Lärare efterlyser uppförandekod

Den digitala utvecklingen har gjort det möjligt att vara ständigt tillgänglig. Många människor upplever att de förväntas vara uppkopplade jämt – och universitetslärare är inget undantag. Studenterna skickar mejl alla dagar i veckan och alla tider på dygnet. Ofta förväntas lärarna svara snabbt, inte minst i samband med tentor, laborationer och examinationer.

– Vad gäller tentamensresultat har studenten rätt att få veta resultatet inom en viss tid, men för andra typer av frågor finns det ingen reglering. En bra riktlinje kan väl vara att man inte kan förvänta sig svar utanför ordinarie kontorstid. Men det är upp till varje lärosäte att bestämma, säger Carl Falck, förbundsjurist vid Sveriges universitetslärarförbund, Sulf.

Sociala medier snabba – på gott och ont

Både lärare och studenter har i dag stor nytta av att det går att kommunicera snabbt och smidigt via sociala medier. Men det finns också en baksida. Snabbheten och enkelheten kan leda till att ogenomtänkta och olämpliga beteenden, eller rena påhopp, snabbt sprids och delas.

Vid Lunds tekniska högskola har en avdelning beslutat att ordna ett seminarium för personalen om etik och sociala medier. Det är delvis en följd av att en lärare publicerade ett tentasvar på Facebook, eftersom det uppfattades som roligt. Det gick inte att se vem som skrivit svaret men studenten tog ändå illa vid sig. Läraren tog bort inlägget efter flera kritiska kommentarer.

Vid Linnéuniversitetet drabbades Helen Lindberg, biträdande lektor i statsvetenskap, av hot från sina studenter via nätet. Upprinnelsen var ett missförstånd om en tentaform. Istället för att vända sig direkt till läraren diskuterade studenterna frågan i sin grupp på Facebook. Stämningen gick från irriterad till hotfull. När en student tyckte sig ha fått ett besked från institutionen som gick emot något som Helen Lindberg tidigare sagt, så skrev studenten att de som var ”utanför Helens dörr” skulle hota att bränna ner hennes hus.

– Den här studenten hade inte kontaktat mig alls, utan gått andra vägar och hetsat upp en liten klick, säger Helen Lindberg.

Missnöje diskuteras i sluten krets

Själv var hon inte del av Facebook-gruppen utan fick höra om hotet i andra hand. Hon blev rädd och omskakad, och hade svårt att förstå hur situationen uppstått.

– Texten på Facebook var helt obegriplig för mig. Det handlade ju inte om något allvarligt, som att någon blivit underkänd flera gånger i rad, utan bara om ett enkelt missförstånd. Men jag tror att sociala medier har stärkt ett slags indignationskultur. Det är lättare att jaga upp varandra där, än att ta reda på hur det ligger till. Kolleger till mig har liknande erfarenheter: att studenter hellre ventilerar missnöjet i en sluten grupp än pratar direkt med läraren. Då kan såklart saker få förvridna proportioner, säger Helen Lindberg.

Hotet polisanmäldes och Linnéuniversitetets jurister undersökte frågan, men kom fram till att det inte var aktuellt med någon disciplinåtgärd utan bara en varning. Studenten är kvar vid lärosätet. Som ett resultat kommer Helen Lindberg att i höst arbeta med andra kurser, för att inte behöva undervisa den person som hotade henne.

Flera studenter mejlade Helen efter hotet och uttryckte sitt stöd. Hon vet också att några gick till kåren för att berätta om det som hänt, eftersom de tyckt att deras kurskamrater gått för långt.

– Jag tycker att det är skönt att studenterna reagerade själva. Och jag funderade mycket fram och tillbaka innan jag polisanmälde, men jag kände att det var viktigt att sätta ner foten och visa att det finns gränser. Så här gör man inte.

Sulf menar att lärare har ett svagare skydd

Sulfs jurist Carl Falck menar att lärarnas position är svag jämfört med studenternas. Studenter kan bli föremål för disciplinära åtgärder av fyra skäl: om de fuskar, bråkar i biblioteket, stör eller hindrar undervisningen, och om de utsätter medstudenter eller lärare för trakasserier som faller under diskrimineringslagen. Ett påhopp som inte är diskriminerande och inte stör undervisningen kan alltså inte bli ett disciplinärende.

– Det tycker jag är fel. Om studenter trakasserar lärare måste man kunna åtgärda det, även om det inte rör exempelvis lärarens etniska bakgrund. Annars skickar man fel signaler, säger Carl Falck.

När studenter anklagar lärare för trakasserier, är situationen annorlunda. Där har Carl Falck sett exempel på att läraren stängs av utan att ärendet blivit ordentligt utrett.

– Det finns en tendens från svaga ledningar att vidta arbetsrättsliga åtgärder utan grund. I det läget har lärarna ett mycket sämre skydd än studenterna. Självklart är det viktigt att man utreder anklagelser om exempelvis sexuella trakasserier, för det är ju väldigt allvarligt. Men om chefer genomför något utan att göra ens en första undersökning, bara för att rädda sitt eget skinn, är det ett problem. Och jag har sett flera exempel på det.

Efterlyser tydlig hanteringsordning

Han vill se en tydlig hanteringsordning vid alla lärosäten för den här typen av ärenden. Vad ska göras, i vilken ordning, när ska man ta kontakt med den anklagade, med företagshälsovården, och så vidare.

– Jag tror egentligen att det finns på de flesta ställen. Men dokumenten är inte alltid riktigt uppdaterade – och kanske inte heller förankrade ute i organisationen, säger Carl Falck.

Även Helen Lindberg tror att situationen kan förbättras med tydligare ramar hos både lärosäten och studentkårer.

– Det behövs en uppförandekod, där alla är tydliga med var gränserna går för vad som är accepterat att säga – även i slutna grupper. Det som hände mig är inte bra för någon, varken studenter eller lärare eller verksamhet. Men att ha en öppen dialog om undervisningen, det är en annan sak. Självklart måste vi lärare utveckla oss. Då kan studenternas inflytande vara väldigt positivt, säger Helen Lindberg.

Läs också i Curie: Ökad press på universitetslärarna