Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

Krönika

Svensk humanistisk forskning måste bli internationellare

När jag började vid humanistiska fakulteten i Göteborg 1998 pågick en debatt om provinsialismen i svensk humaniora. Diskussionen har fortsatt i flera turtagningar och frågan om publiceringskanaler har varit central, skriver Christian Munthe.

Traditionen att publicera sig på svenska, gärna i lokala kanaler med tveksam höjd i den kollegiala granskningen, är stark i breda delar av svensk humaniora. Ibland hävdas att ämnens karaktär förhindrar internationell, oberoende fackgranskning. Men detta är nästan aldrig sant. Resultat av forskning om svenska fenomen, händelser, personer, med mera kan självklart publiceras internationellt och underkastas internationell oberoende fackgranskning. Det finns heller ingen brist på kanaler att göra detta i.

Detta ska också vara huvudregeln. Svensk humaniora bedrivs på internationella teman, med internationellt diskuterade metoder och teorier och bör inte göras immun mot granskning i dessa sammanhang. Internationell, oberoende granskning stärker forskningens kvalitet. Internationell publicering vidgar karriärområdet för svenska humanister, stärker humanioras internationella mobilitet och bidrar till den samlade forskningen i världen.

Vad har då hänt sedan 1998?

I Göteborgs universitets publikationsdatabas fann jag att under perioden 1999–2019 var 40 procent av publicerade böcker, tidskriftsartiklar och avhandlingar i humaniora på engelska (den internationella akademiska forskningens lingua franca; jag bortsåg från andra publiceringsspråk då de utgör ett obetydligt antal). De senaste fem åren har andelen precis krupit över 50 procent.

Samtidigt finns stora ämnesskillnader: i filosofi, lingvistik och vetenskapsteori var andelen 73 procent sedan 1999 och 87 procent sedan 2014, inom historia 53 respektive 62 procent, i kulturvetenskaperna 45 procent oförändrat. I särspråken utom svenska var andelen 45 respektive 30 procent och i litteratur, idéhistoria och religion 45 respektive 36 procent. I båda dessa sistnämnda fall är trenden alltså inte ökad internationell vetenskaplig publicering, utan den motsatta.

Humaniora är just nu pressat på flera fronter. Det gäller i synnerhet språkämnena samt områden där tolkande forskning dominerar och kritiska studier bedrivs. Samtidigt är det just dessa områden som visar störst obenägenhet till stärkt internationalisering. Det underblåser kritiken och bidrar till studenternas tvekan att läsa sådana ämnen. En drastisk och snabb förändring måste till för att komma tillrätta med missförhållandena.

Mer om skribenten

  • Christian Munthe

    Professor i praktisk filosofi

    Han skriver om forskningens förutsättningar och villkor, med fokus på humaniora och kvalitet. Christian Munthe forskar om etik och värdefrågor. På sin fritid läser han gärna skönlitteratur, spelar musik och simmar i havet.

Relaterat innehåll

Nyhet 15 maj 2023

Natalie von der Lehr

Publicera eller ta patent? Meritera sig eller kommersialisera forskningsresultaten? Curie har frågat tre experter om hur forskare bör tänka.

Nyhet 11 april 2023

Sara Nilsson

Inte perfekt, men det minst dåliga. Så beskrivs ibland peer review, den kollegiala granskningsprocess som idag är ett självklart inslag i den akademiska vardagen. Medan vissa vill ...

Krönika 8 mars 2023

En stor del av all öppen vetenskap publiceras i Afrika, Asien och Latinamerika. Erik Stattin skriver om behovet av mångfald i den akademiska publiceringen.