Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

Krönika

Den förlorade tiden

I förra blogginlägget skrev jag om vikten av tajming i förhållande till forskningsexellens. I det här inlägget ska jag diskutera hur mycket tid som går förlorad inom mina och andras forskningsprojekt, skriver Kasper Moth-Poulsen.

Ett typiskt forskningsprojekt börjar för min del med en idé, en idé som är något nytt inom mitt område. För att förverkliga idén krävs experimentellt arbete. Detta betyder i mitt fall kostnader för kemikalier, kemisk analys, laboratorier och oftast också lön för doktorand eller postdoktor. Så för att omsätta min idé behövs pengar. Det innebär att jag först måste vänta i sex till tolv månader tills nästa passande utlysning, söka pengar, vänta på att ansökan ska bedömas (sex till tio månader) och då, om den blir beviljad av forskningsfinansiären, kan jag gå vidare med rekryteringen. Platsannonsen om en doktorand eller postdoktor måste ligga ute en tid, därefter följer intervjuer, och sen, när jag gjort mitt val går det ofta en tid innan den utvalda personen kan börja. Så optimistiskt tar rekryteringen tre månader och det har nu gått upp till tolv plus tio plus tre månader innan jag är redo att börja min excellenta forskning, kanske mer än två år efter att jag fick idén.

Nu är det dags att börja forska. Låt oss hoppas att vi har all utrustning på plats och tillgång till alla analysinstrument som behövs. Om vi har tur, och hittar bra recept på att snabbt göra molekylen eller nanomaterialen, och idén fungerar, så behöver vi kanske sex till tolv månader för att optimera, testa och säkra att allt är tillräckligt bra för att vi ska kunna skriva ihop en historia som går att publicera. För mig och mina doktorander brukar det ta tre till sex månader att skriva och analysera. Sen skickar vi in våra forskningsresultat, som förhoppningsvis efter en till tre månaders peer review bli publicerade, med open access såklart. Det har nu gått upp emot fyra år sen jag fick min idé.

I racet om att vara först tävlar jag mot forskare från hela världen. Ibland är jag först, men ofta händer det att någon annan publicerar något liknande under de här fyra åren, och då får min forskning inte samma tajming och jag och mitt team kommer inte att framstå som lika kreativa och excellenta som vi kunde ha gjort. Ofta händer det att någon annan publicerar just när vi ska skriva ihop våra artiklar, så de vinner över oss med någon eller några månader.

Mer om skribenten

  • Kasper Moth-Poulsen

    Forskare

    Han skriver om forskningsexcellens och vad som avgör hur snabbt forskningsidéer kan omsättas i publikationer. Kasper Moth-Poulsen försöker utveckla nya metoder för energilagring, solenergi, batterier och framtidens elektronik.

Relaterat innehåll

Nyhet 23 maj 2023

Johan Frisk

Det finns frågor som forskare kan ställa men inte besvara. Helt enkelt för att det inte finns tid för att samla in den data som behövs. Allt fler ser vitsen med så kallad medborgar...

Nyhet 19 april 2023

Charlie Olofsson

I tvärvetenskapliga samarbeten kan den konstnärliga forskningen bidra med kreativa metoder och vidgat perspektiv. − Alla fält är styrda av vissa konventioner och den konstnärliga ...

Krönika 17 april 2023

Hon höll sig långt borta från fikarum och ovala bord när hon skrev sin avhandling. Ulrika Carlsson skriver om behovet av att få utveckla sina idéer ifred, innan de skärskådas av...