Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor
Karyn Sandström

Enligt språkforskaren Karyn Sandström är många forskare med svensk bakgrund duktiga på att tala engelska, men gör lätt fel i skrift. De vet inte hur man skriver vetenskaplig text och saknar ofta verktyg för att hitta rätt ord. Foto: Per Melander

NYHET

”Doktorander behöver mer stöd i att skriva på engelska”

Det är inte helt lätt att skriva forskningsartiklar på ett annat språk än sitt modersmål. Det vet språkforskaren Karyn Sandström som under många år lett workshops och skrivargrupper för att hjälpa forskare att skriva på engelska.

Att börja forska handlar inte bara om själva forskningen, utan också om att lära sig skriva på ett nytt sätt. Både en annorlunda typ av text och på ett nytt språk – om man inte är engelsktalande. För allt fler vetenskapliga texter skrivs idag på engelska.

Språkforskaren Karyn Sandström har mött både nyblivna doktorander och erfarna forskare och vet hur svårt det kan vara. Hon är lektor vid institutionen för språkstudier vid Umeå universitet och bytte själv språk när hon flyttade hit från USA för 17 år sen.

– Det var svårt att komma in i svenskan. Därför är språkfrågor lite av en religion för mig.

Karyn Sandström konstaterar att många forskare med svensk bakgrund är duktiga på att tala engelska, men i skrift gör de lätt fel. De vet inte hur man skriver vetenskaplig text och saknar ofta verktyg för att hitta rätt ord.

– En forskare måste lära sig ord och begrepp som är viktiga inom sin disciplin. Vi arbetar mycket med det.

Analysera texter för att lära sig

Det finns digitala verktyg som funkar. Men Karyn Sandström anser att ett av de bästa sätten att lära sig exakta uttryck är att analysera modelltexter.

Hon brukar be doktoranderna att samla ihop tio texter som en handledare rekommenderat. De kan sedan sätta ihop texterna i en fil och göra sökningar på ord och fraser för att se mönster och förstå hur de används.

– Det är ett trovärdigt och gammalmodigt sätt att bli duktig på att skriva. Mina studenter brukar bli förvånade över att de ska tillbringa så mycket tid med det. Men de måste lägga märke till och samla ord och begrepp inom sina fält för att sedan försöka använda dem. Om de inte har den nyfikenheten är det kört.

Hon konstaterar att unga forskare måste skapa en vana att utveckla en vokabulär, en vana som de sedan behåller under de kommande 40 åren av sin forskarbana.

Vanligt med syftningsfel

När det gäller mer vardagliga engelska ord tror många att de kan gå på intuition.

Karyn Sandström nämner två ord som svenskar gärna slänger in i sina engelska texter, för att de tycker att det låter fint: ”however” och ”namely”. Det senare ordet lägger många in ungefär så som vi i svenskan använder ”nämligen” – men namely har en mer begränsad betydelse i engelskan.

Det är också vanligt med syftningsfel, något som engelskan är mindre förlåtande med.

– Engelskan är mer reglerad, man kan inte göra sådana fel utan att riskera att betydelsen blir en annan.

Skriv så tydligt som möjligt

Vanliga misstag som nyblivna forskare gör är dels att de skriver otydligt, vilket innebär att fakta kan bli helt fel, och dels att de inte har så stor precision.

– De vet vad de vill säga men har valt fel sätt att uttrycka det på. De pratar om ”röst” och att de vill låta som engelsktalande. Jag säger ”nej, nu ska vi fokusera på att du ska vara så precis och så tydlig som möjligt”. En forskare har ett ansvar att vara det.

Hon menar att många inte inser hur viktigt detta är. Forskarna kan vara otroligt precisa, exakta och försiktiga när det gäller forskningsprocessen, men de inser inte att de måste vara det även i själva skrivandet.

Det finns en risk, menar hon, att om en forskare inte kan uttrycka sig tillräckligt tydligt och bra, kan det innebära avslag från den tidskrift man vill bli publicerad i.

Förstå texttypen

När Karyn Sandström leder workshops – oftast med forskare inom naturvetenskap och medicin – brukar hon också prata om texttypen, och principer för en forskningstext.

– De har oftast inte skrivit den typen av text, så det handlar inte bara om själva språket.

Karyn Sandström arbetar mycket med textstruktur, att gå igenom olika retoriska grepp och förstå strukturen. Att se vad man får göra, och inte kan göra i en viss typ av text.

– Många undrar ”varför är det är lättare att skriva metoddelen jämfört med andra delar? Jo, för att den strukturen innebär att beskriva en process från början till slut. Och ”varför är det svårt när man kommer till diskussionsdelen”? Jo textstrukturen är rörig och man måste välja frågeställningar själv.

Skillnader mellan disciplinerna

Hon märker vissa skillnader i hur forskare inom olika discipliner hanterar språket. Naturvetare kan ha svårt att göra texten läsbar, alltså att följa idéer och forma en struktur som gör att den hänger ihop. Humanister är ofta mer vana vid det sättet att skriva.

Å andra sidan arbetar naturvetare oftare i grupper och yngre forskare kan lära sig skriva av de mer erfarna, medan humanister arbetar mer ensamma och ofta inte har någon att bolla med. De kan också ha en mer romantisk syn på text.

– De ser sig som författare, och pratar om skrivandet som konstnärligt. Då kan det lätt bli drama omkring skrivandet.

Attityden viktigast

Men det viktigaste för alla forskare oavsett disciplin är attityden till skrivandet, påpekar hon.

– Det handlar om att se det som en vardaglig praktik och att skriva lite varje dag. Att samla på ord och begrepp och låta andra läsa.

Karyn Sandström konstaterar att det pågår en ständig diskussion inom akademin om hur man kan göra forskning mer tillgänglig för allmänheten, i och med att allt fler vetenskapliga texter skrivs på engelska.

Hon tar SLU som ett positivt exempel. Mycket av deras forskning är viktig för exempelvis svenska bönder och skogsägare och SLU arbetar därför medvetet med att låta sina kommunikatörer föra ut forskning på svenska till rätt målgrupp, via facktidskrifter och annat.

– Vissa delar av akademin tar stort ansvar för språket.

Behövs mer stöd till doktorander

Men det satsas generellt inte alls tillräckligt anser hon, särskilt inte på studenter och doktorander. Det finns särskilda språksatsningar i engelska på fakultets- och institutionsnivå, men mer sällan på universitetsnivå. Förutom att många universitet har skrivstugor för enskilda forskare, exempelvis i regi av universitetsbiblioteken.

Karyn Sandström efterlyser mycket mer stöd till doktorander som ska lära sig skriva vetenskaplig text på engelska.

– Det saknas otroligt mycket, jag är förvånad att någon överhuvudtaget klarar av att disputera, med tanke på hur lite stöd doktorander får.

Läs också i Curie: Från personlig beskrivning till faktaspäckat forskarspråk

Relaterat innehåll

Krönika 13 mars 2024

Alltför många ord och bisatser, tappade trådar och en självbelåten attityd. Det kännetecknar det stofila skrivandet som i värsta fall fungerar som en propp mot spridandet av nya ta...

Nyhet 11 mars 2024

Natalie von der Lehr

Hur handleder man doktorander och hur påverkar deras studieplan det fria kunskapssökandet? Curie har pratat med några forskare som fördjupat sig i handledarrollen och de utmaningar...

Nyhet 5 mars 2024

Anders Nilsson

Hur lyckas man med sin Marie Curie-ansökan? Det vet Gabriele Greco och Konstantin Nestmann som båda fick 100 av 100 poäng och nu är anställda som postdoktorer i Sverige.