftlig bröstcancer.

Läs också i Curie:

Öka insynen i hur pristagarna väljs ut

Arbetet bakom Nobelpriset hemligstämplat i 50 år