Borde fler doktorander underkännas?

– Handledaren har mycket makt när det gäller val av betygsnämnd och det måste få vara så. Handledaren känner till forskningsområdet och vet vilka personer som har rätt kunskap för att granska avhandlingen, menar Charlotta Turner som är professor i analytisk kemi vid Lunds universitet.

De flesta riktlinjer för disputationen förordar att personerna som ingår i en betygsnämnd ska ha minst docentkompetens. Dessutom ska minst en ledamot komma från en annan institution och helst från ett annat lärosäte, och både könen ska vara representerade.

Det ska heller inte förekomma något jäv. Som jävig anses till exempel kolleger som man har publicerat vetenskapliga artiklar med. I praktiken utses dock ofta personer som handledaren känner och redan har kontakt med.

– Ett enskilt forskningsämne är en ganska liten värld och man vet vilka alla är och har träffats i andra sammanhang. Att examinera varandras doktorander innebär tjänster och gentjänster, säger Charlotta Turner som själv har suttit i många betygsnämnder och handlett ett stort antal doktorander.

Hon framhåller vikten av att kunna vara kritisk även när betygsnämndens ledamöter känner handledaren väl.

– Man måste kunna vara professionell, och både kunna kritisera och få kritik utan att ta det personligt. Jag vill inte ingå i en betygsnämnd för en riggad disputation där avhandlingen ska godkännas oavsett om den håller en tillräcklig hög vetenskaplig kvalitet eller inte.

Lyckades inte bromsa en disputation

Betygsnämnden får som regel den redan tryckta avhandlingen tre veckor före disputation. Charlotta Turner har funderat mycket över hur man ska förhålla sig till en dålig avhandling. Som betygsnämndsledamot ville hon själv bromsa en disputation på en avhandling som enligt henne inte höll måttet.

– I avhandlingen förekom bland annat plagiarism och artiklar som var publicerade i tidskrifter utan vetenskaplig granskning.

Men hennes försök att bromsa disputationen lyckades inte. Doktoranden godkändes trots att själva försvaret vid disputationen inte heller gick bra. Vid diskussionen i betygsnämnden höll Charlotta Turner fast vid att avhandlingen inte borde godkännas.

– Men min avvikande åsikt togs inte till protokollet och jag lämnade lokalen i protest eftersom jag inte ville att det skulle se ut som att jag hade godkänt avhandlingen.

Efter påtryckningar skrevs protokollet om för att ta med hennes förbehåll och lärosätet förändrade rutinerna för förhandsgranskning. Universitetet lade bland annat till ett steg där betygsnämnden granskar avhandlingens sammanfattning före tryck.

...jag lämnade lokalen i protest eftersom jag inte ville att det skulle se ut som att jag hade godkänt avhandlingen.

Fler lärosäten har anammat ett liknande system där betygsnämnden utför en första granskning utan att godkänna. Istället ger ledamöterna antingen ett klartecken för disputation eller kommenterar varför doktoranden borde vänta med disputationen.

Hellre fria än fälla doktoranden

I andra situationer har Charlotta Turner valt att hellre fria än fälla en doktorand när avhandlingen legat på gränsen.

– I dessa fall ställer jag mindre frågor om detaljer i avhandlingen men kollar vad doktoranden har lärt sig. Det handlar trots allt om en utbildning med både djup och bredd, och det finns lärandemål även för forskarutbildningen.

Hon menar att systemet inte är helt perfekt.

– Vid en bra avhandling fungerar disputation och betygsnämndens granskning fint, men det är svårare att veta hur man ska förhålla sig till en mindre bra avhandling.

– Men om vi inte kan använda den kollegiala granskningen vid disputationen faller hela det akademiska systemet – till exempel granskning av artiklar, ansökningar om forskningsbidrag och tjänster.

Kollegial granskning ett viktigt verktyg

Hon får medhåll av Kristian Daneback, professor i socialt arbete vid Göteborgs universitet. Under sin karriär har han varit handledare, studierektor, doktorandexaminator, viceprefekt samt prodekan med ansvar för forskning och utbildning på forskarnivå och ordförande i universitetets utskott för forskarutbildning.

– Den kollegiala granskningen är helt avgörande. Det handlar om bedömningen av den vetenskapliga kvaliteten och även om tillit till forskningsresultaten. Man måste kunna lita på att den processen fungerar.

Inom humanoria är monografier det vanligaste formatet för en doktorsavhandling. Mongrafier förekommer även inom samhällsvetenskap. Till skillnad från de redan publicerade artiklar som ingår i en sammanläggningsavhandling har texten i en monografi inte gått igenom peer review.

Den kollegiala granskningen är helt avgörande.

Däremot har arbetet diskuterats kritiskt vid flera seminarier, och före ansökan om disputation hålls ett slutseminarium. Inför seminariet granskar så kallade slutläsare den nästa färdiga avhandlingen noggrant och föreslår ändringar. Slutläsarna kan på vissa institutioner även ingå i betygsnämnden.

– Det har hänt att jag har varit både slutläsare och betygsnämndsledamot, och då gäller det att hitta ett förhållningssätt om doktoranden har valt att inte ta med just mina ändringsförslag. Jag försöker se helheten istället för detaljer.

Har rätt att lägga fram en avhandling

Kristian Daneback påpekar också att doktoranden alltid har rätt att lägga fram en avhandling för disputation, även när hen får rådet att avvakta. Det kan exempelvis handla om att det finns en konflikt mellan doktorand och handledare, eller att ämnet för avhandlingen är kontroversiellt.

Ibland är det doktoranden själv som gärna vill bli klar och gå vidare, men det kan också vara institutionen som vill få doktoranden genom systemet. Vid vissa lärosäten och fakulteter innebär en disputerad doktorand en ekonomisk ersättning i form av forskningsmedel från den egna fakulteten. Så är fallet vid vid den naturvetenskapliga fakulteten vid Lunds universitet.

– Disputationer är en typ av forskningsproduktion som går att mäta och därför är det en vanlig fördelningsmodell för fakultetsmedel, kommenterar Charlotta Turner.

Den samhällsvetenskapliga fakulteten i Göteborg premierar dock sedan början av 2023 inte längre doktorsexamina i sin fördelningsmodell.

Trycka avhandlingen före eller efter disputation?

Trots att opponenten och betygsnämnden ofta har värdefulla synpunkter på avhandlingen sker ingen omarbetning av texten. Bengt Johansson, professor vid Göteborgs universitet, förespråkar i en krönika i Curie att man borde vänta med att trycka avhandlingen:

”Givetvis borde vi lägga fram manus som kan ändras efter disputationen och som inte trycks förrän disputationen är klar. Då spelar ju faktiskt opponentens och betygsnämndens synpunkter roll”, skriver han.

Disputationer är en typ av forskningsproduktion som går att mäta och därför är det en vanlig fördelningsmodell för fakultetsmedel.

Charlotta Turner är skeptisk till att ändra texten efter disputationen. Hon ser avhandlingen mer som ett underlag för just själva disputationsakten.

– I en sammanläggningsavhandling lever de redan publicerade artiklarna redan sitt egna liv och läses på annat håll. Och vad är meningen med att ändra i kappan om det är opponenten som har kommit på en klok tanke?

Däremot välkomnar hon mer granskning och diskussion före tryck.

– I en sammanläggningsavhandling är den vetenskapliga diskussionen i kappan väldigt viktig. Skrivandeprocessen är central för att få till en bra diskussion under disputationen, sedan är det inte själva boken som är viktigast. Det skulle kunna vara en pdf.

Avhandlingen ett körkort för forskare

Kristian Daneback menar att avhandlingen borde kunna läggas till handlingarna efter disputationen.

– Monografier kan bli en bok hos ett förlag, då sker en viss redigering för att göra texten mer tillgänglig. Men annars väntar ofta nya uppdrag, den färdiga doktorn ska ta spjärn från avhandlingen och utvecklas vidare. En avhandling är inte längre ett livsverk.

Istället ser han avhandlingen och disputationen som ett körkort för forskare.

– Det är ett bevis på att man själv kan driva forskning, man kan söka egna forskningsbidrag och publicera själv.

Olika traditioner för disputation i olika länder

Disputationer i Sverige sticker dock ut internationellt. I många andra länder går till exempel inte avhandlingen till tryck förrän efter disputationen.

– Utländska betygsnämndsledamöter behöver ofta få en förklaring av vad uppdraget går ut på och vad det är som examineras när avhandlingen redan är tryckt, berättar Kristian Daneback.

Man behöver inte resa särskild långt för att hitta skillnader i hur en disputation går till och en avhandling bedöms. I Norge får betygsnämnden, där opponenten ingår, ta ställning till om avhandlingen kan godkännas innan den försvaras offentligt. Om så inte är fallet kan betygsnämnden kräva att den revideras inom en viss tid och nämnden gör sedan en förnyad prövning.

Och på Island gör opponenten en bedömning av avhandlingen i förväg. Doktoranden kan sedan arbeta in kommentarerna i manuset som läggs fram på disputationsdagen.

Examinatorerna i Storbritannien, USA och Australien granskar avhandlingens manuskript, och lämnar sedan synpunkter till doktoranden och handledaren. Doktoranden tar därefter hänsyn till kommentarerna i nästa version, och vid omfattande ändringsförslag (”major revisions”) kan tiden som doktorand bli förlängd.

Avhandlingen innehöll plagiat

Kristian Daneback har varit examinator på en avhandling från den anglosaxiska världen, som han inte kunde godkänna. Avhandlingen innehöll nämligen plagiat från Kristian Danebacks eget arbete.

– Doktoranden visste inte hur man citerar och refererar korrekt, och min text såg ut som någonting som han själv hade kommit på.

En annan gång var han examinator på en disputation i Belgien.

– Det blev en kombination av att vara opponent och betygsnämdsledamot. Vi som var med i panelen fick ställa lite fler frågor än en betygsnämndsledamot i Sverige, och fattade beslut om godkännande.

Doktoranden visste inte hur man citerar och refererar korrekt, och min text såg ut som någonting som han själv hade kommit på.

I flera länder förekommer inga offentliga disputationer, så är det till exempel i Storbritannien. Enligt Mats Lundström, docent och lektor i statskunskap vid Uppsala universitet, innebär detta att betygsnämnden ges tillfälle att ta ställning till avhandlingen i lugn och ro. ”Avhandlingen kan underkännas utan att det innebär en offentlig tragedi”, skriver han i en debattartikel i Svenska Dagbladet.

Det innebär också att examinationen blir mindre högtidlig och dramaturgisk, menar han.

Charlotte Turner håller dock gärna fast vid högtidligheten som en svensk disputation innebär.

– Det är en speciell dag för doktoranden och även handledaren. Det ska vi inte tona ner.

Läs mer:

”Regler för disputationer stärker akademisk inavel” Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. (Svenska Dagbladet)

Läs också i Curie:

Ge betygsnämnden chansen att förbättra avhandlingen (Curie)