Första rymdhamnen i Europa ger nya möjligheter till forskning

Inte sedan Apolloprogrammets dagar för 40 år sedan har intresset för rymden varit så stort som idag. Det finns flera skäl till det ökade politiska intresset för rymdfrågor, menar Johan Köhler som är avdelningschef för forskning och utveckling vid Rymdstyrelsen.

– Idag är vi beroende av infrastrukturen i rymden för samhällsviktiga funktioner som telekommunikation, navigationssystem och vädersatelliter. Jordobservationssatelliter mäter långsiktiga klimatförändringar samtidigt som vi kan få snabba lägesbilder vid bränder eller vulkanutbrott. Ett ambitiöst och lyckat rymdprogram ger också en nationell stolthet och blir en symbol för avancerad teknisk kunskap, säger han.

Den nya rymdkapplöpningen har också en militär dimension. Allt fler länder satsar nu på militärt försvar även i rymden (läs Curies artikel om Försvarsmaktens första rymdchef). I slutet av 2019 inrättade till exempel USA sin rymdstyrka US Spacecom som idag består av mer än 16 000 personer.

Ett ambitiöst och lyckat rymdprogram ger också en nationell stolthet och blir en symbol för avancerad teknisk kunskap.

Till de stora rymdnationerna hör Kina och USA. Kinas mål är att bli en rymdsupermakt till 2030 då landet planerar en bemannad månlandning, medan USA satsar på att redan 2025 åter sätta en människa på månen. Våren 2023 landade Indien för första gången på månens sydpol, bara dagar efter att en rysk rymdfarkost kraschat i samma område.

Vid sidan av de nationella satsningarna finns också privata intressenter. Entreprenören Elon Musk vill till exempel bygga en bas på månen.

Esrange sänder upp satelliter i omloppsbana

Även Sverige ligger långt fram inom vissa områden. Ett exempel är Esrange utanför Kiruna, som sedan 1960-talet varit hela Sveriges och Europas rymdbas.

Hittills har rymdbasen skickat upp sondraketer och höghöjdsballonger för forskning. Men från och med i år kan rymdbasen också sända upp satelliter i omloppsbana. Esrange blir därmed den första satellituppskjutningsstationen i Europa – den enda europeiska rymdhamnen finns idag i Franska Guyana i Sydamerika.

Swedish Space Corporation, SSC, (tidigare Rymdbolaget) driver anläggningen som nu ska börja testas i tre stora projekt.

– Den första satelliten ska skjutas upp i omloppsbana i slutet av 2024, i samarbete med en raketleverantör. Nästa skickas upp 2026, säger Philip Påhlsson som är programansvarig för satellit- och testverksamheten vid Esrange.

Den första satelliten ska skjutas upp i omloppsbana i slutet av 2024.

Och redan till sommaren börjar testerna av återanvändningsbara raketer, berättar han.

– Nästa generation raketer ska kunna skjutas upp och landa igen, motorer renoveras och återanvändas.

Ska bli ett ekosystem av rymdverksamhet

Den nya uppskjutningsstationen invigdes i början av 2023. Där finns nu hallar för satellitpreparering – där experiment eller kommunikationsutrustning integreras i satelliterna – och integrationshallar där raketen och satelliter ska sättas ihop. Dessutom har man byggt tre nya startplattor.

– Vår förhoppning är att uppskjutningsmöjligheterna ska bli en katalysator för annan rymdrelaterad verksamhet och forskning i Sverige.

Målet är att få i gång ett ekosystem med Uppsala och Luleå tekniska universitet, KTH och Chalmers och en nationell dialog om hur Sverige ska positionera sig för att få ut så mycket som möjligt av anläggningen.

– Det handlar mycket om tillämpad forskning för att möjliggöra en svensk industri, säger Philip Påhlsson.

Esrange hoppas också att rymdbasen ska ge fler internationella samarbeten och nya kunder. Det finns redan en lång kö av aktörer som vill nyttja anläggningen.

Vår förhoppning är att uppskjutningsmöjligheterna ska bli en katalysator för annan rymdrelaterad verksamhet och forskning i Sverige.

Det är såväl forskare som vill demonstrera teknik eller utföra rymdbaserad forskning från satellit, som företag som vill skicka upp exempelvis jordobservationssatelliter. Telekombranschen är intresserade av att sända upp satelliter för nästa generation trådlösa system 6G.

– Vi utför ett slags taxitjänst, säger Philip Påhlsson.

Infrastruktur för experiment i tyngdlöshet

De sondraketer och höghöjdsballonger som skjuts upp idag är främst för forskning. De har med sig experiment som bland annat studerar olika fenomen i tyngdlöshet, eller mikrogravitation, på uppdrag av svenska och internationella forskare.

Experimenten skjuts upp 200–800 kilometer. Där råder under ett par minuter mikrogravitation och forskare kan till exempel testa material eller göra biologiska experiment.

Esrange har ett avtal med den europeiska rymdorganisationen ESA om att upprätthålla infrastruktur som möjliggör olika slags experiment.

– Den grundläggande verksamheten är forskningsprojekt som behöver nyttja plattformar.

Behövs ny rymdlag för kommersiellt bruk

På senare tid har dock allt fler kommersiella aktörer tillkommit. Det är ett av skälen till att svensk rymdlag – som är från 1982 – behöver uppdateras. För något år sedan tillsattes en rymdlagsutredning som lade fram en rad förslag. Remissvaren kom in i april 2022.

