Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

Krönika

Men får man verkligen forska på det här?

Ofta funderar jag över oetiska forskningsfrågor, skriver Thomas Frisell.

Jag menar då inte forskning som är ”oetisk” i meningen att den bryter mot rådande lagstiftning, vilseleder försökspersoner, eller bygger på att skada djur eller människor. Istället tänker jag på forskning där det finns ett motstånd mot att själva frågan ställs, där det finns de som anser att det är oetiskt att ens försöka ta reda på svaret. Låt mig ge några exempel!

För ett antal år sedan jobbade jag med en studie om kopplingen mellan mental ohälsa och sexuell läggning. Flera internationella studier hade visat att bland annat depression var vanligare hos homo- och bisexuella än hos heterosexuella och vi ville se om det stämde även i ett svensk material, och för ett par andra former av psykiatriska tillstånd. Jag tycker fortfarande inte att det låter särskilt känsligt, men jag minns med fasa hur rummet fylldes av en arktisk kyla när jag stolt berättade om mitt projekt för en gaystudentförening vid ett stort svenskt universitet.

Det räckte att nämna mentala sjukdomar i samma mening som sexuell läggning för att ragg skulle resas och känslor röras upp. Jag fick arga mothugg om att själva forskningsfrågan i sig motverkade homosexuellas rättigheter, och förövrigt helt saknade vetenskapligt intresse. Lite förbluffat försökte jag förklara min inställning att fördomar bör bemötas med fakta, oavsett hur fakta visar sig se ut, och att jag tycker det är viktigt av jämställdhetsskäl att olika grupper lyfts fram i folkhälsostatistiken. Jag tror inte att jag övertygade så många, just där och då.

Ett par år senare jobbade jag med ett projekt om hur kriminalitet ”går i släkten” och försökte genom att studera bland annat tvillingar och adoptivsyskon säga något om hur viktig genetik kontra uppväxtmiljö är för våldsbrott. En åhörare utbrast förfärat att min forskning påminde om Lombroso, en 1800-tals forskare som påstod sig kunna spå kriminalitet från personers utskjutande näsor eller djuriska leenden.

Dessutom, påpekade någon annan, så är det helt ointressant om genetik påverkar kriminalitet, för man kan ju inte ändra folks gener! Den gången var jag lite bättre förberedd (”det är idag mycket väl känt att gener påverkar beteenden”, och ”vi är nog många som tycker det är intressant att förstå fenomen även om den förståelsen inte omedelbart leder till en behandling”), men jag framstod säkert som åtminstone till hälften ond i vissas ögon.

Det är ju inte så kul att bli sedd som en homofob nazist, men jag tycker faktiskt inte alls att mina studier var oetiska. Tvärtom tycker jag att det är oetiskt att så lite bra forskning bedrivs på dessa och andra kontroversiella ämnen. Jag tycker mig se en tendens att forskare undviker känsliga ämnen därför att de är rädda för att väcka ilska om de kommer fram till ”fel” slutsats, eller därför att det kan finnas något tabloidartat över frågor om kriminalitet, sex och immigration som kanske skulle färga av sig på den rena akademiska kostymen. Möjligen finns det också en svårighet att få forskningsmedel då denna typ av projekt kanske ses som mindre seriösa, även om jag i så fall tycker att det är fullständigt feltänkt.

Att något är kontroversiellt är ju ett bevis för att vi bryr oss om svaret, och om vi undviker dessa frågor tror jag att vi gör både oss själva och samhället en stor otjänst. Forskning handlar inte bara om att ta fram ny teknik och skapa tillväxt, utan också om att förstå oss själva och vår omvärld. Hur är det till exempel möjligt att så försvinnande lite bra forskning har gjorts för att försöka förstå varför vissa blir homosexuella?

Borde vi inte 2013 vara redo för ett par stora populationsbaserade studier som kollar upp faktorer kring födelsevikt och andra fosterutvecklingsfaktorer, barndomsförhållanden, eller i vilken utsträckning homosexualitet är ärftligt? Då nyfikenheten hos allmänheten är enorm har jag svårt att se detta som något annat än ett utslag av självcensur hos forskare och en snedvridning av forskningsanslag. Det tycker jag att vi borde skämmas över.

I nästa inlägg tänker jag fortsätta på det oetiska spåret genom att diskutera vetenskapligt grundad rasism. Där snackar vi forskning som är kontroversiell på riktigt!

National Library of Medicine: Psychiatric morbidity associated with same-sex sexual behaviour: influence of minority stress and familial factors (English) Länk till annan webbplats.

National Library of Medicine: Violent crime runs in families: a total population study of 12.5 million individuals (English) Länk till annan webbplats.

National Library of Medicine: Heritability, assortative mating and gender differences in violent crime: results from a total population sample using twin, adoption, and sibling models (English) Länk till annan webbplats.

Mer om skribenten

  • porträttbild Thomas Frisell

    Forskare

    Han älskar statistik och samhällsfrågor och skriver gärna om konflikter i mötet mellan forskarvärlden och samhället. Thomas Frisell forskar om genetisk epidemiologi och har nyligen bytt ämne från våldsbrottslighet till ledgångsreumatism.

Du kanske också vill läsa

Nyhet 13 december 2017

Anders Nilsson

En rad nyheter som berör forskningsetik har på kort tid presenterats på europeisk och svensk nivå: nya uppförandekoder, nya rekommendationer för etisk prövning och en ny myndighet....

Nyhet 6 februari 2019

Teresia Borgman

Forskningsetik bör diskuteras i betydligt större utsträckning än idag och fler behöver ta ansvar för de här frågorna. Det menar forskare som Curie talat med. – Vi väljer väg när d...

Nyhet 13 oktober 2014

Lisa Kirsebom

Allt fler och större biobanker byggs för medicinsk big data-forskning. Pratar vi för lite om säkerheten – eller för mycket? Det senare, tycker två forskare som Curie har talat med....