Att sila mygg vid etikprövning

Mitt förra inlägg handlade om etikprövning av humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. I dagarna startar ett Lundabaserat forskningsprojekt just om detta.

Projektet har titeln ”Sila mygg och svälja kameler?”. Här tänkte jag hålla mig till myggen, det vill säga forskning som är moraliskt tämligen oproblematisk, men för vilken lagen ändå kräver etikprövning. Det handlar om forskningsprojekt som kan ge värdefull kunskap och som innebär mycket små (om ens några) risker för forskningspersonerna.

Projekt där man till exempel hanterar personuppgifter som är känsliga i lagens mening, men som inte innebär något egentligt integritetsintrång. Sådan forskning finns. Etikprövningen innebär en del arbete för forskaren, tar tid och kostar pengar, vilket kan vara hämmande inte minst för små projekt.

Kan man hantera problemet genom ett nivåindelat system för etikprövning? Kanske såhär:

Nivå 1: Forskning som innebär mycket små risker för forskningspersonerna och deras integritet hanteras kollegialt av lärosätena genom någon form av etikråd eller liknande. Dessa skulle till funktionen likna de ”institutional review boards” som finns i en del andra länder. Redan idag finns faktiskt liknande inrättningar även på en del lärosäten i Sverige för granskning av till exempel kandidatprojekt eller examensarbeten. Studentarbeten är i princip undantagna från kravet på etikprövning. En möjlig bonuseffekt av sådana kollegiala forum är att de kan bidra till ett gynnsamt samtalsklimat kring forskningsetik på lärosätena. Det vore mycket välkommet. Om etikrådet kommer fram till att forskningsprojektet är problematiskt ska de begära att forskarna går vidare med extern granskning.

Nivå 2: För forskning som innebär något större risker kan man tänka sig ett anmälningsförfarande eller en form av förenklad granskning. Detta kan ske genom att forskarna fyller i ett standardformulär, vilket skulle medföra väsentligt mindre arbete än idag. Etikprövningsmyndigheten eller liknande myndighet kunde sedan utöva tillsyn genom uppföljning av stickprov.

Nivå 3: Forskning som innebär större risker än de tidigare kategorierna granskas av Etikprövningsmyndigheten eller motsvarande instans ungefär på samma sätt som idag.

Jodå, även om jag inte är jurist så ser jag massor med problem med ett sådant här förslag. Tillämpningen måste vara rättssäker, för det första. Det måste finnas tydliga kriterier för vad som gäller på de olika nivåerna, och någon måste fatta dessa beslut. Lärosätenas etikråd kräver resurser i form av pengar och kompetens. Det finns en risk att det blir ännu mer administration (och kostnader) än idag. Och så vidare.

Strängt taget ser jag just nu fler och tyngre nackdelar och problem än fördelar. Men svårigheter är till för att övervinnas och någonstans måste man ju börja!

Om forskningsprojektet Sila mygg och svälja kameler? (Lunds universitets webbplats) Länk till annan webbplats.