Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor
Åtta personer tar emot publikens applåder på en teaterscen. Rött sammetsdraperi bakom dem, publikhuvuden i förgrunden.

Skådespelare och forskare tillsammans på scenen Livemodern på Cirkus i Stockholm. Från vänster: Tanja Lorentzon, Kristina Jerner Widestedt, Emil Edenborg, Maria Wendt, My Hellsing, Cecilia Åse, Mattias Frihammar och Elin Jelinek. Foto: Eva Annell

NYHET

Kunglig forskning blev föreställning på Cirkus

De som forskar på kunglighet och monarki blir ofta kontaktade av journalister, men får sällan tala om sitt expertområde. För att nå ut med sin forskning har några av dem skapat en föreställning – en vetenskaplig soaré – tillsammans med skådespelare och dramaturg.

En kväll i september var det dags för sex forskare från Stockholms universitet att dela med sig av sin kunskap från den lilla scenen Livemodern på Cirkus i Stockholm. Föreställningen ”En vetenskaplig soaré om monarkins magi, mening och makt” gav publiken tillfällen att både skratta och reflektera. Dramatiserade föredrag av forskarna varvades med korta scener med dramatenskådespelarna Elin Jelinek och Tanja Lorentzon. Deras repliker var också skrivna av forskarna.

Efteråt var initiativtagarna Mattias Frihammar, docent i etnologi, och Cecilia Åse, docent i statsvetenskap och professor i genusvetenskap, nöjda.

− Det var spännande och vi tyckte att soarén gick bra, även om det finns saker för oss att slipa på. Vi har bara fått positiv feedback från publiken. De vi pratat med säger att de lärt sig mycket och fått nya insikter, vilket var precis vad vi önskade, säger Mattias Frihammar.

Hittade ett större kreativt rum

En av forskarna som medverkade var Kristina Jerner Widestedt som är docent i medie- och kommunikationsvetenskap och forskar på mediebilden och mediebevakningen av kungahuset. Hon visste väldigt väl vad hon ville låta skådespelarna säga under soarén, men hade inte skrivit dramatisk text tidigare. Liksom övriga forskare fick hon hjälp av dramaturgen Magnus Lindman, verksam på Folkteatern i Göteborg, Folkoperan i Stockholm och Sveriges Radio Drama.

− Vi hade möten med dramaturgen och skådespelarna som läste upp texten och jag reviderade texten flera gånger så att den skulle bli spelbar. Väldigt roligt och kreativt, säger Kristina Jerner Widestedt.

I framtiden skulle hon gärna arbeta på liknande sätt. Hon tycker att upplägget fungerar utmärkt för den tredje uppgiften.

− Den vetenskapliga sfären är ju ganska hårt konventionsstyrd − man skriver artiklar, håller föredrag och deltar i paneldebatter − men teater och dramatik är en ny dimension, ett mycket större kreativt rum. Gränserna för vad som är tillåtet och möjligt förflyttas, säger Kristina Jerner Widestedt.

Mattias Frihammar tycker också att arbetet varit utvecklande.

− Jag har fått en helt ny förståelse för att formen, dramaturgin, spelar roll för hur man tar till sig ett material. Med den erfarenheten i bagaget kommer jag att försöka lägga upp mina föreläsningar annorlunda framöver, säger han.

Vill inte uttala sig om personerna

Tanken att skapa en föreställning om forskningen om monarki och kunglighet väcktes förra våren, när fler journalister än vanligt började höra av sig med frågor.

− Då påbörjade nämligen journalisterna arbetet med de dokumentärer som nu sänds på TV med anledning av kungens 50-årsjubileum. Precis som vid kronprinsessans bröllop ville journalisterna att jag skulle uttala mig om de kungliga personerna, men dem har jag inte forskat på. Jag har inte mer kunskap om dem än någon annan, säger Mattias Frihammar.

Jag är själv inte alls intresserad av kungligheter och hovet, men jag är väldigt nyfiken på varför folk är det

Som folklivsforskare har han istället studerat hur människor i Sverige förstår, använder och skapar mening kring institutionen monarki. Det är hans expertis och det han skulle vilja bli tillfrågad om av journalister.

− Jag är själv inte alls intresserad av kungligheter och hovet, men jag är väldigt nyfiken på varför folk är det, säger Mattias Frihammar.

Fritidsbåtar är enklare

Han har också forskat på fritidsbåtsentusiaster och vad som driver dem, också det ett ämne som väckt visst intresse hos journalister. När han blir tillfrågad om fritidsbåtsliv är frågorna relevanta, vilket de alltså inte är när det gäller ämnet kunglighet.

− Fritidsbåtsentusiaster är en enklare story, men min forskning kring kunglighet är komplex och funkar inte med den mediala logiken. När det gäller kunglighet och monarki finns dessutom en massa kulturella och mediala mallar som historien ska pressas in i. Få av journalisterna som kontaktade mig hade läst min avhandling om kunglighet och ställde frågor om den, säger han.

Hans forskarkollega Cecilia Åse hade liknande erfarenheter – att medierna hör av sig intensivt vid kungliga jubileum, men inte tar vara på hennes expertkunskaper.

− Vi kom fram till att vi skulle göra något själva för att få säga det vi vill säga, få prata om vår forskning. Så föddes idéen till soarén, säger Mattias Frihammar.

Från silvertron till servett

Soarén på Cirkus inleddes av en av skådespelarna och sedan tog forskaren Cecilia Åse vid. Hon berättade om den silvertron som den förra kungen, Gustav VI Adolf, satt på, i en tid när en kung fortfarande hade politisk makt i Sverige. Kvällen avrundades med Mattias Frihammars bidrag ”Den kungliga servetten”. Akten illustrerade hur en vanlig servett som vår nuvarande kung lagt på sitt huvud vid en gala blev värdefull och fann vägen till Livrustkammarens samlingar.

... det är lätt att få en känsla av utvaldhet och vördnad när man efter lång väntan äntligen tillåts besöka de kungliga arkiven.

När historieforskare My Hellsing stod på scenen fokuserade hon på sin roll som oberoende forskare, att det är lätt att få en känsla av utvaldhet och vördnad när man efter lång väntan äntligen tillåts besöka de kungliga arkiven.

Ett likande tema – risken med att känna sig utvald – togs upp i inslag som Kristina Jerner Widestedt skrivit.

− De kungliga väljer vilka som får intervjua dem och hovreportrarna känner sig exklusiva, känner att de fått ett förtroende de inte vill missbruka. De vill inte stöta sig med de kungliga, utan fortsätta att bli inbjudna till högtider. Som medieforskare tycker jag dock att det vore bättre om en journalist skrev en bra granskande artikel, än tio fjäskiga, säger Kristina Jerner Widestedt.

Hon menar att den seriösa journalistiken tappade intresset för kungen som stadsöverhuvud och monarkin som statsskick i början av 1970-talet, när grundlagen ändrades så att kungen endast fick en representativ funktion.

Attityder kan påverkas

Makt att påverka har de kungliga dock ändå. Emil Edenborg, statsvetare och docent i genusvetenskap, talade bland annat om kronprinsessans medverkan på QX-galan och vad den betydde för gayrörelsen. Maria Wendt, docent i statsvetenskap, gav exempel ur kungens tal i militära sammanhang och visade hur innehållet förändrats med det säkerhetspolitiska läget. Från fokus på fredliga insatser, till fokus på situationer när Sverige tvingats försvara sig mot en mäktig fiende.

− Ett aktuellt exempel på kungens makt att påverka är Nobelprisutdelningen och den ryska ambassadören. Det tog 35 minuter från att hovet gick ut med att Kungen övervägde sin medverkan på Nobelprisutdelningen, till att Nobelstiftelsen pudlade och sa att ambassadören inte skulle bli inbjuden, säger Kristina Jerner Widestedt.

Med sociala medier kan hovet och kungliga personer själva styra allmänhetens bild, utan att journalister varit inblandade.

Hon anser att det finns mycket medierna borde granska och upplysa om när det gäller kungahuset och monarkin. Istället går trenden åt motsatt håll. Med sociala medier kan hovet och kungliga personer själva styra allmänhetens bild, utan att journalister varit inblandade.

− När journalisterna blir överflödiga är vi ute på hal is. Om vi som medborgare ska kunna ta ställning till om vi vill bevara monarkin eller övergå till ett annat statsskick måste vi först veta vad monarkin är för något. Bara en sådan sak som hovet – hur många jobbar där? Går hovpersonal i pension eller är de anställda tills de dör? Får de bostäder? Det finns mycket att ta reda på, säger Kristina Jerner Widestedt.

Bara en sådan sak som hovet – hur många jobbar där? Går hovpersonal i pension eller är de anställda tills de dör? Får de bostäder?

Ordnar gärna en repris

Mattias Frihammar skulle gärna framföra samma föreställning igen, men är tveksam till att arbeta fram en ny soaré i framtiden. Stockholms universitet gav forskarna en tjänstevecka vardera för att arbeta med soarén, men i praktiken la de ner betydligt mer tid än så.

− En tillställning av det här slaget passar dåligt in i universitets byråkrati. Alla gjorde tummen upp för idén, men sedan var det otroligt trögt att få någon konkret hjälp med det praktiska. Jag har jobbat veckovis för att sy ihop allt, säger Mattias Frihammar.

Han fick kontakt med dramaturgen Magnus Lindman via privata kontakter. Privata kontakter var också avgörande för att få tillgång till en lämplig scen att spela på utan kostnad. Kontakterna med Dramaten var dock enbart positiva.

− Dramaten har samarbetsavtal med Stockholms universitet och kontaktpersonen på Dramaten tyckte att vår idé var jättebra. De två skådespelarna lånades ut till vårt projekt med lön från Dramaten.

Kungen 50 år på tronen - se den inspelade föreställningen på Stockholms universitets webbplats Länk till annan webbplats.

Du kanske också vill läsa

Nyhet 23 april 2024

Carina Järvenhag

Turnén om vetenskapsförnekelse besökte över tio lärosäten för att belysa fenomenet och dess konsekvenser för forskning och klimatarbete. En av initiativtagarna, miljöforskaren Mika...

Nyhet 3 april 2024

Natalie von der Lehr

De varnar känsliga lyssnare i början av varje poddavsnitt. Forskarna Kristina Alstam och Annelie de Cabo startade podden Med kriminella hälsningar för att ge röst åt socialt arb...

Nyhet 10 januari 2024

Carina Järvenhag

Akademin måste arbeta med forskning på ett både praktiskt och teoretiskt plan. Det menar Helena Hansson som forskar och undervisar om deltagande design vid Göteborgs universitet. D...