Desinformation som redskap i utrikespolitiken

Det kan få allvarliga konsekvenser när den ömsesidiga förståelsen kring verkligheten bryts, enligt Martin Kragh som är forskare vid Utrikespolitiska institutet och Uppsala universitet. Han forskar bland annat på hur Ryssland använder sig av desinformation som verktyg i sin utrikespolitik.

– Det blir friktion i samhället när vi får olika förståelser av händelser. En gemensam förståelse eroderas. Det fragmenterar samhället på sikt, säger han.

Men just det kan vara syftet bakom spridandet av desinformation och konspirationsteorier. I början av året spreds till exempel en historia om att en 13-årig rysk flicka i Berlin blivit våldtagen av migranter. Den ryske utrikesministern anklagade tyska myndigheter för att vilja mörka historien, som visade sig vara osann.

– Det ledde till stora demonstrationer utanför Merkels kansli. Och historien bidrar till att öka konflikterna kring flyktingmottagandet.

Fabricerar falska nyheter

Falsk information sprids ofta av ryska myndigheter, berättar Martin Kragh. För detta finns ett effektivt maskineri, bland annat så kallade trollfabriker, kontor där dussintals heltidsanställda sitter och skriver i kommentarsfält. Ibland plockas de falska nyheterna upp även av svenska medier.

Exempelvis blev den falska nyheten att Carl Bildt skulle bli premiärminister i Ukraina artiklar i bland annat DN, där Carl Bildt fick dementera. Uppgifterna kom från rysk statlig media.

– Problemet är att svensk media över huvud taget vidarebefordrar uppgifter där den ursprungliga avsändaren medvetet fabricerat påståenden utan grund i verkligheten.

Ryska konspirationsteorier

Tekniken för att sprida desinformation är ny men fenomenet är det inte. Tidernas mest berömda konspirationsteori – Sions vises protokoll – har spårats tillbaka till den Tsarryska säkerhetstjänsten. Det är ett förfalskat dokument om en planerad judisk sammansvärjning för att nå världsherravälde som har spridits i hundra år.

Senare har KGB spridit myter om att CIA låg bakom mordet på John Kennedy, och Pentagon bakom spridningen av hiv-viruset.

– Det är de mest berömda exemplen. Ett av tusen fastnar och blir framgångsrika. Tanken som blir kvar är att väst inte går att lita på. Senare har det med arkivdokument belagts bortom allt rimligt tvivel att historierna är fabricerade. Men det spelar ingen roll. Miljontals människor tror på det. Det är klassisk faktaresistens, säger Martin Kragh.

Amerikansk desinformation

Även USA sprider propaganda och ren desinformation. Insatser har särskilt riktats mot länder i Mellanöstern där USA har försökt etablera en amerikansk berättelse om de militära interventioner landet genomfört där, konstaterar Frida Stranne, Högskolan i Halmstad och Uppsala universitet, som är en av forskarna bakom bloggen Amerikaanalys.se.

Pentagon inrättade exempelvis direkt efter terrorattackerna 2001 en försvarsmyndighet med syftet att bedriva kampanjer baserade på desinformation och infiltration, Office of Strategic Influence.

– Amerikansk desinformation eller propagandaverktyg är däremot mer sofistikerade och kan vara svårare att identifiera. Ofta har vi också en större tolerans för amerikansk desinformation eftersom vi värdegrundsmässigt står nära USA och uppfattar oss dela deras säkerhetsintressen, säger Frida Stranne.

Faktaresistens och lögner

Den propaganda vi ser i amerikanska valrörelsen skiljer sig från beskrivningen ovan. Donald Trumps kampanj innehåller både faktaresistens och lögner.

Han förnekar exempelvis att jorden värms upp av mänskliga aktiviteter, tvärt emot vad nästan alla världens klimatforskare anser. Hans uttalanden är ofta till och med rena lögner, som att han var emot Irakinvasionen från första början.

– Men det är svårare att komma undan med lögner idag eftersom påståenden kan kontrolleras och ifrågasättas. Så även om sociala medier gynnar spridning av faktaresistenta påståenden så kan de samtidigt effektivt motarbeta osanningar på olika sätt.

Pengar och tro styr mycket

Avslöjandena har inte fått Donald Trump att ändra debattstil. Och även om den är extrem, är han inte ensam i den amerikanska toppolitiken när det handlar om att förneka fakta om global uppvärmning. Stora delar av det republikanska partiet sällar sig till klimatförnekarna.

– Amerikansk politik följer pengarna. Donatorer och lobbygrupper har stort inflytande. Många av de republikanskt orienterade politikerna och väljarna tar också avstånd ifrån kunskapsfältet som rör klimatfrågan eftersom forskningsresultaten strider mot deras religiösa uppfattning. Klimatförändringar ses snarare som en del av guds plan, men det finns även andra skäl bakom förnekandet.

De ofta extremt polariserade amerikanska medierna bidrar till att sprida missuppfattningar.

– Det är mer ett maskineri för att visa åsikter än nyhetsförmedling. Stora dagstidningar med seriös journalistik, som Washington Post och New York Times, når bara en liten intellektuell del av befolkningen, säger Frida Stranne.

Läs också i Curie: När fakta inte spelar någon roll