Lunds universitet firar 350-årsjubileum. Jubileet innebär också en större aktivitet på universitetets avdelning för donatorrelationer. Foto: Jonas Andersson.
NYHET
Privata donationer fyller luckor i forskningen
Forskning på svenska lärosäten finansieras till största delen av offentliga medel, men privata donationer spelar en viktig roll.
–Trenden mot mer privatdonationer har varit stark under det senaste decenniet, bland annat för att offentliga aktörer inte tycks kunna lösa angelägna samhällsproblem, säger Pontus Braunerhjelm, professor på KTH och forskningsledare på Entrepenörskapsforum.
Eric Hamilton befinner sig, liksom övriga anställda vid Lunds universitet, mitt uppe i lärosätets 350-årsjubileum. Jubileet innebär högre aktivitet på universitets avdelning för donatorrelationer. Här arbetar man med de donationer som förmögna privatpersoner, företag och stiftelser kan tänka sig att donera till forskningen, men även med gräsrotsfinansiering som Curie också skrivit om.
Flera högskolor och universitet arbetar numera med fundraising. Tidigare fanns ingen större vana att hantera filantropiska frågor, menar Eric Hamilton.
– För tio år sen saknade många lärosäten tydliga riktlinjer för hantering av donationer.
Måste vara fristående
En viktig policyfråga är att akademin gör tydlig skillnad på uppdragsforskning och donationer. Vid en donation ska inte bidragsgivaren påverka själva forskningen, utöver att ange vilket forskningsfält man vill stödja.
– Den akademiska forskningen måste vara fri, säger Eric Hamilton.
Det handlar istället om att ge mer förutsättningslöst till forskning som leder till samhällsnytta.
För Eric Hamilton består arbetet av att matcha intresset hos donatorer med de behov som finns på universitetet. Det kan handla om forskning på förbränningsmotorer, diabetes eller cancer, men även om sådant som en hjärtlungmaskin till universitetssjukhuset.
– Det måste till donationer för spetsforskning, det betalar i allmänhet inte staten.
Den typiska donatorn har förändrats, menar han.
– Förr var det ofta gamla pengar som testamenterades. Det blir allt vanligare att yngre människor, som själva lyckats skapa sig en förmögenhet, vill bidra. De vill vara delaktiga och aktiva.
Saknas donationskultur i Sverige
Pontus Braunerhjelm, professor på KTH och forskningsledare på Entrepenörskapsforum, framhåller också att det skapats många nya förmögenheter i Sverige de senaste 15 åren. Hit hör exempelvis IT-entreprenörerna bakom Skype, Klarna och Spotify, som har potential att bli nya givare.
– Trenden mot mer privatdonationer har varit stark under det senaste decenniet, bland annat för att offentliga aktörer inte tycks kunna lösa angelägna samhällsproblem.
Han pekar på att man i USA och andra anglosaxiska länder har en stark filantropisk tradition. Den formulerades i slutet av 1800-talet av Andre Carnegie i essän The Gospel of Wealth som handlar om de rikas skyldighet att ge tillbaka till samhället.
– Även om vi enligt de få studier som gjorts verkar ligga bra till jämfört med andra länder, behöver vi förstärka den svenska donationskulturen.
Han ser gärna att Sverige arbetar med matchningsprogram som Finland och Norge, där staten matchar de pengar som universitet får in från privata givare.
– Donatorer vill helst förmera, inte täcka upp luckor.
Skatteavdrag skulle också gynna donationer, men måste ligga på en rimlig nivå, menar Pontus Braunerhjelm.
– I Storbritannien har man sett exempel på donationer där det varit tveksamt om det egentligen syftat till samhällsnytta.
Värderar privata donationer högt
Karolinska institutet är ett av de lärosäten som har längst erfarenhet av privata donationer, och tar emot i snitt 120 miljoner kronor per år i privata donationer. Martin Ingvar är forskare och vicerektor för extern samverkan på Karolinska institutet.
Enligt hans erfarenhet är det inte självklart att man vill ha en plakett med sitt namn uppsatt för att man skänkt pengar.
– De flesta känner inget behov av publicitet. Tvärtom är det vi som uppmuntrar dem att synas på vår webb eller i ett pressmeddelande, eftersom vi tycker att det är något de ska vara stolta över.
Martin Ingvar klargör att andelen privata donationer är liten jämfört med offentliga medel.
–Men vi värderar privata donationer högt. De forskare som får privata bidrag stärks, och får sen också ofta mer bidrag från offentliga medel.
Hoppas inspirera andra
Entreprenören Fredrik Malm och hans fru startade insamlingsstiftelsen Hope, Entrepreneurs for Good, när de sett att barncancervården var underbemannad och saknade system för att göra kliniska studier på nya cancerläkemedel. Stiftelsen är till minne av deras son Nelson som tre år gammal avled av sin cancer.
– Jag är själv entreprenör, hoppas inspirera andra att engagera sig i svensk sjukvård och forskning. Entreprenörer ser möjligheter, har drivkraft. Men i Sverige finns inte samma vana som i USA att ta emot privata donationer.
Han menar att det framförallt handlar om att både sjukvårdsledningar och entreprenörer behöver ändra inställning. Det är inte regelverket som är avgörande.
– Visst kan man göra donationer avdragsgilla, men många entreprenörer har inte direkt brist på pengar. De behöver istället bli medvetna om bristerna i den svenska vården och bidra utifrån viljan att ge.
Han pekar på att läkarna inte längre har tid att forska eller hålla sig uppdaterade om forskning, inte bara inom barncancer.
– När det gäller ovanliga diagnoser behöver läkare skapa nätverk så att de får information från hela världens forskning och patienter. Överlevnaden i barncancer har inte ökat på 20 år i Sverige.
Det behövs också omkringliggande vårdresurser för att över huvud taget driva kliniska prövningar, något som stiftelsen Hope samlar in pengar till. Hittills har de fått in 11 miljoner kronor och sex barn testar nu nya läkemedel.
Oro över svenska vården
En liknande oro över den svenska vården uttrycker Margareta Grind Bundy. Hon är engagerad i syskonen Eva och Göran Bundys stiftelse till stöd för medicinsk forskning vid Lunds universitet. Hon har själv forskat och ser att privata donationer fyller en lucka.
– Sverige har fått stora problem med sin medicinska forskning sedan jag disputerade. Vården har sämre med resurser, personalen är tidspressad och det är inte längre samma merit att som chefsläkare ha doktorerat.
Eva och Göran Bundys stiftelse ger 800 000 kronor per år till forskare som är i början av sina karriärer, inom kardiologi och neurologi. Sammanlagt kommer stiftelsen att ge 60 miljoner kronor till Lunds universitet. Margareta Bundy berättar om hur donationen kom till stånd:
– Min make och hans syster hade inga bröstarvingar och ville stödja medicinisk forskning, han har sett framgångarna inom det fältet. Han överlevde polio som barn, en sjukdom som nästan helt utrotats av poliovaccinet.
– Det är en glädje att ge om man har möjlighet, och om det ger resultat under ens livstid är det underbart.
Läs också i Curie:
Donationer till lärosäte
Donation är ”överlåtelse av egendom till en myndighet genom gåva eller testamentariskt förordnande som sker utan krav på motprestation eller särskild förmånsställning och där egendomen inte bildar en stiftelse.”
Alla lärosäten kan ta emot bidrag från privatpersoner samt stiftelser och privata organisationer utan vinstsyfte. Större privata donationer ges antingen direkt till en verksamhet eller fonderas i en universitetsanknuten stiftelse som förvaltar donationen.
Donation till lärosäte kan komma från:
- Enskilda förmögna privatpersoner
- Företag
- Insamling från privatpersoner via crowdfunding
- Privat stiftelse
Till skillnad från uppdragsforskning så äger forskaren resultatet vid forskning som finansieras av privata donationer. Donatorn har inte heller något inflytande över hur forskningen genomförs, men kan ange inriktning, som forskningsfält.
Privata medel utgör 15 procent av forskningsmedlen
Svenska lärosäten satsade under 2015 nästan 39 miljarder kronor på forskning och utbildning på forskarnivå. Av dessa medel kom 77 procent från offentliga källor och 15 procent från privata organisationer, framför allt stiftelser men också företag. Återstående 8 procent kom främst från EU:s ramanslag och andra utländska finansiärer. Störst andel får medicin- och hälsovetenskap, följt av naturvetenskap.
Den senaste analysen från Universitetskanslersämbetet som visar vad som ingår i privata medel är från 2011. Analysen pekar på att stiftelser utan vinstsyfte utgör den största delen, med Wallenbergstiftelserna som den enskilt största finansiären. Gåvor från privatpersoner utgjorde en mindre del, men kan ha ökat eftersom lärosäten ägnar sig mer åt fundraising idag. Företag stod också för en mindre del, särskilt jämfört med andra länder när det gäller donationer. I Sverige handlar det ofta om uppdragsforskning istället.
Privata medel är medel från företag, stiftelser och andra privata organisationer utan vinstsyfte samt privatpersoner. Offentliga medel är medel från stat, landsting, kommun och statliga forskningsråd och andra myndigheter samt de så kallade offentliga forskningsstiftelserna.
Universitetskanslersämbetets årsrapport 2016, sid 126- 129 Länk till annan webbplats.
Analys från Universitetskanslersämbetet 2011: Privata finansiärer Länk till annan webbplats.
Du kanske också vill läsa
Debatt 23 september 2024
Tiden räcker inte till i akademin, ändå levererar forskare och lärare. Det är inte hållbart i längden. Per Gyberg menar att ekonomistyrning präglar verksamheten och att basanslaget...