Vägen från hemstaden Härnösand till den nya tjänsten som forskningschef på Kolmårdens djurpark har tagit Andreas Fahlman till många olika delar av världen. Hawaii, Ottawa och Valencia har varit några av stationerna på resan.
Vägen till akademin

”Djurparker spelar viktig roll inom forskningen”

2021-11-16

I december börjar marinbiologen Andreas Fahlman som ny forskningschef på Kolmårdens djurpark. Vägen dit har varit krokig och gått via många olika länder. Nu ser han fram emot en kombination av forskning, undervisning och att utveckla djurparkens forskningsverksamhet.
– Jag har dragit vinstlotten.

Han beskriver sig själv som en djurmekaniker som vill förstå hur djuren fungerar. I sin forskning har Andreas Fahlman mest fokuserat på marina däggdjur som exempelvis delfiner.

— Det har alltid fascinerat mig att de kan göra saker som vi människor inte kan. Vissa marina däggdjur kan hålla andan i mer än tre timmar och dyka mer än två kilometer ner i havet för att leta efter mat.

Under den så kallade dykreflexen, när djuren håller andan, går hjärtfrekvensen ner för att hjärtat och hjärnan ska få tillräckligt med syre. Även vi människor reagerar på ett liknande sätt när vi dyker, och en del av Andreas Fahlmans forskning har fokuserat på att förbättra dykforskningen för människor med hjälp av kunskapen från djuren.

Forskningsfynden kan också vara relevanta för patienter med stroke eller hjärtattack som innebär en minskad tillgång av syre till hjärta och hjärna.

Från Härnösand till Hawaii

Vägen från hemstaden Härnösand till den nya tjänsten på Kolmården har tagit Andreas Fahlman till många olika delar av världen. Han flyttade från Sverige som 23-åring på 1990-talet, på grund av lågkonjunkturen fanns det inga jobb och det var svårt att komma in på universitetet.

– Men det fanns en möjlighet att ta studielån för att studera utomlands och då tog jag det för att fara till Hawaii och studera marinbiologi. På så sätt är Sverige ett bra land att växa upp i, det finns möjligheter.

Att det blev just Hawaii och marinbiologi var en kombination av slump och intresse. Som liten hade Andreas Fahlman tittat på dokumentärer av Jaques Costeau på den svartvita tv:n och förundrats över hur djuren fungerar och hur de kunde hålla andan så länge.

– Jag var också väldigt intresserad av dykning och hade en släkting som jobbade med det på Hawaii. Då passade det bra att plugga där.

Under kursen i djurfysiologi föll alla bitar på plats.

– Då visste jag att det här ska jag göra.

Krokig väg som forskare

Andreas Fahlman flyttade sedan till Ottawa i Kanada för att doktorera innan han inledde en turné som postdoktor på olika ställen i USA.

– Det blev många korta tjänster som inte ledde till någon fortsättning. Det blir svårt att tro på sig själv då, att man har det som krävs. Det är också svårt att ha en familj, jag har alltid velat resa mycket men det blir jobbigt att hela tiden behöva flytta på sig.

Forskningen är i det närmaste en passion och en livsstil, menar han.

– Speciellt inom mitt område, jag jobbar med folk på akvarier och ute på fältet, de blir som små familjer. Den gemenskapen ger också väldigt mycket och är speciell.

Europas största akvarium

Till slut lyckades han att få en fakultetstjänst på Texas A&M University, där han stannade i fem år för att forska och undervisa. Men sedan ändrades lagen, och studenterna fick ta med sig vapen till föreläsningarna.

– Som svensk upplevde jag det som obehagligt och sa nej tack, då åker jag härifrån.

Flyttlasset gick över Atlanten till Europas största akvarium, Oceanografic i Valencia, där Andreas Fahlman fick en tjänst som senior forskare.

– Akvariet är en stiftelse och bedriver mycket forskning. Det var en intressant omställning att se hur det fungerar.

Fältförsök med delfiner

Djurparker har en viktig roll inom forskningen eftersom de kan erbjuda möjligheten till kontrollerade försök. Resultaten ger information och nya idéer om djuren och ligger också till grund för utveckling av nya instrument och metoder.

– Sedan kan vi ta med oss allt detta när vi studerar djuren ute i fält. Då kan vi bland annat ta reda på hur de reagerar på temperaturförändringar, båttrafik i havet och andra miljöfaktorer – vår effekt på djur och natur.

Andreas Fahlman jobbar bland annat med ett fältförsök i Florida där forskare har följt delfiner i området i 50 år. Varje år gör de en hälsoundersökning av djuren och med på båten finns veterinärer och biologer. De tar blodprov, skinnprov, gör ett andningsprov och kollar delfinernas ämnesomsättning.

