För henne blev bakningen ett forskningsprojekt

Caroline Lindös intresse för cellbiologi och forskning väcktes tidigt. Redan som barn bestämde hon sig för att bli forskare inspirerad av barnprogrammet En cell-sam historia, en fransk animerad serie om hur kroppen fungerar.

– Jag satt klistrad framför tv:n och bara visste att jag skulle bli forskare.

Därefter var vägen till forskarkarriären ganska rak. Sin första kontakt med ett riktigt forskningslabb fick hon redan på gymnasiet när hon gjorde sitt specialarbete på institutionen för cellbiologi vid Linköpings universitet.

Efter gymnasiet testade hon en alternativ karriär som musiker och funderade samtidigt på vad hon skulle läsa för att bli forskare. Hon bestämde sig för att söka till läkarlinjen.

– Läkare har unika möjligheter att få finansiering för sin forskning och det verkade vara ett spännande yrke.

Läste en mängd olika kurser

Hon kom in på läkarutbildningen i Lund, men märkte ganska snart att hon inte trivdes särskilt bra.

– Jag insåg att jag inte skulle stå ut där i fem år och började istället en frenetisk turné bland institutionerna på Lunds universitet.

Hon läste en mängd kurser inom naturvetenskap, idé- och lärdomshistoria och vetenskapsteori.

– Jag kastade mig runt bland alla möjliga spännande ämnen och tyckte själv att jag fått en jättebra utbildning. Men när jag skulle söka forskarutbildningen insåg jag att jag saknade fördjupningen.

Forskarskola ledde till doktorandtjänst

Hon sökte därför till den biomedicinska forskarskolan i Lund, en ettårig utbildning med forskningsförberedande kurser, där hon kom in.

Under sin tid på läkarutbildningen hade hon arbetat på ett labb på institutionen för mikrobiologi. Hon återupptog nu kontakten med dem och antogs därefter till deras forskarutbildning där hon forskade om programmerad celldöd och cancer, både i Sverige och i samarbete med forskare i Frankrike.

– Min forskargrupp hade upptäckt ett proteinkomplex i mänsklig bröstmjölk som kunde döda cancerceller och jag studerade hur det fungerar på cellnivå.

Forskningsprojektet ledde fram till en doktorsexamen i medicinsk mikrobiologi. Efter disputationen funderade hon på om skulle forska vidare vid universitetet eller inom industrin. Hon tackade ja till en postdoktorstjänst på Astra Zeneca och därefter följde en tillsvidareanställning som cellbiolog och projektledare på företaget.

Hobbyn blev ett vetenskapsprojekt

Parallellt med arbetet som forskare hade Caroline Lindö ett intresse för bröd och bakning. Hennes pappa bakade alltid eget bröd och när hon flyttade hemifrån började hon själv att baka. Det gick upp för henne att hon kunde använda sin erfarenhet som forskare även inom det här området.

Hobbyn började allt mer ta formen av ett stort vetenskapsprojekt som gick ut på att förstå bakningens mikrobiologi och kemi. Hon beskriver det som att hon utbildade sig själv till bagare genom att tillämpa vetenskaplig metod.

– Man kan säga att bakningen spårade ur lite. Brödet blev så pass bra att andra började visa intresse att lära sig av mig. Så till den milda grad att jag förstod att här fanns möjlighet att driva en verksamhet, dels ett bageri men också en utbildnings- och forskningsverksamhet.

Byggde ett bageri

Hon ansökte om att få arbeta deltid för att förkovra sig vidare i bakningen, men fick nej av arbetsgivaren. Bara ett år senare beslutade dock Astra Zeneca att flytta verksamheten. Personalen fick välja på att följa med eller bli uppsagda mot en ekonomisk kompensation.

– Jag tänkte att om jag inte vågar nu, kommer jag aldrig att våga. Jag hade kollegor som gick i liknande tankar och vi bestämde oss för att bygga ett bageri tillsammans.

Det blev början till Brödlabbet, ett ekologiskt surdegsbageri med forsknings- och utbildningsverksamhet som de drev i nästan sju år. Företaget deltog i forskningsprojekt om gamla spannmålssorter och arrangerade kurser i bakningens kemi och biologi.

– Och förstås bakade vi en himla massa härliga bröd.

Bakgrunden som forskare till stor nytta

Caroline Lindö tycker att hon även inom bakningen har haft stor nytta av sin bakgrund som forskare.

– Jag har kunnat ha en annan typ av dialog med mina kunder än många andra bagare. Vi har diskuterat vetenskap runt mat och hälsa. Dessutom har jag hjälpt andra bagare att bättre förstå sina degar och processer genom att dela med mig av vetenskaplig kunskap.

Under tiden på Brödlabbet kom hon i kontakt med en lantbrukare som odlade gamla spannmålssorter. De fattade tycke för varandra och gifte sig.

Rent logistiskt blev det besvärligt att fortsätta driva bageriet som låg långt från gården. Det såldes och istället började hon arbeta på gården och senare även som lärare på Högskolan i Kristianstad. Efter en tid längtade hon tillbaka till forskningen, skiljde sig och flyttade tillbaka till Lund.

Sedan ett år tillbaka arbetar Caroline Lindö som senior forskare och projektledare på företaget Medetect i Lund. Forskningen handlar om avancerade histologiska metoder, det vill säga studier av biologisk vävnad.

– Vi är ett litet team som jobbar tillsammans och fördelar arbetsuppgifterna mellan oss. Ibland är det mycket labb, andra perioder mycket kontorsarbete.

Vill få utlopp för sin praktiskt lagda sida

– Jag trivs jättebra med hur forskningen kombinerar hantverk och kunskap. Men i en klassisk forskarkarriär lämnar man ganska snabbt labbet och hamnar vid datorn. Det passar inte mig. Jag behöver fortsätta med den praktiska delen.

På sikt har hon som mål att även ha ett litet bageri på deltid och fortsätta med undervisning om bakning.

– Det skulle också ge mig utlopp för min mer praktiskt lagda sida.

Hon råder andra att fundera på vad som ger dem energi och glädje och försöka hitta en väg dit.

– Ibland måste man stöpa sin egen form. Basen för att vara forskare är att vara kreativ och det är man bara när man trivs.

Efter att ha varit borta från forskningen i nästan 10 år var hon rädd för att hon inte skulle vara välkommen tillbaka. Men det har snarare varit tvärtom, menar hon.

– Det jag gjort däremellan har setts som meriterande av min nuvarande arbetsgivare. Jag har ägnat mig åt vetenskapligt arbete, varit inblandad i forskningsprojekt och drivit ett eget företag. Jag tror inte att man ska vara rädd för att prova något som sticker ut lite. Att gå sin egen väg visar starkt driv, målmedvetenhet och engagemang. Det tror jag alltid är attraktivt för en arbetsgivare.