Mer kriminalteknisk forskning ger säkrare bevis

DNA-analyserna har utvecklats sedan de för snart 30 år sedan började användas som teknisk bevisning i svenska brottsutredningar. Resultaten är säkrare idag, eftersom att fler platser i genomet undersöks.

Metoden kan dessutom användas mer och mer tack vare den Nobelprisbelönade teknik med vilken DNA kan kopieras, så att det går att göra analyser även på mycket små mängder DNA.

DNA-tekniken används i många sammanhang och är vetenskapligt väl undersökt. Men det gäller inte de mindre och mer specifika kriminaltekniska (forensiska) metoderna, som till exempel handstilsjämförelser eller analys av verktygsspår.

– Det är jätteviktigt att metoderna vilar på vetenskaplig grund. Men många frågeställningar behöver belysas mer. Inom forensiska områden som molekylärbiologi och analytisk kemi är den vetenskapliga produktionen mycket större, säger Birgitta Rasmusson, som är verksamhetsutvecklare vid Nationellt forensiskt centrum (NFC) i Linköping och adjungerad professor vid Lunds universitet.

Behov av mer forskning

Birgitta Rasmusson efterlyser riktade nationella forskningssatsningar.

– Jag skulle vilja se utlysningar riktade mot forensiska frågor. Då skulle vi kunna utöka samverkan med både akademin och andra myndigheter och forskningsinstitut, säger hon.

Behovet av mer forskning är internationellt. Den amerikanska Vetenskapsakademien kom 2009 med en rapport som riktade stark kritik mot det forensiska området i landet. Rapporten pekade bland annat på att det behövdes studier av hur stor den kognitiva påverkan är vid exempelvis fingeravtrycksanalyser.

Människor gör slutgranskning

Sådan kunskap finns fortfarande inte. Fingeravtrycksjämförelser görs av analytiker. De använder bildhanteringssystem som blir allt mer precisa i takt med att de algoritmer de bygger på utvecklas, men det är fortfarande människor som gör den slutliga granskningen.

I Sverige är det alltid två personer som gör analysen, oberoende av varandra. Det är ett sätt att hantera den osäkerhet som finns.

NFC samarbetar med forskare vid universitetet i Lausanne för att ta fram ännu bättre digitala system som kan stötta vid analyserna. På sikt kan detta också leda till att även information i ofullständiga avtryck kan tas till vara.

Kombinerar vetenskap och erfarenhet

– Alla metoder kombinerar vetenskap och expertkunnande. I det avseendet är forensik ganska likt medicin. Man kombinerar vetenskap och beprövad erfarenhet. En läkare gör en bedömning, skapar hypoteser kring vad som har hänt patienten och försöker se vilken hypotes som fynden stöder mest. Det liknar brottsplatsarbetet, säger Birgitta Rasmusson.

De forensiska fynden värderas med en vetenskaplig statistisk metod (Bayesiansk statistik). Då jämförs sannolikheten för ett visst fynd vid ett visst händelseförlopp med sannolikheten för samma fynd om det gått till på något annat sätt. Resultatet av värderingen presenteras i en niogradig skala.

Hur säkra är då metoderna?

– Vi hävdar aldrig att en bevisning är 100 procent säker och lovar aldrig mer än vi har på fötterna. Vi ska kunna visa vad en bevisning vilar på.

EU ligger före USA

Kritiken i den amerikanska rapporten gällde även brister i standardisering av metoder och ackreditering av labb.

De strukturella problemen finns inte på samma sätt i Europa. EU-länderna har enats om bestämmelser med krav på ackreditering av metoder för att analysera DNA och fingeravtryck, och kommissionen arbetar för att fler forensiska metoder ska harmoniseras i Europa.

– Den amerikanska rapporten tar upp kvalitets- och ackrediteringsproblem som är mycket större i USA än i Europa. Vi ligger före där när det gäller forensik. Men forskningsbehovet är internationellt, säger Birgitta Rasmusson.

Många forskningssamarbeten

NFC lägger knappt tio procent av sin budget på forskning och utveckling. Mycket görs i samarbeten, och ofta inom teknikområden som artificiell intelligens, DNA- och visualiseringsteknik, som hittar nya tillämpningar inom forensiken.

NFC är till exempel med i ett EU-samarbete som utvecklar teknik för att få fram information om en persons egenskaper ur DNA-fynd. Den informationen skulle kunna användas för att ta fram fantombilder.

Ett annat samarbete bedrivs inom Visual Sweden. Det är ett initiativ som arbetar med innovationer baserat på visualisering och bildanalys, finansierat av Vinnova. Det har mer än 50 deltagare, bland annat de forskare vid Linköpings universitet som har utvecklat tekniken för virtuella obduktioner.

Samma teknik används nu för att bygga 3D-modeller av brottsplatser.

– Vi kan vara på brottsplatsen och analysera den digitalt. Dessutom fryser vi en miljö i ett visst ögonblick och kan sedan gå tillbaka till miljön som den såg ut vid det första besöket, berättar Lena Klasen som är avdelningschef vid NFC.

IT-forensik växer snabbt

Ett stort och snabbt växande område är IT-forensik som används för att utreda brott i den digitala världen. Det kräver bland annat teknik för att återskapa raderad information eller för att komma åt information som skyddas av nya, avancerade säkerhetslösningar.

– Vi följer teknikutvecklingen och är med och tar fram nya metoder i samarbete med universitet i Sverige och utomlands. Utvecklingen går snabbt och vi måste ligga steget före, ha metoder för att detektera brott i den digitala världen, säger Birgitta Rasmusson.

IT-forensik är ett område där samarbete kan vara särskilt värdefullt.

– Vi har problem och frågeställningar som forskarvärlden inte är medveten om. Det finns ett behov att samarbeta runt dem, säger hon.