Vad som hänt sedan dess är oklart. Mikael Ahlberg som är departementssekreterare vid utbildningsdepartementet svarar att ”ärendet bereds” i Regeringskansliet. I branschen är man överens om att en ny lag behövs.

– Den rymdlag vi har reglerar inte kommersiell rymdverksamhet och ger inte verksamheten förutsägbara villkor, utan villkoren bestäms av regeringen från fall till fall. Nu behövs riktlinjer för bland annat försäkringar och hur ansvaret ska regleras mellan staten och den som utför rymdverksamheten, säger Johan Köhler.

Den rymdlag vi har reglerar inte kommersiell rymdverksamhet och ger inte verksamheten förutsägbara villkor.

Olle Norberg, som är generaldirektör för Institutet för rymdfysik, framhåller att lagen också måste reglera hantering av rymdskrot. Även den rymdstrategi som pekar ut de nationella målen för rymdverksamheten kan behöva uppdateras. Den är från 2018 och vissa mål, som satsningen på Esrange, har redan realiserats.

– Nu behöver vi flytta på målet, säger Olle Norberg.

Sverige har den enda rymdhamnen i Europa

Idag är det inte så många länder som kan skicka upp satelliter.

– Sverige blir det elfte landet i världen som har den förmågan. Rymdhamnen kan användas för affärsverksamhet och forskning och är attraktiv också för att den ligger långt norrut. Det gör det lättare att sända upp satelliter till polära banor – omloppsbanor där föremålet färdas huvudsakligen över polerna. De polära banorna används ofta till jordobservationssatelliter, säger Johan Köhler.

Olle Norberg tror att det kommer att stärka forskning inom rymdfysik och rymdteknik i norra Sverige. Miljön kan även attrahera nystartade forskningsbolag.

– Forskning och utbildning kommer att vässas mer är om förmågan finns på annat håll, säger han.

Sverige ligger långt fram

Sverige har också en framskjuten placering inom andra rymdområden. Svenska forskare kan bygga hela system för användning i rymden, instrument, satelliter, delar av satelliter, omborddatorer, framdrivningssystem med mera – nästan hela kedjan från att designa satelliter till att hålla dem i drift i bana.

Inom den mer grundläggande forskningen är Sverige framstående inom bland annat rymdfysik, inte minst via det fristående forskningsinstitutet Institutet för rymdfysik.

– Jag är stolt över hur vi positionerat oss. Vi har hållit på med rymdfysik sedan 1950-talet och är världsledande inom vissa områden, säger Olle Norberg.

Det Sverige kan bli bättre på är att omsätta forskning och innovation i nya företag, menar Johan Köhler. Han pekar också på vikten av att delta i exempelvis ESA:s program i samma utsträckning som andra länder.

– Vi har väldigt kompetent rymdverksamhet i Sverige inom forskning och företag, men riskerar att halka efter som trenden ser ut nu. Jämförbara länder som exempelvis Polen, Italien och Belgien ökar sina satsningar på rymdverksamhet mer än vi gör. De har insett hur viktig rymdverksamheten är.

Forska om klimatet och detektera rymdskrot

Idag pågår flera stora svenska rymdsatsningar. Olle Norberg lyfter fram arbetet med den internationella forskningsinfrastrukturen EISCAT 3D som byggs i norra Sverige, Norge och Finland, och som ska koordineras från Kiruna. Den består av tre stora fält, upp till 80 meter i diameter, med små antenner.

Jämförbara länder som exempelvis Polen, Italien och Belgien ökar sina satsningar på rymdverksamhet mer än vi gör. De har insett hur viktig rymdverksamheten är.

De styrs elektroniskt och kan på nolltid göra mätningar över hela norra Skandinavien. Den kan exempelvis användas för klimatforskning, för att studera processer i jonosfären eller detektera rymdskrot.

– Bland annat Storbritannien och Japan vill vara med. Det är lite som Max IV och ESS, säger han.

Svensk astronaut på rymdstationen

Sverige är också via den europeiska rymdorganisationen ESA med på den största europeiska vetenskapliga expeditionen någonsin – till Jupiter.

I april 2023 skickades rymdsonden Juice upp från franska Guyana för en åtta år lång färd till planeten. Rymdsonden ska observera planeten och dess tre månar med istäckta hav. Huvudmålet är att ta reda på om det någonstans där finns förutsättningar för liv. Ombord finns tio experiment och Institutet för rymdfysik är ansvarigt för två av dem.

Nyligen sändes också en svensk astronaut, Marcus Wandt, till den internationella rymdstationen ISS. Astronauternas resa arrangeras av Axiom Space (Ax-3) genom ett samarbete med den amerikanska rymdstyrelsen NASA och företaget SpaceX. Det är första gången ESA samarbetar med ett kommersiellt företag för att genomföra en sådan resa.

Hans uppdrag under den två veckor långa vistelsen är att delta i en mängd vetenskapliga experiment. Bland annat ska han genomföra ett experiment om stamceller för Uppsala universitet och ett om ergonomi för KTH. Båda projekten har valts ut, och finansieras, av Rymdstyrelsen.

Men Marcus Wandt kan också långsiktigt påverka svensk rymdforskning genom att fungera som en inspirationskälla, tror Johan Köhler.

– Han kan få unga att ägna sig åt naturvetenskap och teknik.