Lars Hansson har alltid varit intresserad av 1930- och 40-talen och disputerade vid 74 års ålder på en avhandling om mottagandet av norska flyktingar under andra världskriget.

Han skriver historia sent i livet

2021-09-08

Historikern Lars Hansson insåg sent i livet att han ville forska. Vid 74 års ålder lade han fram sin avhandling om flyktingströmmarna från Norge under andra världskriget. Därtill har han skrivit en populärvetenskaplig bok om materialet och har en bok till på gång – det är bråttom att hinna med allt som han vill göra.

Lars Hansson har alltid varit intresserad av 1930- och 40-talen. Under uppväxten brukade hans föräldrar berätta om livet i Göteborg under den perioden. Om nazismens framväxt, om konflikter mellan olika grupper på varven och hur det var under kriget.

Han är själv född i maj 1945, precis efter krigsslutet.

– Göteborg var en smältdegel under hela mellankrigstiden. Det har varit en gammal dröm att få studera den tiden.

Landsfiskalernas förhörsprotokoll

Det har han nu gjort, hans forskning handlar om hur flyktingar från Norge togs emot vid våra gränser efter att landet ockuperats 1940. Avhandlingen Vid gränsen. Mottagningen av flyktingar från Norge 1940-45 bygger på hans studier av 30 000 förhörsprotokoll från landsfiskalerna i Bohuslän, Dalsland och Värmland.

Lars Hansson tog upp studier i historia ett par år innan pensionen, han läste in en master och fortsatte sedan att forska. Avhandlingen var klar när han var 74 år. En stor del av tiden har han suttit på landsarkiven i Göteborg och Karlstad och läst landsfiskalernas maskinskrivna protokoll.

– Det var en av professorerna som tipsade om att det fanns mycket material från landsfiskalerna som aldrig bearbetats.

Berättar om flyktingarnas öden

Efter ockupationen av Norge i april 1940 strömmade flyktingar in i Sverige: tyska desertörer, judar, norska motståndsmän och hela familjer med barn. Landsfiskalerna ansvarade för mottagandet och förhörsprotokollen berättar om flyktingarnas öden.

Lars Hanssons material visar att det till en början var något av ett lotteri, landsfiskalerna bedömde olika. I Värmland avvisades många, i Bohuslän släpptes de flesta in.

De som avvisades fördes i många fall till läger i Norge eller Tyskland. Men detta förändrades under de sista krigsåren – då fick alla stanna. Hans avhandling visar hur skeendet påverkade den nationella flyktingpolitiken.

Valde ett lokalt perspektiv

– Jag valde ett lokalt perspektiv, eftersom jag förstod att det var i glesbygden som flyktingpolitiken i praktiken avgjordes. Här stod man öga mot öga med hela det drama som det innebar för varje enskild individ. Det blev en chockeffekt för hela samhället, man hade aldrig haft flyktingströmmar på det viset tidigare. Plötsligt stod det människor i dörren.

Lars Hanssons avhandling avspeglar den historievetenskapliga frågan om när, och varför, omsvängningen skedde från främlingsfientlighet och stängda gränser under 1930-talet, till att Sverige tog emot 200 000 flyktingar våren 1945. Han konstaterar att man insåg att det faktiskt gick att ta emot stora flyktingmassor – och att människorna behövdes som arbetskraft.

Det finns många berörande berättelser i materialet. Till exempel om barn som måste hindras från att gråta under flykten för att inte avslöja hela gruppen, ett barn sövdes med sömnmedel och ett annat tubbades att vara tyst för att ”inte väcka fåglarna i skogen”.

Intervjuat söner och döttrar

Inte många av de norska krigsflyktingarna är kvar i livet men han har intervjuat söner och döttrar.

– Det var intressant att få höra om fädernas minnen och om de överhuvudtaget kunnat prata om det som de varit med om.

En av de personer vars öde Lars Hansson berörts särskilt av var en tysk soldat som blev kär i en ung norska. Han deserterade till Sverige men avvisades av landsfiskalen i Dalsland, dömdes till döden av en tysk militärdomstol och avrättades i Oslo.

Hans käresta flydde till Strömstad strax innan mannen sköts och hon var då gravid. Hon var svårt traumatiserad och först när sonen var i 20-årsåldern kunde hon berätta vem hans far var.

Han började leta efter sin tyska släkt och blev emottagen med öppna armar när han till slut hittade den. Lars lyckades få kontakt med sonen som bodde i Munkedal.

– Jag hittade en person med det namnet och ringde upp på vinst och förlust. Det var en upplevelse att få höra hans berättelse. Historien kommer ikapp en.

Slutit en cirkel

Arbetet med avhandlingen har slutit en cirkel för Lars Hansson. Han började egentligen studera redan som ung och läste in en fil kand i samhällsvetenskapliga ämnen 1970. Därefter gick han ut i arbetslivet och har gjort en lång karriär inom Göteborgs stad.

Till sist tog han tag i sin lust att fortsätta läsa. Det var en ovanlig situation att studera i hans ålder: såväl kamrater som handledare var en eller flera generationer yngre.

– Det är omtumlande när man diskuterar murens fall och inser att de man pratar med inte ens var födda då. Men det är stimulerande att vägledas av folk som är mycket yngre än man själv, den variationen har varit en av de roligaste delarna.

Att forska i mogen ålder

Lars Hansson ser fördelar med att forska i mogen ålder, han hade redan ett akademiskt språk och självförtroende nog att använda det. Men erfarenheten kan också vara belastande, mycket av den historia som han läste som ung har omvärderats och det kan vara jobbigt att ta in det nya.

– Men det är nyttigt, det innebär hela tiden en omprövning av var man själv står.

Han har inte haft doktorandlön utan levt på sin pension och hans forskningsidé har bedömts på samma villkor som alla andras. Han har ett råd till andra som vill forska sent i livet:

– Börja läsa in ämnet några år innan pensionen. Det är en farlig tid när man övergår från jobb till pension – risken är att man inte gör något alls utan slammar igen och då är det svårt att komma tillbaka.

Inspirerats av Sjöwall/Wahlöö

Lars Hansson har efter disputationen omvandlat sitt material till en populärvetenskaplig bok, Flykten till Sverige 1940-45. Han har jobbat mycket med språket för att få texten lättillgänglig, bland annat inspirerad av det raka tilltalet hos deckarförfattarna Sjöwall/Wahlöö.

– De var skickliga på att inleda med något dramatiskt redan på första sidan som lockar att läsa vidare. Det är en utmaning att skriva lättfattligt, men ändå vetenskapligt. Det enkla språket är ofta svårare att skapa än det krångliga.

Nu fortsätter Lars Hansson att forska om flyktingmottagandet i de nordligare länen och har redan ny bok på gång.

– Det gäller att hinna med så mycket som möjligt, jobba så länge man kan. Det är en enorm ynnest att få använda både hjärnan och kroppen, om man får vara frisk.

Text: Helena Östlund
Foto: Johanna Hillgren

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter