Anna Dreber Almenberg kan lätt byta forskningsfokus. Hon behöver inga dyra maskiner och nationalekonomiska metoder kan användas till mycket.

Nationalekonom forskar om det som fängslar

2018-10-08

Avsikter, vin och falska forskningsresultat är några av de ämnen som nationalekonomen Anna Dreber Almenberg utforskat hittills. Som beteendeekonom har hon frihet att röra sig över disciplingränser och studera det som fängslar henne.

När nationalekonomen Anna Dreber Almenberg intresserar sig för ett ämne gör hon det grundligt. För några år sedan var hon nyfiken på hur viner prissätts och om priset påverkar smakupplevelsen, och varje gång hon och hennes man bjöd på middag blev det vinprovning.

− Våra privata vinprovningar hamnade inte i något forskningspapper, men var kanske hypotesgenererande. Vi hade till och med maskerade flaskor vid vår disputationsmiddag, säger Anna Dreber Almenberg och skrattar.

Hon och hennes man Johan Almenberg – även han nationalekonom − disputerade samma dag 2009 vid Handelshögskolan i Stockholm. En av artiklarna som Anna Dreber Almenberg disputerade med handlade om just vin och pris. Tillsammans med medförfattare visade hon att försökspersoner föredrog smaken på billiga viner framför dyra i blindtest.

Fortfarande funderar hon på varför dyra viner säljer, men numera dricker hon hellre öl och forskar på annat. Anna Dreber Almenberg är idag professor i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm och inriktad på beteendeekonomi, som handlar om individers ekonomiska preferenser och beslut.

− Som beteendeekonom har jag stor frihet att undersöka det som intresserar mig och har lätt att byta fokus, jättekul! Jag behöver ju inga dyra maskiner eller liknande och nationalekonomiska metoder kan användas till mycket.

Studerar falska resultat

De senaste åren har Anna Dreber Almenberg studerat i vilken utsträckning forskningsresultat som publicerats i ansedda tidskrifter går att upprepa. Tillsammans med kolleger visade hon nyligen att resultaten i endast 13 av 21 samhällsvetenskapliga studier i topptidskrifterna Nature och Science kunde replikeras när studierna gjordes om på nya och större urval.

Anna Dreber Almenberg vill inte fälla forskare, bara bidra till bättre forskningsmetoder så att samhällets resurser utnyttjas effektivt.

− Studierna som inte går att upprepa är inte nödvändigtvis gjorda av dåliga forskare, eller forskare som fuskat, men ofta handlar det om systematiska problem. Till exempel att observationer som inte passar in har tagits bort ur analysen eller att man haft för få deltagare. Jag har själv publicerat en studie på vad jag senare insåg var för få deltagare, och avråder numera från att citera den.

Hon respekterar forskare som är beredda att ompröva sina slutsatser och ogillar enkelspåriga megafoner.

− Jag blir ofta galen på till exempel TED-talks. Budskapet är ofta alldeles för förenklat och forskning som går i motsatt riktning utelämnas. Jag tycker att det är att vilseleda allmänheten. Verkligheten är ju sällan vit eller svart, utan oftast grå.

Uppvuxen med politik

Van att ifrågasätta är Anna Dreber Almenberg sedan barndomen. Hon föddes 1981 och växte upp i Stockholms innerstad med storebror och politiskt engagerade föräldrar. Agneta Dreber och Jan Carlson var båda med och startade Stockholmspartiet 1979.

− Deras politiska engagemang dominerade i hemmet och jag upplevde att det inte fanns några begränsningar för vad man kunde göra. Vi pratade mycket om samhällsfrågor och var långt ifrån alltid överens. Pappa är numera död, men mamma, min bror och jag har fortfarande heta diskussioner.

Med sin pappa delade Anna Dreber Almenberg ett intresse för historia och de pratade mycket om vad de läste när hon växte upp. Hennes bror har en annan pappa och ärvde hans musikaliska begåvning.

− Min bror kunde bara ta upp ett instrument och börja spela, och mamma är också musikalisk. Kontrasterna var stora inom familjen och det var tydligt att jag hade noll musikalisk talang.

Pluggade på engelska och franska

Anna Dreber Almenberg hade däremot lätt för matte och språk, och till gymnasiet valde hon naturvetenskaplig linje på engelska. Sedan ville hon bli bättre på franska och studerade ekonomi under två år vid universitetet i Lyon i Frankrike.

− Det var en bred ekonomiutbildning och vi läste bland annat matte, programmering och idéhistoria. Jag fick också läsa engelska i Frankrike vilket var rätt roligt.

Inför hemkomsten sökte hon till matematisk-ekonomiska programmet vid Stockholms universitet, och till civilingenjörsutbildningen i industriell ekonomi vid KTH. Hon kom in på båda.

