Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor
Leif Stinnerbom sitter med armarna i kors framför en blå bokhylla.

Leif Stinnerbom är konstnärlig ledare för Västanå Teater i Rottneros och har under alla år haft täta kontakter med akademin. Foto: Helena Östlund

NYHET

Hedersdoktor förenar teater och akademi

Efter ett långt liv i musikens, dansens och teaterns tjänst blir nu Västanå Teaters konstnärlige ledare Leif Stinnerbom hedersdoktor vid Karlstads universitet. Han har kombinerat praktik och teori; som riksspelman, manusförfattare och teaterchef. Alltid med berättandet som röd tråd.

Leif Stinnerbom började med ”forskning” redan som 15-åring. Han spelade fiol och var intresserad av den värmländska folkmusikkulturen. Åkte runt på sin moped och intervjuade spelemän i stugorna. Det arbetet fortsatte han senare med som musikantikvarie vid Värmlands Museum.

– Jag visste tidigt att det var sånt här jag skulle syssla med, säger Leif Stinnerbom.

Musiken ledde honom till dansen, som så småningom ledde honom till teatern. Idag är han konstnärlig ledare för Västanå Teater i Rottneros.

Vi sitter och pratar i Leif Stinnerboms nybyggda kontor, det första egna han någonsin haft. En blå bokhylla är fylld med böcker ända upp till taket och på väggarna hänger konst av favoriten Torsten Jurell.

Fast scen i Berättarladan

Västanå Teater har sedan 1999 haft sin fasta scen här i Berättarladan. Lagom till 50-årsjubileet i år har ladan byggts till och isolerats, vilket gjort att ensemblen nu även fått en vinterscen. Innerväggarna luktar gott av färskt trä. Allt är inrett och färgsatt av Leifs fru Inger Hallström Stinnerbom som är teaterns kostymdesigner och estetiskt ansvariga.

På den stora scenen får vi en glimt av dansarna som övar inför sommarens premiär av jubileumsföreställningen En saga om en saga. En kavalkad ur deras tidigare Selma Lagerlöf-föreställningar där Selma står på scenen i tre olika åldrar. Hon är en av de författare som Västanå Teater ständigt återkommer till – en berättandets mästare.

– Det som gjorde att jag verkligen föll för teatern var berättandet, att berätta historier, något som jag upplevt i hela mitt liv. Både vid de värmländska köksborden och i kåtan i Västerbotten med min samiske morfar och hans bror. Jag älskar berättelser.

Täta kontakter med akademin

Leif Stinnerbom har under alla år haft täta kontakter med akademin. Det började med att han som ung läste musikvetenskap vid Göteborgs universitet och sedan etnologi i Göteborg och vid Högskolan i Karlstad. I Göteborg fanns den legendariske folkmusikprofessorn Jan Ling som blev hans mentor.

Leif ville doktorera på något inom den nordiska folkmusiken, men hade också börjat bli intresserad av dansbandsgenren.

– Jag tyckte att dansbanden stod för något som kunde liknas vid en ny sorts folkmusik. Det finns många likheter: det handlar om funktionsmusik, musik som man dansar till och så fort det är dans med är det inte ”fint”, då är det populärkultur.

Det låg nära till hands att doktorera på Sven-Ingvars, som bärare av en sådan folklig kultur. Parallellt med studierna fortsatte Leif att ägna sig åt musik och dans. Han hade redan som 19-åring blivit riksspelman, var med och startade folkmusikgruppen Groupa och ordnade danskurser tillsammans med sin fru.

Värvades som danslärare och koreograf

De erfarenheterna gjorde att han 1987 värvades av teaterchefen Peter Oskarson till Folkteatern i Gävleborg som danslärare och koreograf till föreställningen Den stora vreden. Trots att han då inte alls hållit på med teater.

– Jag var drygt 30 år och hade bara sett fem teaterpjäser i mitt liv, varav fyra i skolan – och ingen tyckte jag om. Hade någon då sagt att ”du kommer att hålla på med teatern i resten av ditt liv”, så hade jag bara skrattat.

Men så blev det. Det var inte lätt att lämna akademin men när professor Ling till slut sa ”är det inte på teatern du har ditt hjärta?” så avbröt han doktorerandet.

– Han var en fantastisk lärare och vän. När jag förstod att jag kunde få ihop allt jag hade hållit på med i mitt liv, att berätta med ord, med musik och med dans – då var det kört. Då lämnade jag Sven-Ingvars åt sitt öde.

Tog över Västanå Teater

1990 fick Leif Stinnerbom erbjudandet att ta över ledarskapet för Västanå Teater som då höll till i en gammal skola nära Ransäter och mest arbetade med skolteater.

De kämpade liksom många andra fria teatergrupper för att överleva. Men så fick Leif span på den gigantiska lada som hörde till Rottneros herrgård – och en vision växte fram.

– Vi tänkte: ”wow, här kan vi skapa en värmländsk version av Shakespeares The Globe”. Vi fick hyra ladan och tillsammans med scenografen Lars ”Jakob” Jakobsson kunde vi bygga upp något helt nytt.

Inte långt härifrån ligger Selma Lagerlöfs Mårbacka, den författare som ensemblen ständigt återkommer till. Numera har Västanå Teater en stor och stadig publik med ständigt slutsålda föreställningar och är sedan 2009 regionteater.

Ser sig som folkbildare

Leif Stinnerbom ser sig som folkbildare och banerförare för en folklig rural kultur.

– Om någon skulle fråga mig vad jag har jobbat med i hela mitt liv så har jag varit folkkulturarbetare. Allt det spännande finns inom folkkulturen. Den är till sin karaktär både provinsiell och universell, där finns en estetik som jag eftersträvar. Allt inom folkkulturen har en funktion, den är ganska enkel men samtidigt finns en estetisk utsmyckningsidé. Det ska vara vackert.

Leif Stinnerbom har alltid sett vetenskapligt utforskande och praktiskt utövande som ömsesidigt beroende av varann. När han skriver manus till Västanå Teaters föreställningar gör han gedigen research och läser både skönlitterära och vetenskapliga verk.

– Teater är ett forskningsarbete.

Läser in sig på tiden

Ett exempel är när de förra året satte upp Körkarlen av Selma Lagerlöf, som utspelas strax efter storstrejken 1912. En tid som präglades av konflikter mellan arbetare och borgare, och med allmänt spridd tbc.

– Då måste jag läsa in mig på den tiden. Inte för att göra exakt som det var då utan för att kunna kommunicera med vår tid. Jag läser kanske 40 böcker innan jag sätter igång att skriva. Det har jag med mig från min akademiska period.

Han är väldigt glad över att nu bli hedersdoktor, men ser det som en utmärkelse för alla medarbetare inom Västanå Teater.

– Det är fantastiskt, det är en jättestor ära och ett erkännande. Men det hänger inte bara på mig, teater är ett kollektivt arbete så äran faller på alla som jobbat med det här genom åren.

Gjort mycket för den värmländska kulturen

Patrik Larsson som är dekan vid fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap vid Karlstads universitet konstaterar att universitetet haft ett långt samarbete med Leif Stinnerbom genom bland annat hans föreläsningar för studenter.

– Leif Stinnerbom är en god representant för den värmländska kulturen som han har gjort mycket för. Våra forskare har varje år varit inbjudna till Västanå Teater i samband med föreställningar och deltagit i seminarier och samtal.

Han har också varit involverad i arbetet vid Musikhögskolan Ingesund.

Fakulteten har precis antagit en strategi för att lyfta humaniorans ställning i samhället och där hoppas han att Leif Stinnerbom och andra kulturutövare ska komma att spela en viktig roll i framtiden.

– Vi klurar alltid på samarbetsformer, det kan handla om kulturfrukostar, humanioradagar eller samarbete med skolor. Vår strävan är att skapa fler arenor av den typen.

Priser

Leif Stinnerbom och Västanå Teater har fått flera priser bara under 2022:

  • Värmländska Akademins Lagerlöv till Inger Hallström Stinnerbom och Leif Stinnerbom.
  • Bo Bringborns musikpris för individuellt skapande, till Leif, Magnus och Sophia Stinnerbom.
  • Mickelspriset vid Sagobygdens musik- och berättarfestival till Västanå Teaterförening.

Du kanske också vill läsa

Nyhet 25 april 2017

Teresia Borgman

Ståuppkomikern Anders Sahlman har hittat en unik nisch för sina uppträdanden. Han skämtar om forskning och forskningskommunikation.

Nyhet 20 april 2017

Natalie von der Lehr

På lördag ska människor på fler än 500 platser i världen samlas för att visa sitt stöd för vetenskap och forskningsbaserad kunskap. Initiativet kommer från USA, i Sverige blir det ...

Nyhet 11 juni 2019

Natalie von der Lehr

Universiteten har ett public service-ansvar och borde skapa egna plattformar för redaktionellt innehåll om forskning. Det menar Magnus Bremmer som nyligen startade det digitala bil...