Insamling på nätet ger forskningspengar

Erica Ollmann Saphire, professor och virolog vid Scripps Research Institute i San Diego, USA, har mer än tio års erfarenhet av att studera ebola. I samband med att utbrottet i Västafrika tilltog under hösten blev hennes arbetsplats, Ollmann Saphire Lab, en sorts vetenskaplig sambandscentral. På Ollmann Saphires initiativ har 25 andra laboratorier runt om i världen skickat antikroppar mot ebola till Scripps.

– Vi ville både analysera materialet och göra det tillgängligt för alla som forskar om ebola. Syftet är förstås att bidra med bättre vetenskap men också påskynda utvecklingen av läkemedel, säger Ollmann Saphire.

Behövde bättre utrustning

Prover strömmade in och Ollmann Saphire insåg snabbt att ny, bättre utrustning krävdes för att kunna vara ett nav i ebolaforskningen. Specifikt behövdes kromatografiutrustning för rening av protein, FLPC.

Ollmann Saphire har förvisso del i ett anslag på 28 miljoner dollar från National Institutes of Health, NIH. Men, något budgetutrymme för inköp av en FLPC fanns inte.

Erica Ollmann Saphire tog kontakt med Scripps kansli för välgörenhet, där hon fick rådet att försöka sig på att samla ihop pengarna via internet, så kallad crowd funding eller gräsrotsfinansiering.

– Det var ingenting jag hade erfarenhet av, men vad återstod? Jag var desperat, säger Ollmann Saphire.

Lyckosam kampanj

Kampanjen lanserades på webben i oktober 2014 och visade sig lyckosam. På mindre än två veckor hade Ollmann Saphire och hennes kolleger samlat ihop mer än 100 000 dollar, och kunde köpa in den nödvändiga utrustningen.

Ollmann Saphire Lab har nu även inlett ett samarbete med IBM och anslutit till World Community Grid, ett datornätverk där allmänheten upplåter datorkraft åt angelägna projekt. På så vis kan beräkningar som annars skulle tagit många år att utföra nu utföras på några månader.

Erica Ollmann Saphire har utlyst ytterligare en insamling, den här gången med syftet att finansiera en postdoktortjänst för att hjälpa analysera insamlad data. Även den tycks gå vägen, men hon ser ändå inte gräsrotsfinansiering som någon universalkur.

– Gräsrotsfinansiering av vetenskap är svårare än att finansiera kommersiella projekt. Vi vill i princip att människor ska skänka pengar för att lösa någon annans problem, man får liksom ingen pryl på posten som tack.

Att insamlingarna gått så bra har säkert också att göra med att ebola varit på agendan, tror hon.

– I ärlighetens namn vet jag inte om jag hade fått projektet finansierat via internet om jag lanserat det förra året. Eller, för den delen, om jag skulle få ett projekt finansierat på det här viset nästa år.

Gav inte upp

Erica Ollmann Saphire tillhör forskningseliten. Denny Luan, däremot, var ny inom akademin och saknade kontakter. Men, precis som Erica Ollmann Saphire vittnar Denny Luan om en värld med krympande anslag och stenhård konkurrens. Luan fick inte finansiering för sin doktorandtjänst i biokemi vid University of Washington och la därför forskningen på hyllan.

Men, istället för att ge upp, bestämde han sig för att försöka göra något åt spelreglerna. Tillsammans med ett antal andra avhoppade forskare startade han sajten Experiment.com, en webbplats för gräsrotsfinansiering av vetenskapliga studier. Med säte i San Francisco, Kalifornien, och drygt en miljon dollar från riskkapitalbolag och affärsänglar i ryggen, drog verksamheten i gång april 2012.

Typiskt söker forskarna summor på mellan 1 000 och 10 000 dollar. Projekten är sinsemellan mycket olika, från forskning på gråvalars skallar till om botox gör oss lyckligare. Varje insamling begränsas av ett slutdatum och om målsumman inte nås innan dess går insamlade medel tillbaka till bidragsgivarna. Fullt finansierade projekt debiteras en avgift på 5 procent.

Fyra av tio når full finansiering

Enligt Denny Luan omsätter företaget i år cirka 1,3 miljoner dollar och kring 80 projekt per vecka bereds utrymme på sajten. Kring 40 procent når full finansiering.

– Att forskarna når sin målsumma är viktigt för att sajten ska bära sig ekonomiskt. För det krävs att projekten presenteras begripligt och görs ut i snygg layout. Vi bistår därför med exempelvis textbearbetning och tips på hur man når ut i sociala medier och genom bloggar. Alla vinner på det upplägget, som jag ser det.

Denny Luan har inte återupptagit sina forskarstudier. Han tror att sajter som Experiment.com kommer att bli fler och växa, men inte ersätta traditionellt ansökningsförfarande. Snarare är det ett komplement.

En kritik som ibland framförs är att gräsrotsfinansiering premierar lättviktig forskning. Det håller Denny Luan inte med om. Svårbegriplig vetenskap kan mycket väl finansieras via gräsrötter.

– Framgångsfaktorn tycks vara engagemang. Om forskarna verkligen anstränger sig och är duktiga på att få ut sitt budskap är komplexitet inte nödvändigtvis något hinder.

Skydd mot bluffprojekt

Ett annat potentiellt problem är att sajter för gräsrotsfinansiering riskerar ge utrymme åt forskning som vid närmare granskning skulle kunna betraktas som oetisk, omöjlig att genomföra eller duplicera redan genomförd forskning utan att bidra med ny kunskap.

Enligt Denny Luan skyddas sajten mot rena bluffprojekt genom att redaktörerna, som har vetenskaplig bakgrund, går igenom projekten innan de läggs upp. Men han ser frågan som delvis hypotetisk, eftersom de ännu inte tagit emot några speciellt problematiska projektansökningar.

– Men, om det finns frågor om en viss del av ett projekt skulle vi bara uppmuntra forskaren att vara öppen och transparent i sin projektbeskrivning. Frågeställningen tror jag inte heller är specifik för crowdfunding, utan är något som forskare måste brottas med vid all form av vetenskap.

Fördel för missgynnade grupper

Robin Teigland, docent och verksam vid Handelshögskolan i Stockholm, forskar på sociala medier och nätkultur. Hon ser att gräsrotsfinansiering kan vara till särskild nytta för traditionellt missgynnade grupper. I forskning på gräsrotsfinansiering av entreprenöriella projekt har det exempelvis visat sig att kvinnor är framgångsrika i högre utsträckning än män.

– Riskkapitalister tenderar att finansiera manliga entreprenörer i högre utsträckning än kvinnliga, vilket säkert har att göra med att riskkapitalbolagen domineras av män.

Inom akademin ses samma mönster, påpekar Robin Teigland.

– Centraliserade institutioner tenderar att finansiera företrädesvis etablerade, manliga forskare. Gräsrotsfinansiering innebär tydliga fördelar för dem som idag står utanför traditionella nätverk, sannolikt gäller det även för forskare.

Kommer att ta tid

Hon tror också att det kommer bli vanligare att forskning finansieras med hjälp av gräsrotsfinansiering. Men, det kommer ta tid. Kännedomen om fenomenet behöver öka, universitetens intresse bli större och en del juridiska spörsmål måste lösas.

– Tänk om Vinnova eller Riksbankens Jubileumsfond krävde att en viss del av ett projekt måste finansieras via gräsrötter? Forskarna borde kunna visa att projektet är av intresse för allmänheten innan det tilldelas många miljoner i medel. Många skulle säkert ogilla det, men det är väl lite av en mentalitetsfråga också bland forskare. Alla pengar måste faktiskt inte alltid komma från centrala institutioner.

Läs mer:

Experiment.com Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. (Engelska)

Erica Ollmann Saphire´s webbsida på La Jolla Institute Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.(Engelska)

Robin Teiglands webbsida på Handelshögskolan i Stockholm Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Läs också i Curie:

Framgångsfaktorer för gräsrotsfinansierad forskning (Curie)

Privata donationer fyller luckor i forskningen (Curie)