− Det matematisk-ekonomiska programmet började på måndagen och den andra utbildningen på onsdagen. Jag åkte till Stockholms universitet på måndagen och tyckte allt var bra, så jag bara fortsatte där. Nu är jag glad att inte kursstarterna låg i omvänd ordning, säger Anna som i så fall kanske hade valt utbildningen vid KTH istället och aldrig upptäckt nationalekonomi.

Roligt med nationalekonomi

Matematisk-ekonomiska programmet var inriktat på matematik, nationalekonomi och matematisk statistik.

− Särskilt nationalekonomi var väldigt kul och efter tre terminer insåg jag att jag gärna skulle doktorera i nationalekonomi.

På doktorandutbildningen vid Handelshögskolan var dock tempot väldigt högt.

− Jag var van att göra en massa grejer samtidigt och ha pluggandet som en bisyssla, men det gick inte längre vilket var en chock. Kurserna krävde att man pluggade på heltid och det var först när jag gjorde det som det gick bra.

Med tiden började hon prata med professor Magnus Johannesson, som är en nationalekonom som gått från hälsoekonomi till beteendeekonomi.

− Han var van vid medicinska studier där deltagare slumpas till behandling eller kontrollgrupp och vi gjorde ett experiment tillsammans. Jag gick också hans kurs i beteendeekonomi och det var jättekul. Då insåg jag att det var beteendeekonomi jag ville ägna mig åt!

Poker och möss vid Harvard

Som många svenska doktorander i nationalekonomi tillbringade Anna Dreber Almenberg en tid vid ett amerikanskt universitet.

− Jag reste till Harvard University för att tillsammans med matematiska biologer studera hur samarbete utvecklas. Det roliga är att biologer använder samma metoder som nationalekonomer för att undersöka samarbete. De använder fångarnas dilemma för att förstå hur encellulära organismer går samman till multicellulära, och vi använder samma spel för att förstå hur karteller uppstår.

Anna Dreber Almenberg skulle vara vid Harvard i ett år, men hon blev kvar i tre. Hennes man Johan anslöt efter en tid.

− Vi delade lägenhet med tysken Thomas Pfiffer som var postdoktor i beräkningsbiologi och intresserad av hypotesprövning och prognosmarknader. Vi bodde i en ombyggd gammal kyrka och hade halva kyrkfönstret i vardagsrummet, och några möss som dök upp ibland. På kvällarna diskuterade vi forskning och spelade mycket poker och Risk. En del av de projekt vi pratade om då har vi senare kunnat göra tillsammans.

Öppenhet för samarbete

Tiden vid Harvard gav fler värdefulla kontakter.

− Det var en otroligt stimulerande miljö och väldigt lätt att föreslå samarbeten över disciplingränser. Alla var så öppna! Jag forskade på avsikters betydelse tillsammans med moralpsykologer som var helt besatta av ämnet. Jag forskade också på hormoner och ekonomiskt beslutsfattande med biologiska antropologer.

Anna Dreber Almenberg tror att hon hade tur med timingen. Några år tidigare hade nationalekonomer börjat publicera artiklar om bland annat samarbete, sociala preferenser och altruism i allmänvetenskapliga tidskrifter.

− Psykologer och antropologer hade därför läst en del av nationalekonomer och tyckte inte att nationalekonomi lät så konstigt.

När Anna Dreber Almenberg kommit hem till Sverige och disputerat arbetade hon på SIFR – Institute for Financial Research i Stockholm – och efter ett par år blev hon anställd på Handelshögskolan som ”assistant professor”. Hon avancerade till ”associate professor” – Handels använder inga svenska titlar – och blev professor 2016.

Forskare vet vilka studier som håller

Nu jobbar Anna Dreber Almenberg mycket tillsammans med bland andra kollegan Magnus Johannesson, pokerkompisen Thomas Pfiffer och datavetaren Yiling Chen. De har till exempel undersökt om forskare kan förutsäga vilka studier som går att replikera.

− Forskarna får i princip slå vad med varandra om vilka studier som replikerar och de gissar otroligt bra! Här finns mycket intressant att studera vidare. Varför publiceras studier som de flesta helt enkelt inte tror på? Finns kanske en ”wisdom of crowd” och hur kan man använda den i andra sammanhang? Vi låter 50 till 100 forskare slå vad, men i granskningsprocessen är ju betydligt färre inblandade.

Anna Dreber Almenberg vill hinna med mycket och håller högt tempo. Fritiden ägnar hon åt sina två små barn, men hinner också med olika former av yoga och att läsa böcker. På jobbet försöker hon ta itu med allt direkt, för att inget ska hänga över henne.

− Jag är aldrig på sociala medier, men följer en blogg om applicerad statistik inom samhällsvetenskaplig forskning. Jag skulle kunna lägga timmar på den varje dag. Det kanske låter konstigt, men den är helt enkelt superintressant, säger Anna Dreber Almenberg och skrattar.

Text: Eva Annell
Foto: Magnus Bergström / Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse