Våga ta steget utanför akademin

Skog, hav och vilt. Det har alltid varit Marcus Öhmans huvudintressen och när han tittar i backspegeln känner han sig priviligierad att han fått jobba med så många olika saker inom sina favoritområden.

Det blev först studier av korallrev och fisk som student och doktorand. Som tjänsteman i regeringskansliet fick han senare jobba med frågor som rörde just skog, hav och vilt.

– Mot slutet jobbade jag även med frågor som rör forskning och utbildning, jag har verkligen lyckats att få in många olika aspekter under min tid på regeringskansliet, säger Marcus Öhman.

Numera är han nybliven enhetschef för viltförvaltningen vid Naturvårdsverket.

– Vi jobbar med frågor som rör förvaltningen av Sveriges vilt, vilket i princip handlar om alla däggdjur och fåglar. Ett övergripande mål är att ha långsiktigt hållbara populationer. Det är väldigt roligt att jobba med dessa frågor.

Tidigt naturintresse

Marcus Öhman har alltid varit intresserad av naturen och bestämde sig redan som barn att han en dag skulle studera biologi. Intresset för ekologi fanns också tidigt och blev huvudinriktningen för studierna. Till slut blev det doktorandstudier på korallrev och fiskar.

– Egentligen gjorde jag mig en otjänst då jag valde att jobba med både tillämpad forskning och grundforskning som doktorand men jag ville det. Jag forskade både på korallrevens ekologi och på hur de ska förvaltas på ett hållbart sätt. Jag kunde bland annat visa hur viktigt det är att skydda fiskars livsmiljö för att korallreven ska vara långsiktigt hållbara.

Han gjorde sedan det strategiska valet att satsa mer på fiskarna än korallreven. Det valet gav honom fler möjligheter på arbetsmarknaden och fler tillämpningar än om han riktat in sig på korallrev i första hand.

Nyfiken på annat

Efter disputationen forskade Marcus Öhman vidare vid Stockholms universitet och blev docent i zoologisk ekologi. Under den tiden jobbade han också med olika biståndsprojekt. Han blev nyfiken på att prova någonting annat och sökte en tjänst på jordbruksdepartementet inom fiskeripolitik. Kollegerna blev förvånade över bytet.

– Min forskning gick bra och jag hade pengar för att fortsätta med den. Inom akademin finns inställningen att man ska forska vidare om man har möjlighet att vara kvar. Jag skulle vilja uppmuntra fler att kliva utanför, man måste inte vara forskare hela livet.

Han beskriver arbetet på regeringskansliet som roligt och spännande. Han fick jobba på EU-nivå med fiskeripolitik och lärde sig mycket om förhandlingar. Så småningom blev det en internationell tjänst inom skogspolitiken på landsbygdsdepartementet som innebar arbete med FN och många resor till New York.

– Det är mycket spännande och givande att få en inblick i internationella organisationer och konventioner.

Analysera och tänka nytt

Erfarenheten från forskningen kan komma till användning på många olika plan, menar han. Den analytiska tankeförmågan är viktig och att kunna tänka nytt, att komma på nya lösningar på problem. Som forskare är man en problemlösare och dessutom tränad i att driva igenom projekt, ofta med många hinder på vägen.

– Man analyserar en frågeställning genom att problematisera utan att det blir personligt. Det finns en analytisk distans när man löser ett problem. En sådan förmåga kan komma till användning inom många olika typer av tjänster, till exempel på myndigheter.

Som ekolog är Marcus Öhman också van vid att analysera problem utifrån ett större perspektiv, någonting han haft nytta av i alla sina jobb. Dessutom har han glädje av sitt intresse för människan – under grundutbildningen läste han även kurser i socialantropologi och religionsvetenskap.

– Man kan säga att jag är intresserad av natur och människor och samspelet däremellan. Jag är mån om att hitta en bra balans, naturresurserna står människorna nära och jag förstår att människor kan bli upprörda. Fisket kan ha varit en inkomstkälla i generationer, jakt blir en livsstil. Det är mycket känslor.

När han själv jobbade på näringsdepartementet inom viltfrågor fick han redan första arbetsdagen ett dödshot på telefon. Det var en upprörd person som tyckte att det inte skulle finnas några vargar i Sverige. Samma dag ringde en lika upprörd person som tyckte motsatsen, att vargen skulle bevaras.

– Det är viktigt att avväga besluten väl och att hitta en balans. Det är en stor utmaning. Som tjänsteman ska man såklart jobba inom gällande politiska ramar och följa lagar och regler.

Tillbaka till forskningen

Efter ett antal år på regeringskansliet återvände Marcus Öhman till forskningen. Han hade fått en tjänst på Stockholm Resilience Center och jobbade bland annat med de globala hållbarhetsmålen och förarbetet till Agenda 2030 tillsammans med Johan Rockström och andra forskare. Erfarenheten från regeringskansliet var till hans fördel.

– Det gav mig en större förståelse för vad som är realistiskt att åstadkomma. Om miljöforskningen ska komma till användning är det viktigt att fundera över vad som kan fungera i verkligheten.

Arbetet på Stockholm Resilience Center resulterade bland annat i en väl citerad artikel i den vetenskapliga tidskriften Nature. Efter två år inom forskningen återvände han till regeringskansliet för ytterligare tre år som statstjänsteman. Sista året arbetade han med forsknings- och utbildningsfrågor på näringsdepartementet.

– Då kunde jag sy ihop alla tidigare erfarenheter med forskning och utbildning också. Det känns väldigt roligt att jag lyckats ägna mig åt så många olika områden under min karriär.

Tänka på slutet i början

Även om Marcus Öhman valde att lämna akademin vill han poängtera att det var kul att doktorera och forska. Hans råd till doktorander är att hitta ett bra och intressant projekt med en bra handledare och finansiering. Nar han själv var handledare för doktorander började han med att fråga om slutet – vad händer sen, efter disputationen?

– Åren går snabbare än vad man tror och det är bra att tänka på det i tid. Eventuellt kan det vara bra att bredda sig med passande kurser.

Sammantaget tror Marcus Öhman att doktorerandet kommer samhället till gagn eftersom man utbildas i mycket mer än frågorna man forskar på.

– Man blir en mästare i informationssökning, och dessutom duktig på att skriva och tala. Det är till nytta i väldigt många yrken.

Läs mer: Marcus Öhmans artikel i Nature Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. (Engelska)

Läs också i Curie: Vart tar doktorerna vägen?