Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

Krönika

Övermedeleffekten och ekonomisk ojämlikhet – samt lite detektivarbete

En svensk psykolog, Ola Svenson, gjorde en världsberömd studie för trettio år sedan. Han frågade människor hur bra bilförare de ansåg sig vara, i jämförelse med andra bilförare. Resultatet var att nästan alla de tillfrågade – till och med de förare som nyligen varit med om olyckor – ansåg sig vara en bättre förare än de flesta andra, skriver Kimmo Eriksson.

Liknande resultat har senare funnits på andra områden och kan sammanfattande betecknas som ”övermedeleffekten”. Att nästan alla anser sig vara över medel tyder på en allmänmänsklig tendens till självöverskattning.

Men precis hur allmänmänsklig? Ett svar på detta gavs förra året i topptidskriften Psychological Science. En internationell forskargrupp (Loughnan m fl) hade mätt hur stor övermedeleffekten är i femton länder från världens alla hörn. Mätningen gick till så att deltagare i de olika länderna jämförde sig själva med en genomsnittlig landsman på ett stort antal egenskaper. Inom varje land vägdes sedan dessa bedömningar ihop till ett mätetal: den nationella övermedeleffekten.

Forskarna jämförde sedan dessa mätetal med ett annat nationellt mått, Ginikoefficienten, vilken mäter nivån på den ekonomiska ojämlikheten i landet. De kom fram till att de två måtten uppvisade en stark statistisk korrelation: länder med större ojämlikhet tenderade också att ha större övermedeleffekt. Forskarna drog slutsatsen att ekonomisk ojämlikhet orsakar ökad självöverskattning. De spekulerade också i hur detta skulle kunna gå till. De tänkte sig att ekonomisk ojämlikhet leder till ett mer tävlingsinriktat samhällsklimat, vilket i sin tur leder människor till att se sig själva som extra bra i förhållande till andra.

Den mekanism de föreslog var rent spekulativ och inte särskilt plausibel, tyckte jag. Det kändes troligare att korrelationen var en artefakt av något annat samband. Jag bad min doktorand Alexander att undersöka andra potentiellt relevanta variabler. Det tog inte många minuter för honom att upptäcka att ett etablerat mått på länders religiositet uppvisade en ännu starkare korrelation med övermedeleffekten än vad Ginikoefficienten gjorde. Det gick också snabbt att hitta en stor studie (i samma tidskrift, Psychological Science) av att religiösa människor tenderar att överskatta sin egen godhet mer än vad andra gör, vilket i ett slag gör ett samband mellan religiositet och övermedeleffekten betydligt mer plausibelt. Religiösa länder tenderar dessutom att ha större ekonomisk ojämlikhet, vilket förklarar varför övermedeleffektens samband med religiositet kunde se ut som ett samband med ojämlikhet.

Sensmoralen av denna historia är att en dos skepticism och lite detektivarbete kan räcka förvånansvärt långt. (Dock inte så långt som till att få in en kommentar i Psychological Science. Se mina tidigare inlägg om vad jag tycker om att redaktörer är så ovilliga att ta in kritik av publicerade studier.)

Mer om skribenten

  • Kimmo Erksson

    Professor i matematik

    Han skriver om drivkraften för att forska och annat som dyker upp i samtalen med de närmaste kollegerna. Kimmo Eriksson forskar om kulturell evolution och är också gästprofessor vid Centrum för evolutionär kulturforskning vid Stockholms universitet.

Du kanske också vill läsa

Krönika 20 mars 2013

Det var ett gäng bekymrade professorer jag träffade häromdagen. Det system vi har upprättat globalt för att räkna poäng vid publiceringar frestar uppenbarligen folk till att fuska....

Krönika 5 februari 2013

Monografin tycks numera vara en utrotningshotad art som publiceringskanal för forskning. Det anser jag är oroväckande, skriver Susanne Wigorts Yngvesson. 

Krönika 2 november 2012

Med bara dagar kvar till amerikanska presidentvalet handlar dagens blogginlägg om forskning på klyftan mellan demokrater och republikaner. Med tanke på de enorma utmaningar som USA...