Varje delfin deltar i ett flertal forskningsprojekt och förses med instrument som kan mäta hur de rör sig. Den insamlade datan fungerar som en dagbok över djurens beteende och man kan objektivt mäta hur de mår.

Djurparker mer än nöjesparker

– På så sätt kan vi följa hur aktiva de är och göra studier över en längre tid för att se hur de reagerar på olika förändringar. Sådana studier är viktiga för att förstå hur till exempel klimatförändringar påverkar djuren i deras miljö.

Den typen av forskning ute på fältet börjar alltid på djurparker eller akvarier, betonar Andreas Fahlman.

– Forskning på djurparker har större betydelse än vad de flesta tror eller vet. Mycket av intäkterna går till forskning och till att förbättra djurens villkor, både i parken och i naturen. Det sker också rehabilitering av vilda djur, exempelvis skadade fåglar eller sälar.

Rehabiliterade djur släpps fria när de är friska, Kolmården jobbar också med att bevara utrotningshotade djur som snöleoparder och noshörningar.

Visa upp forskningen

Allt detta är viktigt att kommunicera till allmänheten, påpekar Andreas. Han menar att djurparkerna kan spela en viktig roll genom att visa upp den forskningen som bedrivs. Det kan vara så enkelt som att utföra vissa provtagningar medan besökarna ser på.

– Då blir det många frågor om vad man gör och forskarna eller djurskötarna får en chans att berätta om forskningsprojekten, fastän besökarna kom dit för att titta på djuren. När de går därifrån har de lärt sig någonting om hur djuren fungerar.

I tjänsten som forskningschef ingår också undervisning vid Linköpings universitet, bland annat på en masterskurs i djurparksbiologi.

– Vi hoppas att vi kan utveckla kursen vidare så att den också innehåller lite nya moment där vi ger eleverna en chans att både lära sig hur djurparker fungerar och få praktisk erfarenhet av den forskningen som bedrivs. Det finns en vision att använda Kolmården mer som ett undervisningscentrum och att utöka samarbetet med universiteten.

Viktigt med samarbeten

För att få ihop alla bitar – forskningen på djurparken, fältförsök, undervisning och utåtriktad verksamhet – är det viktigt att ha olika samarbeten.

– Annars räcker man inte till. Jag försöker hela tiden att etablera samarbeten med nya kolleger, det är en viktig del av det jag gör.

Tydlighet, och att också förstå hur andra människor tänker, är nyckeln till lyckade samarbeten. Det är något som Andreas Fahlman har lärt sig genom att ha jobbat i olika länder.

– Det krävs lite ödmjukhet, att förstå att kulturer kan vara väldigt olika. Det räcker inte att tänka ”vi gör så här”, det är inte självklart att man har samma syn på djur och vad som är etiskt tillåtet.

Alla ska känna att de bidrar

En annan viktig ingrediens för ett lyckat samarbete är att alla känner att de bidrar till projektet, utan att det nödvändigtvis innebär extra jobb eller stör det ordinarie arbetet för mycket. Under de senaste tio åren har Andreas Fahlman jobbat mycket på att förbättra samarbetet med djurskötarna.

– Om jag ska hålla på med forskning måste jag göra om samma sak om och om igen på ett antal djur, och det måste jag jämka med djurskötarna. Genom bra kommunikation kan jag förmedla vad jag behöver, och genom att bidra kan de känna att det är också deras projekt.

Djurskötarna träffar djuren dagligen och kan hjälpa till att hitta ett bra tillvägagångssätt. Vid vissa hälsoundersökningar kan veterinärer ta några extra prover som går till forskningsprojekt utan att det egentligen kräver något extra arbete.

Hem till messmör

Efter nästan 30 år utomlands återvänder Andreas Fahlman nu hem till Sverige. Tjänsten som forskningschef på Kolmården är unik och det finns inte många ställen i världen som erbjuder någonting liknande. Den förra forskningschefen Mats Amundin har byggt upp mycket av Kolmårdens forskningsverksamhet under sina 40 år i tjänsten.

– Jag tar över efter en gigant, det är lite skrämmande att gå i hans fotspår men det känns bra att fortsätta där han slutar. Jag har det bästa jobbet man kan ha, jag har dragit vinstlotten.

Det känns också tryggt att återvända till Sverige, där klockan tio betyder klockan tio och inte halvelva.

– Sådana saker har satt sig i ryggmärgen, det känns bra att komma tillbaka. Hem till messmör.

Text: Natalie von der Lehr

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter