Kontrollrummet från världens första kärnkraftverk, EBR-I, nu på museum i Idaho. Foto: Dan Meyers/Unsplash
NYHET
Forskningen som kom in från kylan
Vad händer när ett forskningsfält kommer in från kylan och pengarna strömmar till igen? Inom kärnkraftsforskningen råder det nu brist på både forskare och kompetens.
Den 26 april 1986 klockan halv två på natten uppstod en härdsmälta i reaktor fyra i kärnkraftverket i Tjernobyl i Ukraina. Reaktorn, som saknade en så kallad inneslutning, exploderade och släppte ut radioaktiva partiklar i luften.
Härdsmältan var den hittills allvarligaste kärnkraftsolyckan i världen och skrämde slag på svenska politiker, som införde vad kritikerna har kallat ett tankeförbud mot kärnkraftsforskning. Förbudet bestod i en formulering i kärntekniklagen som började gälla i januari 1987: ”Ingen får utarbeta konstruktionsritningar, beräkna kostnader, beställa utrustning eller vidta andra sådana förberedande åtgärder i syfte att inom landet uppföra en kärnkraftsreaktor.”
Att bryta mot lagen kunde straffas med fängelse.
Paragrafen har fått kraftig kritik genom åren, bland annat i ett upprop hösten 1995 där 102 forskare krävde att den skulle avvecklas. Men det var inte förrän 2006 som regeringen gav efter och avskaffade bestämmelsen.
Lågt intresse för att forska om kärnkraft
Med hotet om fängelse borttaget var det visserligen tillåtet att forska om kärnkraft, men kraftslaget skulle fortfarande avvecklas och intresset för att forska om en teknik som var på väg bort var begränsat.
Idag är kärnkraft i ropet igen, men mycket kompetens har försvunnit på vägen och det har blivit svårt att rekrytera forskare.
Redan för tio år sedan varnade EU-kommissionen för kompetensbrist inom reaktorfysik och kärnkraftsäkerhet, och sedan dess har flera utbildningsprogram försvunnit. Neddragningarna påverkade också möjligheten att göra akademisk karriär, vilket gör det svårare att rekrytera duktiga forskare.
– Tyvärr drabbas hela området när kärnkraften är impopulär, säger Christian Ekberg, professor i kärnkemi vid Chalmers.
Han framhåller att det inte går att se kärnkraften som en isolerad bransch – de som utbildas kan också arbeta på sjukhus och i beredskapstjänster.
Christian Ekberg. Foto: Chalmers
– När jag började som doktorand fanns det ganska gott om fakultetstjänster inom kärnteknik, men många tjänster har försvunnit och numera är det ont om dem, säger Christian Ekberg.
Resultatet är en befarad kompetensbrist, om inte nu så i framtiden när han och hans jämnåriga går i pension.
– Det har varit svårt att rekrytera, att hitta kompetenta människor. På min avdelning är en av ett tiotal doktorander svenskar. Det är möjligt att de andra stannar men det finns inga garantier för det, säger Christian Ekberg.
Hur lång tid tar det att komma i kapp?
– I Sverige är en civilingenjörsutbildning fem år så om vi rekryterar nu, till civilingenjörsprogrammet om två år, är de ute om sju år.
Någon utbildning i kärnteknik finns inte på Chalmers. Christian Ekberg och andra forskare har föreslagit det men ännu inte fått något positivt besked utan frågan har bordlagts.
Få som forskar inom kärnteknik i Sverige
Det här är något som också Ane Håkansson, professor i tillämpad kärnfysik vid Uppsala universitet, har noterat.
– Det är väl bara att konstatera att den kärntekniska verksamheten har legat i bakvattnet under många decennier. Effekten har blivit att andra energitekniker har fått företräde när det kommer till tilldelning av basfinansiering och sådana fasta strukturer som är viktiga för att bygga upp långsiktighet. Så det är inte underligt att vi idag har en förhållandevis liten grupp människor som forskar och undervisar inom kärntekniken i Sverige.
Utan karriärväg är det också lätt att tröttna efter några år och gå till industrin eller lämna branschen helt.
Nu när kärnkraften återigen har fått politiskt stöd har pengarna börjat rulla in till olika forskningsprojekt. Såväl Strålskyddsmyndigheten som Stiftelsen för strategisk forskning och Energimyndigheten har utlyst medel till forskning inom kärnkraftsområdet.
– Projektmedel i all ära men vi måste ha forskare som kan söka de här medlen. De få som finns är upptagna i pågående projekt eller har fullt upp med undervisning för att få ihop sitt dagliga bröd, säger Ane Håkansson.
Ane Håkansson. Foto: Mikael Wallerstedt
Efterlyser fler lektorstjänser inom kärnteknik
Utan karriärväg är det också lätt att tröttna efter några år och gå till industrin eller lämna branschen helt. Ane Håkansson efterlyser statliga pengar för fler lektorstjänster.
– Lektorstjänster är livstidsanställningar vilket innebär att institutionerna tvekar att erbjuda lektorat för att de inte vill sitta med Svarte Petter den dag då projektpengarna tar slut.
Ane Håkansson är föreståndare för Anita. Det är ett nationellt kompetenscenter som genom forskning och utveckling ska ta fram beslutsunderlag för att kunna införa den teknik som kallas SMR, Små modulära reaktorer. I Anita ingår förutom Uppsala universitet också KTH, Chalmers, Uniper, Vattenfall, Fortum, Westinghouse och Studsvik.
Inom Anita finns idag 14 projekt inom vilka doktorander och postdoktorer har anställts. De frågor som ska lösas handlar inte bara om teknik utan också om till exempel projekt- och finansieringsmodeller och hur lagstiftningen och regelverk måste förändras. Ane Håkanssons förhoppning är att en reaktor ska vara i provdrift före det här decenniets slut.
Intresset för kärnteknisk utbildning ökar bland svenskar
Vid Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) finns en kärnteknisk utbildning sedan 2007 [1]. Janne Wallenius, professor i reaktorfysik vid KTH ser ett stort intresse för från utländska studenter som kommer till Sverige för att ta sin mastersexamen. Nu tycks även svenska studenter har fått upp ögonen för branschen.
Janne Wallenius. Foto: KTH
– Det verkar ha blivit en förändring i höstens antagning med fler studenter med lokal bakgrund, säger Janne Wallenius.
Själv arbetar han idag huvudsakligen i det egna företaget Blykalla som utvecklar mindre, blykylda reaktorer. Forskningen har fått stöd i projekten Sunrise och Solstice. Sunrise är ett samarbete mellan KTH, Uppsala universitet och Luleå tekniska universitet för att lösa de tekniska problem som finns. Solstice är ett samarbete mellan flera företag för att ta fram en testanläggning i Oskarshamn.
Janne Wallenius påminner om en annan kunskap som har gått förlorad. Den tysta.
– Det är saker som inte finns beskrivna i kursböcker och manualer. Det har till exempel visat sig svårt att kontrollera kvaliteten i betongplattan när man bygger nya kärnkraftverk. Det har man misslyckats med i både Frankrike och Finland.
[1] KTH tror på kärnteknik. Artikel i Ny Teknik 2006-09-30
Länk till annan webbplats.
Vad är små modulära reaktorer (SMR)?
SMR (Små modulära reaktorer) är ett samlingsnamn för småskaliga, fabrikstillverkade kärnreaktorer med en effekt under 300 MW. De kärnkraftsreaktorer som idag är i drift i Sverige har en effekt på drygt 1000 MW.
En fördel med SMR som lyfts fram är att tillverkningen är standardiserad vilket gör att de kan serietillverkas i en fabrik. SMR kan bygga på konventionell reaktorteknik och kylas med vatten, men mer avancerade modeller ska kunna kylas med andra medel som flytande metaller, gaser eller smält salt. Det finns i nuläget ett 90-tal SMR-projekt i världen.
Fjärde generationens kärnkraft
Det som beskrivs som fjärde generationens kärnkraft är en metod som bland annat använder bränslet, uran, mer effektivt. Vissa SMR kan uppfylla kraven på att tillhöra den fjärde generationen. De kriterier som ska uppfyllas skapades av Generation IV International Forum, ett internationellt samarbete med målet att kunna driftsätta anläggningar 2030. Kriterierna är:
- Reaktorn ska producera energi till samma kostnad eller billigare än dagens reaktorer.
- Reaktorn får inte lämna efter sig något långlivat avfall.
- Det får inte finnas rent plutonium någonstans i bränslecykeln.
- Reaktorerna ska ha en så hög säkerhetsnivå att det inte finns något olycksscenario där det skulle bli nödvändigt att evakuera människor som befinner sig utanför kraftverkets staket.
Du kanske också vill läsa
Debatt 6 mars 2024
Vi vill att regeringen låter utreda om, och i så fall hur, fördelning av basanslaget kan öka forskningens kvalitet. Det skriver Vetenskapsrådets generaldirektör Katarina Bjelke i e...
Nyhet 5 mars 2024
Hur lyckas man med sin Marie Curie-ansökan? Det vet Gabriele Greco och Konstantin Nestmann som båda fick 100 av 100 poäng och nu är anställda som postdoktorer i Sverige.
Nyhet 28 februari 2024
Att söka medel för forskning tar tid och kräver planering. Curie har bett tre erfarna forskare om tips på hur man skriver sin första ansökan för att öka chanserna att få den bevilj...