Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

Krönika

Den förlorade tiden

I förra blogginlägget skrev jag om vikten av tajming i förhållande till forskningsexcellens. I det här inlägget ska jag diskutera hur mycket tid som går förlorad inom mina och andras forskningsprojekt, skriver Kasper Moth-Poulsen.

Ett typiskt forskningsprojekt börjar för min del med en idé, en idé som är något nytt inom mitt område. För att förverkliga idén krävs experimentellt arbete. Detta betyder i mitt fall kostnader för kemikalier, kemisk analys, laboratorier och oftast också lön för doktorand eller postdoktor. Så för att omsätta min idé behövs pengar. Det innebär att jag först måste vänta i sex till tolv månader tills nästa passande utlysning, söka pengar, vänta på att ansökan ska bedömas (sex till tio månader) och då, om den blir beviljad av forskningsfinansiären, kan jag gå vidare med rekryteringen. Platsannonsen om en doktorand eller postdoktor måste ligga ute en tid, därefter följer intervjuer, och sen, när jag gjort mitt val går det ofta en tid innan den utvalda personen kan börja. Så optimistiskt tar rekryteringen tre månader och det har nu gått upp till tolv plus tio plus tre månader innan jag är redo att börja min excellenta forskning, kanske mer än två år efter att jag fick idén.

Nu är det dags att börja forska. Låt oss hoppas att vi har all utrustning på plats och tillgång till alla analysinstrument som behövs. Om vi har tur, och hittar bra recept på att snabbt göra molekylen eller nanomaterialen, och idén fungerar, så behöver vi kanske sex till tolv månader för att optimera, testa och säkra att allt är tillräckligt bra för att vi ska kunna skriva ihop en historia som går att publicera. För mig och mina doktorander brukar det ta tre till sex månader att skriva och analysera. Sen skickar vi in våra forskningsresultat, som förhoppningsvis efter en till tre månaders peer review bli publicerade, med open access såklart. Det har nu gått upp emot fyra år sen jag fick min idé.

I racet om att vara först tävlar jag mot forskare från hela världen. Ibland är jag först, men ofta händer det att någon annan publicerar något liknande under de här fyra åren, och då får min forskning inte samma tajming och jag och mitt team kommer inte att framstå som lika kreativa och excellenta som vi kunde ha gjort. Ofta händer det att någon annan publicerar just när vi ska skriva ihop våra artiklar, så de vinner över oss med någon eller några månader.

Mer om skribenten

  • Kasper Moth-Poulsen

    Forskare

    Han skriver om forskningsexcellens och vad som avgör hur snabbt forskningsidéer kan omsättas i publikationer. Kasper Moth-Poulsen försöker utveckla nya metoder för energilagring, solenergi, batterier och framtidens elektronik.

Du kanske också vill läsa

Nyhet 16 april 2024

Lisa Kirsebom

I den svenska sjukvården samlas mängder av data in som kan bli en enorm tillgång för forskare. Men otydliga lagar och tekniska utmaningar bromsar användandet. Nu växer arbetssätt o...

Nyhet 16 april 2024

Lisa Kirsebom

Hälsodata har blivit en allt viktigare tillgång för forskningen. De kan hjälpa oss att få svar på frågor om alltifrån samhällsreformer till medicinska behandlingar. Men enkel tillg...

Krönika 17 januari 2024

Hur kan man föreställa sig hur något kommer att se ut i framtiden? Annie Lindmark skriver om metoden spekulativ design.